”Det kanske är avundsjuka”

SPORTBLADET

Brottarduon talar ut – om konflikten, medieattackerna och anklagelserna efter Mikael Ljungbergs död

Foto: Sågar förbundet. Allandi och Karlsson kommer – under protest – att sätta sig i möte med förbundet. ”Allt annat är att acceptera att de kallar oss mobbare”, säger Ida-Theres Karlsson.

HÄSSLEHOLM. Kvar i landslaget.

Men konflikten mellan Sveriges bästa brottartjejer och brottningsförbundet lever – i högsta grad.

– Styrelsen har inte kunskapen som krävs för att styra förbundet, säger Ida-Theres Karlsson.

– Jag har inget som helst förtroende för förbundet, inte efter hur de har behandlat oss, säger Helena Allandi.

Foto: Sportbladets Mattias Larsson mötte brottartjejerna i Hässleholm där de båda bor.

Sent i går kväll meddelade brottningsförbundet att Helena Allandi, 19, och Ida-Theres Karlsson, 23, tillåts fortsätta i landslaget.

Nu kallar förbundsstyrelsen genom vice ordföranden Håkan Gustâv istället brottarna till ett möte där Allandis och Karlssons sociala kompetens ska diskuteras.

– Hur kan människor som inte känner mig och inte ens svarar på mina brev veta något om min sociala kompetens?, säger Ida-Theres Karlsson.

Sportbladet mötte i går brottartjejerna.

Hur har ni mått sedan SVT-sportens Jonas Karlsson krävde att ni skulle stängas av över OS 2008?

– Det har varit fruktansvärt. Det var så elakt och dåligt. Han hade bara lyssnat på ena sidan och knappt ens det, säger Helena Allandi.

– Jag har fortfarande inte sett inslaget. Han har aldrig pratat med mig och bara en minut med Helena. Det verkar inte vara så bra journalistik, säger Ida-Theres.

Ni har beskyllts för mobbning. Kommer det från ingenstans, eller vad beror det på?

– Avundsjuka kanske. Vi har nått resultat, tränar hårt och visar vad som krävs för att nå långt. Alla kanske inte kan ta det, säger Allandi.

– Vi har aldrig haft några problem med de andra tjejerna. Johanna Mattsson (Karlssons konkurrent om OS-platsen i 55 kg) har ju till och med sagt det själv i tidningarna. Och ingen kan komma med några konkreta anklagelser. Vi vet ju fortfarande inte vad det är vi har gjort, säger Ida-Theres Karlsson.

Ni beskylls också för att försöka skada andra under träning...

– Det är löjligt. Vi går för fullt på alla träningar, det måste man om man vill bli bäst. När vi sparrat mot varandra gör det ont ibland, men det har aldrig hänt någonting med de andra tjejerna, säger Helena Allandi.

– Hade jag velat skada någon av de andra tjejerna hade jag gjort det. Men varför skulle jag vilja det?, säger Karlsson.

”Vi är ärliga”

Det här är inte det första bråket. Det är svårt att tro att ni är helt oskyldiga...

– Vi är ärliga. Vi står för vad vi tycker och vi säger det. Jag vill bli så bra som möjligt. Det är det jag kämpar för, säger Allandi.

– Vi borde kanske bli mer taktiska. Men jag vill inte låtsas vara någon annan än den jag är för att göra andra nöjda, säger Karlsson.

Hur tycker ni att förbundsstyrelsen sköter brottningens framtid?

– De har inte kunskapen som krävs, säger Ida-Theres Karlsson och drar en parallell till Brottningsförbundets tidigare ordförande, Tony Stigsson, som dömts till sex månaders fängelse för misshandel av sin ex-fru.

Illa berörd av Gustâv

– Styrelsen gick ut och stöttade Tony Stigsson när han satt häktad fast de visste vad han var häktad för. Då gör man ett rätt grovt ställningstagande. Redan där skulle det gjorts en förändring av dem som styr. Men det gjordes inte och kanske lever den andan kvar, säger Karlsson.

När forne OS-mästaren Mikael Ljungberg i slutet av 2004 utsågs till sportchef för brottningsförbundet var Ida-Theres Karlsson och andra dambrottare kritiska. Inte mot Mikael Ljungberg utan mot att sportchefsrollen skulle missgynna dambrottningen. Samma höst drabbades Ljungberg av en allvarlig depression och tog sitt liv.

Tror ni att händelsen med Mikael Ljungberg fortfarande är en del i det här?

– Ja, Håkan Gustâv (förbundets vice ordförande) har slängt skit på mig massa gånger och dragit paralleller till det. Eller så är det som medierna vinklar det. Men man hör ju hur han diskuterar i media. Det känns inte alls bra, säger Ida-Theres.

Vad ser ni för lösning på konflikten?

– Jag vill sätta mig ner med dem som skrev breven mot oss och reda ut situationen. Vi brottartjejer behöver varandra. Vi behöver de andra i landslaget för att bli så bra som möjligt och de behöver oss för att fortsätta utvecklas, säger Helena Allandi.