Beviset: Här är brevet som hotade Stenmark

avStefan Holm

SPORTBLADET

Här är brevet som granskades av Säpo: ”Jag blev belagd med munkavle”

Foto: ROBIN LORENTZ-ALLARD
Brevet Ola Briandt har valt att spara hotbrevet genom alla år och plockar fram och visar det när Sportbladet besöker honom hemma i bostaden på Södermalm i Stockholm.

Det var inte bara fasciströrelsen Ustasja som hotade Ingemar Stenmark.

Sportbladet har kommit över ett skrämselbrev som kan ha skickats på uppdrag av en av Elans konkurrenter.

– Ingemar var utsatt för ett enormt tryck för att byta skidmärke, säger Ola Briandt, son till den store alpine ledaren Calle Briandt.

I boken ”Ingemar Stenmark: mer än bara åk” berättar journalisten och författaren Ulf Stenberg, som blev vän med familjen Stenmark, om en skoterutflykt i april 1977. Erik Stenmark, Ingemars pappa, berättade då om ett obehagligt brev från Ustasja, som uppmanade Ingemar att bryta med slovenska Elan. Annars skulle den kroatiska nationaliströrelsen, som pappan uttryckte det, ”se till att han aldrig skulle åka skidor mer.”

Sportbladet publicerade ett utdrag ur boken i tisdagens tidning och Ola Briandt reagerade starkt när han såg löpsedlarna: ”Okända terrorhotet mot Ingemar Stenmark.”

Foto: ROBIN LORENTZ-ALLARD

4 april 1978

Förklaringen ligger på hans furuköksbord i lägenheten på Södermalm i Stockholm. ”Till Stenmarks föreldrar, Tärnaby, Suede” står det på kuvertet. Det anonyma brevet, som är undertecknat av ”före detta torterade fångar” postades i Paris klockan 17.45 den 4 april 1978.

Innehållet är osmakligt. På dålig svenska riktar någon ett direkt dödshot mot Ingemar Stenmark och hans närmaste och kräver att svensken bryter med skidtillverkaren, som levererade vinster till Titos regering i Belgrad.

Brevet från Ustasja är bevisligen inte det enda hotet som har riktats mot en av våra största och mest folkkära idrottsmän.

Det anonyma brevet nådde adressaten i Tärnaby och hamnade sedan hos Calle Briandt, som var ordförande i Svenska skidförbundets alpina kommitté 1959–1983 och den som anställde Hermann Nogler som landslagstränare.

– Det dök upp som en bomb och följdes av väldigt mycket hysch-hysch. De var jätterädda för att det skulle läcka ut till pressen. Det var fullständigt paniskt och jag blev å det grövsta belagd med munkavle, berättar sonen Ola Briandt och tummar på kuvertet.

– Pappa var ordförande och allt gick via honom. Han lämnade in brevet till Säpo. Ustasja var rysligt farliga vid den här tiden. Ja, det var väldigt hårdnackade pojkar, men Säpo gjorde en utredning utan att se någon hotbild: ”Nej, det finns ingen substans. Det här behöver ni inte vara rädda för”.

Foto: ROBIN LORENTZ-ALLARD

Många spekulationer

Polisens avskrivande av Ustasja gav utrymme för spekulationer, och ganska omgående misstänktes en av Elans konkurrenter ligga bakom hotet.

– Det spekulerades upp och ner, fram och tillbaka. Det finns en annan teori, och det var att Ingemar var utsatt för ett enormt tryck för att byta skidmärke. Flera märken var på honom, men han var som han var. Man lämnar inte ett vinnande koncept och han vägrade. Vissa skidmärken låg på rätt hårt, och då var teorin att skickar man honom något sådant här kanske han tippar över. En liten puff, så där. Man vet inte, men det var så det diskuterades hemma. 4 april var i slutet av säsongen. Kanske var det en konkurrent som ville ha honom svag i knäna. 1978 var han oslagbar. Då fanns det inget att göra. Han kunde ligga under med fyra sekunder och ändå vinna med två, säger Ola Briandt.

Foto: ROBIN LORENTZ-ALLARD
ARTIKELN HANDLAR OM