De tre vise männen kommer från Italien

SPORTBLADET

Det här ska handla om italiensk fotbolls tre vise män, på gott och ont.

De jag har i tankarna heter Maldini, Capello och Moggi.

Till Betlehem kom Kaspar, Melchior och Balthasar. De hade med sig guld, rökelse och myrra till det lilla Jesusbarnet.

Det finns paralleller.

För ingen kan väl påstå något annat än att Paolo

Maldini har varit guld värd för Milan. Så härligt att få se honom lyfta klubblagstrofén i Yokohama, han som är en av italiensk fotbolls

genom tiderna bäste, snyggaste och trevligaste spelare. Det var hans 26:e buckla med Milan och med landslaget. Synd att han inte fick vara med och uppleva de himmelsblås triumf i VM i Tyskland i fjol, men det känns närmast som en bagatell i sammanhanget.

Nu säger han att han ska dra sig tillbaka efter Moskva 2008. Just det, Milan har högt ställda mål. De tänker vinna Champions League nästa år igen och när Milan går in för något, finns det anledning att ta dem på allvar. I Italien är ”lo scudetto” förlorat. Men vad är en liten ligaseger jämfört med att vara världens bästa klubb?

Paolo Maldini såg oerhört nöjd ut i Japan. Nöjd och snudd på mätt. Han är 39 år och 22 av dem har han spelat elitfotboll.

– I juni slutar jag, utan saknad. Det börjar kännas svårt. Jag har fortfarande roligt på plan, men värken håller på att ta överhanden, sade den gudomlige Paolo efter segern.

Jag vill inte ens tänka på alla näsdukar som kommer att gå åt på hans tack- och avskedsföreställning.

Maldini symboliserar det bästa i italiensk fotboll.

Capello får stå för myrran

Myrran får Fabio Capello stå för. Okej, jag fick slå upp det själv. Myrra var en ingrediens i väldoftande oljor som bland annat användes till smörjelse. Till exempel när en kung blev tillsatt.

Och det stämmer ju ganska väl in på Don Fabio denna första vecka som Englands landslagstränare.

Delirium!

Engelska tidningar gör hela förstasidor på italienska!

Don Fabio borde omedelbart utnämnas till årets PR-ambassadör för Italien. Han står för ungefär den enda goda nyheten från det här landet 2007.

Så småningom kommer de att kalla honom Fabio den Hårde, Fabio den Sure, eller Fabio all’arrabbiata. Jag ser fram emot hans duster med Rooney och Becks.

Men nu, när alla bara är fullständigt tvärsäkra på att Capello ska föra engelsmännen till VM-seger i Sydafrika 2010 och att han ska lära sig engelska på en månad, är det myrradrypande smekmånad.

Undrar om engelsmännen har tänkt på det där med kulturkrockar och italienarnas språkkänsla ...

Njut nu, ty underbart är kort, är rådet till Don Fabio.

Moggis rökelse

Rökelsen kommer från Lucky Luciano Moggi. Eller ska vi döpa om honom till ”Smoke gets in your eyes”?

Det är ju uppenbarligen vad som händer när ”il calcios” spelare och magnater träffar Moggi eller hör hans lena stämma i sin mobiltelefon.

Nya telefonavlyssningar avslöjar att många av Serie A:s klubbpresidenter och sportdirektörer fortsätter att ringa till Moggi och vice versa. De skvallrar, snackar skit, ber om råd, får råd och följer dem ofta.

Köpt en helsida

I ett samtal talar Moggi med Torinos ägare Urbano Cairo: ”Vi ses efter helgerna. Du behöver inte investera särskilt mycket pengar, det räcker med några spelarbyten. Jag vet vad du behöver. Låt dem andra spendera”.

Cairo är helt med på noterna och stämmer träff med Moggis son några dagar senare. Demonagenten ni vet.

Den som trodde att Lucky är ute ur bilden har alltså fel. Mest oroväckande är kanske att Moggi upprätthåller kontakterna med Juventus unge sportdirektör Alessio Secco. Han som ser ut som en hälsokostaffisch.

Skenet bedrar.

Det kan man inte säga om Moggi, som upplever sig själv som oskyldig syndabock och som åtminstone tror att han fortfarande har många Juventus-fans på sin sida.

Därför har han köpt en helsida i gratistidningen Stadio Goal, där han i helfigur önskar alla vitsvarta tifosi God Jul och Gott Nytt År.

Jag tror jag passar på att göra det samma. Till er alla, förstås.