Bardigiano

avZendry Svärdkrona

SPORTBLADET

Historia

Bardigianoponnyn härstammar troligtvis från de hästar som fördes från den belgiska delen av Gallien till Emilia i Apenninerna i Italien av barbarer i samband med invasionsvågorna som följde när det västromerska riket föll. Rasen blev erkänd och fick en egen stambok av myndigheterna så sent som år 1977.

Bardigiano liknar utseendemässigt den engelska dalesponnyn. Den är säker på foten och passar mycket bra för turridning.

Exteriör

Mankhöjden är på 134 till 145 cm, hingstar under 137 cm får inte godkännas för avel. Förekommande färger är brun, svartbrun och svart. Fux och ljusbrun är inte tillåtet och inte heller lykta eller för bred bläs, begränsade tecken på benen får förekomma.

Huvudet är ädelt och av tydlig ponnykaraktär med något konkav nosprofil, små, fint skurna öron, stora ögon, stora ganascher, välmarkerade näsborrar och bred panna.

Halsen är lång, välskapt, muskulös, brett ansatt och skall helst ha en tydlig nacke.

Bred men ganska platt manke, aningen svankig rygg, runt och brett kors och väl ansatt, lockig svans.

Gott djup och bredd, väl liggande bogar och goda flanker.

Välskapta, ganska korta ben med runda. torra ledgångar, långa skenor, muskulösa underarmar och lår, korta kotor med en liten tofs med hovskägg och små, välskapta hovar.

Helhetsintrycket är en vackert proportionerad och ponny med typisk ponnykaraktär.

ARTIKELN HANDLAR OM

Ridsport