Ett snedsteg från döden – för OS skull

SPORTBLADET

Här är spelens mörka baksida som kostat elva liv

Foto: PONTUS ORRE
Cykelvägen Tim Maia har kostat 80 miljoner kronor och invigdes i januari 2016. Den 21 april rasade 50 meter av den ner i havet och två personer dog.

RIO DE JANEIRO, BRASILIEN. Elva personer har dött i stressen över att bygga klart allt till OS-invigningen.

Sportbladet tog sig till Rio de Janeiros mest omstridda plats för att se konfliktens kärna.

50 meter upp i luften fann vi Douglas på en betongplattform utan räcken.

21 april tänds den olympiska elden i Aten. I femton veckor ska den färdas mot invigningen av sommar-OS 2016.

– Facklan sänder ett budskap att vi kan och kommer att ena Brasilien, ett land som lider mycket mer än det förtjänar i sin strävan efter en ljus framtid, säger OS-generalen Carlos Nuzman i ett laddat tal.

Hemma blöder budgeten. Byggen står still. Mindre än fyra månader kvar, lågkonjunkturen tynger Rioborna, sänker deras löner och pressar upp busspriserna. Men Nuzman ser inte de olympiska spelen som krisens orsak utan lösning. Allt ska bli klart i tid. I ett trollslag ska idrottens kraft förbrödra, försystra, förena.

Ett par timmar senare piskar vågorna in mot hans hemstad. I det branta bergspartiet mellan stadsdelarna Leblon och São Conrado knakar fundamenten som bär upp den magnifika cykelbanan 50 meter upp i luften.

En våg slår mot pelarna, en till, en till. Och så brister de. Två personer störtar mot en omedelbar död, ytterligare tre dras ut i havet.

Cykelbanan Tim Maia, döpt efter stans store skald, är tre månader gammal och har kostat 80 miljoner kronor. Den är ett av OS-satsningens stoltaste byggen, en present för att länka samman staden och slå en symbolisk bro mellan folkets hjärtan.

Den var vacker där den slickade kustlinjen. Men den var för klent byggd för att stå emot vågorna.

Foto: PONTUS ORRE
På portugisiska kallas den onda centenária, århundradets våg och var vad som orsakade att bron rasade och två personer dog.

Folket protesterar

Borgmästaren Eduardo Paes är i Aten när han nås av beskedet. Han säger sig vara redo att byta ut byggfirman, leverantörerna och arkitekterna för att återställa stoltheten.

– Vi ska hitta den ansvariga – och det är sannerligen inte naturen.

Paes läser av väljarna dåligt. Ilskan gror hemma i Rio, en protestlista upprättas, för fröet de har fått till skänks har växt upp till rena draksådden. De struntar i kostnader och vill inte ha någon reparation.

De vill riva Tim Maia.

Månaderna kutar fram.

Torsdag 28 juli är invigningen en vecka bort och brittiska The Guardian rapporterar att byggfirmorna har tummat på säkerhetsföreskrifter för att hinna klart i tid. Påpiskade av sina beställare har inspektörer upptäckt sammanlagt 1 715 överträdelser.

I många fall har de haft tur. OS-parken i Barra – där det bland annat ska spelas handboll, brottas och simmas – har klarat sig från allvarliga olyckor sånär som på en man som fick ström genom kroppen och föll i koma.

På andra platser har det gått sämre.

– Elva personer har dött till följd av pressen som tillfogades när projekten skyndades på, säger Raul Vital Brasil, chef för säkerhetsövervakningen, till The Guardian.

På fredagen hålls en minnesstund för de elva avlidna. Träd planteras till deras minne. Dagen efter åker vi till OS-parken för att syna hur långt arrangörerna har kommit på de sju år de haft på sig sedan Rio de Janeiro tilldelades OS.

Foto: PONTUS ORRE
Tim Maia var tänkt att länka samman Leblon och São Conrado och är en del av Rios OS-projekt.

Arenorna är färdiga

I hettan vid Barras kust sträcker arenorna ut sig som solvarma katter. Utanför den orange tennisarenan bultas de sista gatstenarna i sina hålor, i skuggan av en bänk slumrar en utsjasad arbetare och någonstansifrån ljuder släggklonk och hammarbonk.

