Jag vill vara som Rafael Nadal

SPORTBLADET

”Det jag drömmer om är att vi skulle kunna få chansen att utöva innebandyn till max”

Jag har den senaste tiden haft förmånen att få arbeta med tennis. Eftersom mitt yrke i Schweiz delvis var som tennistränare och eftersom jag i unga dagar faktiskt var en rätt hygglig spelare själv – så är tennis en sport jag hyser stor kärlek till.

Tanken slog mig när jag satt i Kungliga Tennishallen och följde spanske världstvåan Rafael Nadals träning tidigt en vardagsmorgon.

Det var inte Nadals spel som väckte rysningar hos mig, utan hans koncentration och ambition. Grejen var den att 13 timmar tidigare hade den unge spanjoren fått lämna Stockholm Open efter förlust mot Joachim ”Pim-Pim” Johansson. Detta efter förlust i två raka set.

Nu var han tillbaka på banan och körde ett stenhårt träningspass med sin tränare. Efter träningen frågade jag världstvåan om jag fick göra en intervju med honom – svaret blev nej. Nadal skulle direkt vidare till en annan bana och köra mer tennis, intervjun fick bli när han var färdig för dagen (det visade sig att han även skulle köra två timmar på eftermiddagen).

Här snackar vi om en kille som redan spelat in över $8 000 000 som 20-åring, men som vill bli ännu bättre och han vet vad som krävs – stenhårt arbete dag efter dag, timme efter timme.

Okej, tennis är deras yrke och de får snuskigt bra betalt för det, helt klart. Det jag drömmer om (visst, pengarna vore inte fel!) är att vi skulle kunna få chansen att utöva innebandyn till max. Att kunna samlas dagen efter en match och gå igenom den i lugn och ro, för att sedan köra en träning på de detaljer som var mindre bra i matchen kvällen innan. Jag hade förmånen under min tid i Grasshopper att kunna lägga ner mer tid på innebandyn, problemet var bara det att det endast var jag som var ledig vissa dagar. Visst, det gick att köra gym och sticka ut bland bergen och springa – men det jag drömmer om är att få utöva sporten innebandy mer, precis som Nadal gör med sin tennis.

Jag vill spela fler än 22 matcher i serien. Jag vill ha Champions League och fler viktiga landskamper! Jag undrar hur utvecklingen hade sett ut då. Nu har ändå alla spelare i Elitserien blivit så professionella att de ligger och pumpa vikter på gymmet några dagar i veckan.

Alla har blivit klart starkare, vilket gör spelet mer fysiskt än tidigare. Chansen att sticka ifrån de övriga lagen är helt enkelt att bli ännu bättre på planen – som lag. Att bygga upp sina femmor, powerplay, boxplay – slipa på uppspelsvarianter, ännu mer än vad som görs nu. Det hade utvecklat spelet till en helt ny nivå. Men tyvärr finns det inga resurser till att träna mer – pengarna saknas och framförallt saknas det publik på våra arenor.

Tittar vi till Elitserien efter fyra omgångar så är allt som väntat – topplagen har hittat sina platser och bottenlagen lika så. Järfälla kommer dock att klättra från sin jumboplats till säkrare mark, medan Falun eventuellt kan sno åt sig en slutspelsplats på Täbys bekostnad. Även i poängligan är det givna namn som skjutit sig fram – Johan Anderson, Storvreta, Anders Hellgård, Pixbo och Daniel Calebsson, Jönköping, är alla lågoddsare till titeln ”Årets poängkung”.

Lite mer spänning hade varit trevligt!

Niklas Jihde ([email protected])

ARTIKELN HANDLAR OM

Innebandy