Ibra förvandlas till Mr Nice Guy

SPORTBLADET

Sportveckan i Italien med Kristina Kappelin.

Rom. Det är något visst med värstingar. Just nu älskar den italienska fotbollsvärlden två av dem hett och ömt: Zlatan Ibrahimovic och Antonio Cassano.

Om man gjorde en enkät över Italiens fem mest kända män just nu, skulle Zlatan förmodligen vara med på listan tillsammans med påven och Berlusconi. Zlatan är King.

Dribblingarna, finterna, passningarna, akrobatiken och målen förvandlas till oändliga tv-sekvenser och pryder varenda förstasida i den italienska sportpressen. UEFA Magazine toppar med Zlatan och rubriken Ibracadabra. Och Zlatan svarar med charm. Efter segern mot PSV i Champions League fick han frågan om den där otroliga nicken. Var den verkligen ett planerat mål?

– Si, sade Zlatan med glimten i ögat. Och sedan skrattade han, skevt och oemotståndligt.

Så klart det inte var planerat. Det var tur och skicklighet i kombination. Men vad spelar det för roll? Är man bäst så är man. Detta har alla förutsättningar att bli Zlatans år i europeisk fotboll.

Ibrahimovic – ledare och storpappa i Inter

Men inte bara det. Ibra håller på att förvandlas till Mr Nice Guy. Nu när Materazzi är borta, är det Ibrahimovic som agerar ledare och storpappa i Inter. Han entusiasmerar och kompletterar, hans egotrippar är färre och hans insatser för laget i sin helhet större. I en av sina senaste hyllningsartiklar kallar La Gazzetta dello Sport Zlatan för Tsunamin. Han drar med sig alla och han går inte att stoppa.

Zlatan har varit på väg upp till den italienska fotbolls-Olympen ett bra tag. Men ”la doppietta” i Champions League mot Eindhoven var mandomsprovet. Champions League har verkat vara en psykologisk blockering både för Inter och för Zlatan. Om så var fallet, har den släppt nu. För fjärde gången på knappt två månader gör Ibra två mål i samma match. Hur länge ska den här otroliga formen hålla i sig? Och hur mycket bättre ska Inter bli, när eminenta sjukskrivna som Marco Materazzi kommer tillbaka?

Men just nu är det Zlatan som är Inter. Den ena är spegelbilden av den andra.

Cassano strippade av lycka

Det är så lätt att älska en vinnare, det vet idrottsmän bättre än de flesta. En annan oförlöst, hatälskad idol som gått i glädjerus den här veckan är Antonio Cassano. Sampdorias 0–0 mot Ålborg i Uefa-cupen kylde av honom något, men bara lite. I söndags gjorde han sitt första mål i ligan på nästan två år.

Cassano blev så glad att han strippade. Han blev varnad för överdriven uppsluppenhet, men det gjorde honom ingenting. Han klappade domaren på kinden och kastade av sig tröjan. Sedan rusade han fram och kramade sin tränare, allt medan fansen vrålade på stadion. Då drog han av sig byxorna också och sedan studsade han ut, som en rusig guttaperkaboll, endast iförd kalsong.

Antonio, som Daniel Andersson såg stå och dribbla i Baris gamla stad medan publiken av gatpojkar jublade, har kommit hem.

En ”pugliese” som levt hela sitt liv vid havet, kan inte bo i spanska inlandet. En man som är fåordig på sitt eget språk, kan inte finna sig tillrätta utomlands.

När Antonio Cassano såg havet i Genua sade han att det kändes som att vara tillbaka i Bari. Han for runt på jakt efter ett hus vid vattnet, ungefär som Zlatan väljer en lyxvilla med havsutsikt i Malmö, framför alla andra fantastiska ställen han skulle kunna bo på. En ljusnande säsong väntar Cassano i Italien. Han har kommit hem.