Äntligen

SPORTBLADET

För just när alla förväntar sig en genomklappning visar hon sig vara den nya drottningen i Landet Fjärdeplats. 11.48.37 finns inte det landet längre.

TURIN

I går kring lunch gick solen i moln i Turin.

I går kring lunch bröt solen fram i Sverige.

4 370 dagars total solförmörkelse vad gäller vintersport var äntligen över.

Foto: REUTERS
solförmörkelsen är över Lina Andersson korsar mållinjen, Anna Dahlberg höjer armarna och Sverige tar OS-guld igen. Det var 4 370 dagar sedan sist.

Det är två syner som gör den här dagen så fantastisk stor.

Den ena:

Lina Andersson när hon går in på upploppet.

Klockan är 11.48.16 på den

4 370:e dagen utan svenskt OS-guld och Lina öppnar munnen och man ser att här kopplar hon verkligen in en växel som ingen trodde att hon hade. Lina. Lilla blyga,

försiktiga Lina. Hon finns inte längre. Det ser nästan som ut som när man tar bort skygglapparna på en häst på upploppet. Hon frustar förbi kanadensiskan Beckie Scott och allt det där bendarret som vi brukar se på svenskar som har en chans att vinna stora titlar finns inte. För just när alla förväntar sig en genomklappning visar hon sig vara den nya drottningen i Landet Fjärdeplats.

11.48.37 finns inte det landet längre.

Björn Lind var smartare

Den andra:

Björn Lind när han går in på upploppet.

Klockan är 12.12.27.

Lind har tagit in 3,3 sekunder på Norges åkare Tor Arne Hetland. Han har vilat bakom norrmannen och ryssen. Alla har undrat varför han inte gjort det där rycket som vi alla vet att han har eller åtminstone borde ha, varför har han inte gjort det redan i någon av backarna där han brukar göra det?

Alla vill vi ju vara så smarta.

Men Björn Lind var smartare än så.

Han gör det i stället på upploppet. Allting blir så mycket tydligare och mera dramatiskt och mera spektakulärt på ett upplopp. Han går ut i eget spår och stakar på ett sätt som jag aldrig har sett förut. Det var som om han bar på själva urkraften. Han stakar och frustar och det ser ut som om skidorna lyfter från marken.

Det ser verkligen ut som om han flyger.

Det är en klassisk svensk idrottsbild.

Klockan är 12.13.29.

Den bilden kommer att visas gång på gång på gång och alltid kommer man att säga att Björn Lind, så som han åkte den där dagen i Pragelato utanför Turin, fanns det ingen i hela världen som kunde slå honom. Inte ens en Svan, en Elofsson, inte en Ulvang och inte en Dähli.

För Björn Lind kunde ju flyga.

Kanske inte ens en Mühlegg fullpumpad med alla former av droger, epo eller ens raketbränsle hade slagit Lind.

Klockan var 12.13.29 och det var förbanne mig en av de vackraste idrottsbilder jag sett.

???

Men Lina Anderssons öppnade mun och hennes sätt att köra förbi kanadensiskan Beckie Scott var en egentligen en ännu större bedrift, för den hände efter 4 370 dagar när vi inte ens trodde att det var fysiskt eller psykiskt möjligt för svenskar att vinna någonting överhuvudtaget i sådana här sammanhang.

Lina pallade.

Anna Dahlberg pallade.

Anna Dahlberg körde sönder norskor, ryskor och kanadensiskor. Genom en ursinnig körning som dröp av självförtroende körde hon bort alla hånfulla tankar vi burit på efter alla fjärdeplatser och tankar på hur vi alla, i det fega drev som kallas sportjournalister, hånade henne för att hon och hennes kille valde att sörja en död hund i stället för att åka skidor.

Kanske var det där hennes självkänsla föddes.

För den som vågar bejaka sig själv och sörja – om det så bara är en hund – och klarar det hån hon utsätts för, hon klarar också att tala  om för sig själv och alla andra att jag skiter i era förväntningar och elakheter. Jag vet vad som är viktigt för mig. Det vet inte ni.

???

Och så Björn Lind.

Jag stod och lyssnade på norrmännens intervju med Björn som de gjort före loppet.

De var så hånfulla. De ville verkligen trycka ner honom mitt i svensk idrotts djupa fundament som kallas fjärdeplatsernas cementblock.

– Hur många fjärdeplatser har du, sa reportern.

– Det vet jag inte. Och det skiter jag i, sa Lind.

Sensationellt, Thobias

Norrmännen hade sina förväntningar att tänka på och sina magvirus. De var oroliga, både i magar och huvuden. Det skulle dock bli värre än de ens anat.

Att inte Marit Björgen orkade hänga på Lina Andersson var kanske en skuffelse. Marit hade ju varit sjuk i en dag.

Men att Thobias Fredriksson orkade hänga på Svartedal som dessutom har ett ryck i Björn Lind-klass hade de aldrig trott. Särskilt inte som Thobias varit sjuk – i nio dagar.

Men Fredriksson hade större längtan än så. Han gjorde ett sensationellt lopp och knäckte Svartedal genom att vägra släppa mer än några meter när norrmannen konstant försökte rycka sönder fältet. Han är en lika stor hjälte som Björn Lind. När Björn Linds skidor lyfte och förde Sverige upp i en annan atmosfär höll Thobias skidorna stadigt fastnaglade i sin självkännedom och visade att den här dagen fanns det ingenting som kunde knäcka 4 370 dagars längtan efter OS-guld.

???

Björn Lind har inte bara kommit fyra. Visst, OS i Salt Lake City 2002 i sprintens fria stil och visst, i VM förra året i sprint klassisk.

Han visste ju att han kunde flyga

Men han har vunnit också, och inte bara i den där berömda backen i Otenpää som skapade en sån respekt hos motståndarna och en säkerhet hos Lind som faktiskt gick att ta på i går. Lind såg ut som en vinnare redan inför loppet. De andra såg det. De tittade på honom som den de var tvungna att slå för att vinna.

Klart att Lind vann.

Han visste ju att han kunde flyga.

???

Lina har länge setts som för snäll för att bli en vinnare. En sån där som blir... fyra. Men hon visade att alla hade fel.

Hon visade att hon inte var rädd för att flyga.

Och att Anna Dahlberg skulle bli den som körde sönder motståndarna undrar jag om nån hade gissat den där helgen i vintras när till och med landslagets norske tränare Inge Bråten var, om inte öppet hånfull, så åtminstone öppet skitsur.

Men i går var ingen sur.

???

För 4 370 dagar sen vann Foppa och Salo svenskt OS-guld i Lillehammer. Klockan var 18.33, 27 februari 1994.

I går landade Foppa i Turin. Ungefär samtidigt visade Björn Lind att han kunde flyga.

Jag skiter i att en del säger att sprint inte är världens största sport. Jag behövde bara se besvikelsen i mina norska vänners ansikten för att se precis hur stor sport sprint  är.

Det räcker för mig.

Från 1928 till 2006 – här är svenskarna som tagit OS-guld på längden

Med två guld inom 26 minuter på tisdagen har nu Sverige tagit 23 OS-guld i längdskidåkning.

Här är alla svenska guldmedaljörer i längdskidåkning:

Lasse Anrell