Mörk bild av konståkningen: Värre än vi trott

Av: TT

Publicerad:
Uppdaterad:
En extern utredning som Svenska konståkningsförbundet beställt visar på stora missförhållanden inom sporten. Arkivbild.
Foto: Ivan Sekretarev/AP/TT
En extern utredning som Svenska konståkningsförbundet beställt visar på stora missförhållanden inom sporten. Arkivbild.

En extern utredning, beställd av Svenska konståkningsförbundet, visar på stora missförhållanden inom sporten.

Utfrysningar och bestraffningar från tränare, återkommande kroppshets och höga orosnivåer bland barn.

– Det är klart att det är mycket allvarligt. Det är värre än vi hade kunnat tro, säger förbundsordföranden Katarina Henriksson till Dagens Nyheter.

Konståkningsförbundet tillsatte i höstas en extern utredning efter larmrapporter om missförhållanden som uppmärksammats bland annat av Dagens Nyheter och Expressen samt på sociala medier.

Klara Edlund, legitimerad psykolog, psykoterapeut samt docent i psykologi, och Magnus Winter, idrottspsykologisk rådgivare, står bakom utredningen. Slutsatserna bygger på en stor webbenkät med 638 svar samt 70 djupintervjuer med åkare, tränare och ledare inom konståkningen.

Barn med ångesttillstånd

Tystnadskulturen i sporten är utbredd och såväl psykisk som fysisk ohälsa samt kränkningar är vanligt förekommande. Fysiskt hotfulla beteenden förekommer, skriver utredarna. Även sexuella trakasserier från tränare har rapporterats, om än ”i liten skala”. Unga åkare i åldern 10–12 år rapporterar hög förekomst av oro. Alla 58 svarande i den åldersgruppen rapporterar lika hög orosnivå som barn med ångesttillstånd.

– Vi har använt samma riktlinjer och mätinstrumentet som barn- och ungdomspsykiatrin. Nivåerna visar en indikation på vad vi kallar klinisk problematik, vilket betyder att man har så mycket besvär att det finns påtaglig påverkan och lidande i vardagen, säger Klara Edlund till DN.

Åtgärdsplan i höst

Katarina Henriksson har varit förbundets ordförande i åtta år och suttit i styrelsen i 18 år.

– Det är klart att jag som ordförande i förbundet, och styrelsen, har fullt ansvar för det som händer. Det pratas om en upplevd tystnadskultur, och det ser vi som en röd flagg. Det är ju ett problem om man känner att man inte kan hitta vägar för att flagga för problem. Här måste det ske en förändring, säger hon.

Henriksson säger till DN att hon vill sitta kvar på sin post och att hon kan och vill leda förändringsarbetet.

– Vi får slutrapporten den 26 juni och sen måste vi analysera den över sommaren för att se vad vi behöver för åtgärdsplan, handlingsplan. Vi kommer att ta fram ett konkret förslag. Sen har vi ett stort forum i augusti. Där vill vi diskutera med distrikten och föreningarna hur vi kan komma vidare.

Publicerad:

LÄS VIDARE

ÄMNEN I ARTIKELN