Royal Troon är rättvis - därför får svenskarna det svårt

SPORTBLADET

Thomas Tynander: Men kanske får vi segern när vi minst anar det

TROON

British Open i golf spelades redan före elektriciteten uppfanns och vi väntar fortfarande på en svensk seger.

Kanske, kanske är det dags nu.

När vi som minst anar det.

Jesper Parnevik kommer alltid att vara stor i mina ögon. Han var först att ta för sig på allvar i världseliten och han har två (bittra) andraplatser i den äldsta och mest prestigeladdade turneringen av de alla, British Open.

Nu följer Parnevik turneringen från tv-soffan – han missade ju i kvalet med ett slag – men Fredrik Jacobson har närspelet som kan räcka hela vägen, om han bara slipper safariruffen från tee.

Svensk drömvecka?

Eller kanske någon av de andra sju svenskarna får uppleva sitt livs drömvecka. När amerikanen Ben Curtis vann i fjol var han rankad fyrahundrakallt och ingen hade en susning om vem han var.

Ingen spelare (Tiger Woods, hm) är större än golfsporten själv.

Det här talar FÖR svenskarna, del 1:

Sedan Tiger Woods vann sin senaste major, US Open år 2002, har de senaste nio majors som spelats vunnits av nio olika spelare. Sex av dem har varit förstagångsvinnare; Rich Beem, Mike Weir, Jim Furyk, Ben Curtis, Shaun Micheel and Phil Mickelson.

Så varför inte en svensk i år?

Vana med dåligt väder

Det här talar FÖR svenskarna, del 2:

De är vana vid taskiga vindar och kyla och dessutom bor de flesta tillsammans och verkar ha en grym gemenskap. Sånt föder svenska framgångar, det vet ni.

Det här talar MOT svenskarna, del 1:

Inte sedan britten Paul Lawrie vann British Open 1999 har en europé vunnit en major.

Inte en enda major till Europa på 2000-talet, det är näst intill pinsamt.

Dessutom – ingen svensk herrspelare har någonsin vunnit en enda major över huvud taget.

Det här talar MOT svenskarna, del 2:

Old Course på Troon är rättvis och belönar bra slag, till skillnad från förra årets Royal St George's där snedstudsar och grym ruff knuffade fram en okänd spelare (Curtis) till en slumpseger. I år vinner den som verkligen är bäst på att hantera bollen i vinden – och han lär vara högt rankad.

Monty känner banan väl

Drömsegraren är buttre skotten Colin Montgomerie, 41, som inte heller han vunnit någon major. Han växte upp just på Troon, där hans pappa James var klubbsekreterare mellan 1987 och 1997, och kan varje hål väl.

Men Montys ögonbryn är mer vildvuxna än någonsin (högt upp på pannan) så jag undrar om den gamle anti-hjälten verkligen har koll på läget, bara veckor efter att ha blivit lämnad av sin fru. Tveksamt, mycket tveksamt.

Så istället vinner väl hans kompis, Darren Clarke, Nordirland.

Amerikanen Hank Kuehne slår längst av alla från tee. Och tippar Fredrik Jacobson som vinnare.

Så nu gillar vi Hank – av två skäl.

Kläddesignern Johan Lindeberg har varit på plats och droppat av Fredrik Jacobsons söndagskläder. Blir ”modernistiskt” i orange och cerise, säger han.

Tänk er det intill segerbucklan, The Claret Jug.

Snacka om historiskt.

FOTNOT: Första British Open spelades 1860. Experiment med elektricitet gjordes långt tidigare men först på 1860-talet uppfanns generatorn och drygt tio år senare fick elektriciteten sitt stora genombrott när glödlampan uppfanns.

Sportbladet granskar: De åtta svenskarna som jagar en major

Fredrik Jacobson: Rank 26

Joakim Haeggman: Rank 49

Calle Pettersson: Rank 109

Mathias Grönberg: Rank 110

Peter Hedblom: Rank 131

Martin Olander: Rank 274

Klas Eriksson: Rank 294

Martin Erlandsson: Rank 415

Längre ned på sidan: Sportbladet granskar de åtta svenskarna som jagar en major.  

Thomas Tynander

ARTIKELN HANDLAR OM

Golf