Granskningen upprör – pengarna lyfter SHL

SPORTBLADET

Mats Wennerholm om kommunmiljonerna

Sportbladets granskning av de kommunala bidragen till landets SHL-klubbar rör upp känslor.

Min mejlkorg höll på att sprängas när jag slog upp datorn dagen efter. Min kollega Tomas Ros fick jobba övertid på twitter.

Det här är en fråga som både upprör och berör.

Men jag står fast vid vad jag var inne på redan i går – SHL skulle bli betydligt sämre utan miljonstödet från kommunerna.

Det finns ingen gudomlig rättvisa i det här fallet.

SHL kan ju inte sätta ett tak på hur mycket klubbarna får ta emot i bidrag, frikostiga lån eller sponsring från sina respektive kommuner.

För vissa betyder stadens hockeylag mer än för andra.

Leksand är för evigt förknippat med ishockey och Skellefteås dubbla SM-guld har satt den staden på karten de senaste åren.

En halv miljard i Robin Hood-skatt

Säg Skellefteå till någon och det första han eller hon tänker på är ishockey, framgång och guld.

I nittio procent av fallen, åtminstone.

Många reagerar över att Skellefteå kommun får över en halv miljard i så kallad Robin Hood-skatt varje år, där en stor del av pengarna kommer från de rikaste kommunerna runt Stockholm och menar att huvudstaden indirekt är med och sponsrar ett hockeylag nästan 80 mil norrut.

Men Robin Hood-skatten har inget med idrott att göra.

Och Skellefteå AIK får långt ifrån de summorna.

Nej, jag tycker fortfarande det är upp till varje kommun att väga för- och nackdelar och vad städernas hockeylag betyder för orten.

Det är självklart att storstadsklubbar som Frölunda och Djurgården inte värderas lika högt i kommuner som knappast behöver marknadsföra sig själva och där det vimlar av storklubbar som i så fall skulle kräva samma del av kakan.

Men en sak vet jag.

SHL skulle bli en mycket sämre liga utan det kommunala stödet.

Det handlar inte om lika stora pengar som tv-avtalet med CMore ger, men det är ändå ett betydande antal miljoner som höjer standarden för hela ligan.

Vore jag djurgårdare skulle jag var mer upprörd över att deras egen moderorganisation SHL gav klubben sju miljoner mindre av tv-pengarna den här vintern än vad de andra elva lagen fick.

Dif klarade sig – trots svältbudget

De sju miljonerna gick till nedflyttade AIK som en sorts fallskärm.

Man kan väl numera konstatera att de pengarna försvann i ett stort, svart hål.

AIK tvingas kvala sig kvar i Hockeyallsvenskan trots det miljonstödet.

Däremot överlevde Djurgården utan de extrapengarna. Så just nu vet jag vet

inte om man ska se det som en fördel

eller nackdel.

Djurgården klarade sig kvar trots en svältbudget – eller tack vare?

Det är frågan.

■ ■ ■

Men det här med kommunalt stöd har alltid en förmåga att väcka känslor.

Även om det handlar om en ganska liten del av inkomstsidan hos klubbar som Skellefteå och Växjö.

Men det gör en klar skillnad.

Jag tror aldrig att Växjö varit ett SHL-lag i dag utan stöd från kommunen.

Vill se så bra hockey som möjligt

Eller att Skellefteå kunnat bygga en dynasti och värva spelare som finländaren Janne Pesonen. Jag har inga siffror, men jag är övertygad om att han är SHL:s bäst betalde spelare.

Han borde i alla fall vara det, med tanke på hur bra han är.

Eller att Leksand varit ett SHL-lag i två säsonger. Vi vet ännu inte om de är det även nästa år, men vad är Leksand utan hockeyn?

Själv vill jag se så bra SHL-hockey som möjligt och att kvalitén kan hållas på högsta möjliga nivå.

Enda vägen att nå dit i dag är att värva utländska spelare, då alla svenskar av toppklass försvinner lika fort som köttbullarna på ett julbord.

Sedan är det upp till varje klubb att hitta vägar att få in de pengar som krävs.

Från sponsorer, kommuner, tv-bolag.

Det är kanske där allt avgörs numera.

ARTIKELN HANDLAR OM