Leifby: Vilken värdig vinnare

avMarcus Leifby

Hon är charmig, sympatisk och en jävla kämpe

Prinsen hade lite svårt att hålla reda på siffrorna och kung Zlatan var inte ens där.

Drottningen?

Hon sopade hem rubbet, var kvällens värdigaste vinnare och log så att hela Globen höll på att välta.

Röstningssiffrorna förblev en monarkisk hemlighet men vi fick i alla fall reda på vem som vann, till slut.

Inte fy skam.

Lisa Nordén blev 12:e kvinna att vinna svenska folkets pris, det som bär Sven Jerrings namn, och precis som vanligt var det en drös som inte förstod någonting.

Först vill jag bara säga att jag drog en lättnadens suck när priset inte gick till ytterligare ett ekipage.

Jag hyser stor respekt för Rolf-Göran Bengtsson och allt han har gjort, han var en värdig vinnare av Jerringpriset i fjol, men det är alldeles uppenbart att ridsport-entusiasterna har en otrolig förmåga att mobilisera sina styrkor så fort det ska delas ut en plakett som ser ut som något Stig Blomqvist kört över med sin Audi Quattro.

Sara Algotsson-Ostholt stod för en fantastisk bedrift under OS men det hade varit för mycket om hon hade vunnit i år.

En ny kupp hade urholkat Jerringpriset.

Utmärkelsen ska inte vara någonting man tar hem genom att html-koda om sin hemsida till en röstinsamlingscentral, det är ett pris som ska bygga på svenska folkets kärlek.

Om Algotsson-Ostholt hade vunnit i år, vem hade då vunnit 2014? Dött lopp mellan Åke Svanstedt och ­Harry Boy?

Tog en pizza – och vann VM

Nu blev det i stället en triathlet som kom tvåa i en marginalsport i OS.

Det är lika bra vi reder ut det här direkt, och är det någon som har svårt att acceptera att Lisa Nordén vann så får ni gärna höra av er.

Efter att ni varit hos farbror doktorn.

Ni kan komma dragandes med att fotboll är världens största sport, eller att juniorhockey är stort... för juniorer, men då har ni missat en annan poäng.

Lisa Nordén simmade, cyklade och sprang längre än vad 38,5 procent av er 3 900... 90... 5 läsare som läser den här texten klarar av under en livstid, och fick stryk med nio tusendelar.

Hon kunde ha tjurat ihop, lämnat in protester, hälsat ”fuck you” eller dumpat sin medalj under prisceremonin. I stället log hon så att min mage lät som Helen Sjöholm.

Två månader senare vann hon VM efter att ha legat däckad och utslagen i matförgiftning natten innan den avslutade och avgörande tävlingen.

När andra hade tagit en karensdag, hyrt fyra Clint Eastwood-filmer och legat kvar i soffan, orörliga, kravlade sig Nordén ur sängen och simmade 1 500 meter, cyklade fyra mil, sprang tio kilometer och vann VM-guld.

Bara det faktum att hon hade ätit en pizza (!) någon dag före ett VM-avgörande är värt 15–20 procent av rösterna.

Och där vann jag över Robert Laul och några till på min sida.

Det har gått tio år sedan Magdalena Forsberg stängde vapenskåpet för gott men det känns fortfarande som att hon ska ta hem Jerringpriset varje år.

Under sin karriär, som hon dessvärre aldrig fick kröna med ett OS-guld, vann hon Radiosportens pris vid fyra tillfällen.

Ingen annan idrottsman eller idrottskvinna har vunnit lika många gånger.

Jerringpriset handlar om att ”gå hem”.

”Magda” gick hem.

Lisa går hem.

På arbetsplatserna, i tv-soffan, hos den breda massan, bland folk.

Hon är charmig, skärpt och sympatiskt – och en jävla kämpe.

Vilken värdig vinnare.

Galan i övrigt då?

Skit, rakt igenom.

Jeffrey Ige, som fick Sportspegelns hederspris, stod för galans bästa tal.

Han missade inte en enda kotte, tackade alla och hälsade ”jag älskar er” till sin mamma och sina syskon.

Att prisutdelaren sedan behandlade honom som en fyraåring var genant.

Det var väl inte meningen att det där ”åååh, du är SÅ duktig” skulle gå ut i tv-sändningen.

Rickard Olsson är roligare när han håller i frågesport och Anders Timells lista var inte så ”public service”.

Att motivera tjejernas placeringar med att han vill ligga med dem kändes, minst sagt, så där.

Svensk hockey borde ha en egen gala.

Varken Erik Karlsson eller Henrik Lundqvist fick någon nominering och det säger allt om vilka stollar som sitter i jurygrupperna.

Två världsspelare... förlåt.

Två av världens bästa spelare.... förlåt.

Världens två bästa spelare, i respektive roll, får alltså inte en enda nominering på en svensk idrottsgala? Vilket jävla skämt.

Patrik Forsberg måste ha varit vansinnig.