En guide leder sin grupp längs avenyn. Några fransmän poserar vid ringarna. Allt tyder på att arenorna är redo att sluka världens främsta idrottare och en tusenhövdad publik.

Bakom stängslen i OS-byn bor de aktiva med sina ledare. Ditin kommer vi inte, men ibland sipprar rapporter ut. Tidigt slog en australiensisk ledare larm om översvämning och igenkloggade avlopp, vilket pressen tog fasta på trots positiva omdömen från amerikanskt, brasilianskt och svenskt håll.

SOK:s Mikael Gunnarzon var förste svensk på plats. Jag träffade honom utanför byns entré i början av veckan när han lassade in stolar och väntade på ett beställt pingisbord.

Under lördagen ska bland andra fotbollslandslaget flytta in, på söndag kommer handbollen, så jag mejlar Gunnarzon och ber om en lägesbeskrivning.

”Alla våra rum i byggnad nio är up and running. Rankninglistan för altanens pingisbord sitter uppe och det lär bli utmaningar och rundpingis redan under morgondagen”, skriver han.

En punkt kvar på listan.

Taxin tar oss till Leblons västra gräns, vi ber taxichauffören fortsätta längs kusten och släppa av oss på en slingerväg uppe i bergen. Två meter ut i luften, femtio meter över det vågbrusiga havet svävar cykelbanan med sitt blekröda underlag. Den är öde. En man i plasthjälm och stålhättade skor verkar tycka att vi ser vilsna ut och vinkar dit oss. Tillsammans går vi Tim Maia ner, den är så smal att vi inte ryms i bredd.

Ett träkors markerar vägs ände. Vi viker in på bilvägen igen, aktar oss för framstörtande bussar och når ett parti som inte är rödmålat utan betonggrått.

Det var här det skedde.

Klipphällen därnere är spräcklig, vitt skum väller in och försvinner, höjden är svindlande. Och protestlistorna har inte hjälpt, inte heller rättstvisten mot Rio stad som påbörjades i juni, cykelbanan ska upp igen.

Foto: PONTUS ORRE
Douglas (t v) monterar ett räcke medan kollegan tar en vattenpaus.

Åtalade för dråp

Åtta arbetare och en förman pinnar fram och tillbaka på plattformen, de är ett snedsteg från en katastrof. En säkerhetslina är spänd längs vägen men bara fyra av dem är ihakade i den. Vi hälsar försiktigt, rädda för att störa, och får nio tummen upp till svar.

Mannen som ledsagade oss dit säger att den förra bron höll måttet men var chanslös mot onda centenária, århundradets våg. Borgmästare Eduardo Paes är mindre förstående och har i enlighet med sitt utspel från Aten i våras letat reda på de ansvariga. Fjorton personer som byggde den är nu åtalade för dråp.

Trots den rådande kritiken mot att bygghetsen kostar människoliv har Paes uttryckt en ny önskan. Inga tävlingar ska gå på Tim Maia men den bör ändå vara framkomlig lagom till OS.

En 25-åring ute på betongplattan ropar att han heter Douglas. Han har plasthjälmen nerkasad över ögonbrynen som Knasen och håller i en stålborste. Tillsammans med sin kollega som saknar säkerhetslina monterar de vita stolpar som ska bära upp tvärgående räcken.

– Vi började för fem dagar sedan. Det går bra, säger Douglas.

Är du rädd?

– Nej.

När är ni klara?

– I morgon.

Foto: PONTUS ORRE
De omfattande reparationerna påbörjades, trots folkets protester, i måndags och lockar till sig nyfikna boende i trakten.
Foto: PONTUS ORRE
Foto: PONTUS ORRE
Foto: PONTUS ORRE
Douglas, en byggarbetare, säger att han inte är rädd för den höga höjden.
Foto: PONTUS ORRE
Många byggprojekt har skyndats på för att bli klara till OS. Därför har allvarliga säkerhetsbrister upptäckts.
Foto: PONTUS ORRE
Foto: PONTUS ORRE
Flera arbetar utan säkerhetslina trots att elva personer har omkommit i OS-relaterade byggen.
Foto: PONTUS ORRE
Foto: PONTUS ORRE
Bygget planeras vara klart före OS. Men tills dess är cykelvägen Tim Maia avstängd.
Sportbladets Pontus Orre och Kristoffer Bergström på plats i Rio.
ARTIKELN HANDLAR OM