Rekordpublik, vitt vin och slipsar

SPORTBLADET

Lasse Anrell: Svensk friidrott är het just nu

10 536 såg GE-galan i Globen och arrangörerna skröt över att det var publikrekord för friidrott i år i världen.

Det låter bra — även om det var den mest slipsförsedda publik jag sett sen jag var med familjen Wallenberg på Investors årsstämma.

Svensk friidrott är ett fenomen - inte bara för att det kommer fram nya stjärnor hela tiden.

I går fick vi se de två färskaste – Emma Green och Linus Thörnblad – som gjorde svensk årsdebut i ett helt nytt karriärläge; de slog ur överläge. Nu kunde de inte luta sig bakåt och njuta av att inte en människa i hela världen kräver nånting av dem. Tvärtom. Nu kräver folk saker.

Emma klarade det sådär.

Tänkte jag först. Hon hoppade kantigt och lite klantigt och fick lita till sin kraft för att överhuvudtaget komma upp på anständiga nivåer. 1.89 klarade hon i tredje tack vare en enorm kraftansamling. 1.92 klarade hon också i tredje – på samma sätt. Sen klarade hon inte mer.

Och det låter ju inte så bra för en VM-trea. Men sen tänker man efter och inser att det var tangerat personbästa inomhus för Emma. Då inser man att man kanske inte kan kräva så mycket mer. Emma är 21 år och färsk. Det ska vi inte glömma. Och inomhussäsongen har precis startat.

Tappade tempo & timing

Linus Thörnblad slog Stefan Holm. Det borde räcka. Efter 2.33 förra veckan trodde jag på över 2.30 i går. Det blev bara 2.24. Jag trodde Linus skulle vara missnöjd men det var han inte.

Han tyckte det var okej och det ska man kanske tycka.

Han var nära på 2.28 och även vad gäller Thörnblad måste man räkna med den här typen av höjder då och då. Dessutom var det lätt att se varför han inte hoppade högre; hans ansats såg allt långsammare ut. Han tappade tempo och timing där.

Stefan Holm var nöjd han också – trots att han förlorade mot en svensk. Det händer inte så ofta. Han hoppade lite bättre än sist. Stefan hade hoppats på lite högre men eftersom han tappat en månads teknikträning i vinter på grund av skador så finns det ingen anledning till oro, sa han

– Jag vill vara bäst i Sverige, det är klart, men det hade varit värre om det varit ett SM.

Enkel höjdhopparlogik. Själv är jag nöjd om Stefan är bäst i världen. Enkel krönikörslogik.

Slipsar, slipsar...

Susanna Kallur var också nöjd. Särskilt eftersom hon avslutade så fantastiskt. Det var det sämsta snabbaste lopp jag gjort, sa hon. Enkel häcklogik. Jenny Kallur såg också nöjd ut. Trots en dålig tid, men den var i alla fall årsbästa.

Och Kajsa var nöjd.

Hon missade på 2.02. Det blev ingen nytt världsårsbästa inomhus.

Hon hoppade fantastiskt fram till 1.98. Sen hamnade hon stelt och utan timing i hoppen. Tog i för mycket, kanske. Men hon vann. Mer kan man väl inte begära.

Alla var alltså nöjda. Och det var poängen. Svensk friidrott såg bra ut. Svenska världsstjärnor såg bra ut. Rekordpubliken i Globen såg bra. Och alla såg bra ut.

Ja, faktiskt. Svensk friidrott har en sensationell dragningskraft. Jag misstänker att en minoritet av publiken i går hade betalt sina biljetter själva.

Det var så kallad företagspublik.

Slipsar.

Slipsars fruar.

Slipsars män.

Företagen hade tagit dit kunder i drivor för rundsmörjning. Representation i varje skrymsle av Globen. Hela Annexet var ett vitvinstält med vajande slipsar.

Så mycket värd är friidrotten just nu.

Lasse Anrell

ARTIKELN HANDLAR OM

Friidrott