Wennerholm: HV71 har all flax i världen

SPORTBLADET

...men ändå räcker det inte mot Skellefteå

JÖNKÖPING. Vad krävs för att slå Skellefteå i en SM-kvartsfinal?

Jo, en målvakt som står på huvudet, en fanatisk hemmapublik i ryggen, puckar som studsar rätt - och en hel del tur.

Jag tyckte HV71 hade allt det mot Skellefteå i kvartsfinal nummer två.

Ändå fick de stryk när Andrew Calof styrde in 4-3 i sudden.

Skellefteå tog sin sextonde seger på de sjutton senaste kvartsfinaler de spelat och det är naturligtvis ett historiskt rekord.

Det är som om kvartsfinalerna bara är en liten uppvärmning för västerbottningarna inför fortsättningen av slutspelet.

En nödvändigt ont som ska klaras av så snabbt som möjligt.

Det är sällan de är så nära en förlust som mot HV71 här i Kinnarps Arena, en fredagsunderhållning som påminde om en hockeyns version av Let´s Dance.

Skellefteå förde i ett rasande tempo, men HV71 hängde med i svängarna längre än jag trodde de var mäktiga.

Jag satt och tänkte att HV haft precis den kombination av alla de medvindsfaktorer som krävs för att slå Skellefteå, just efter att Simon Önerud slagit in kvitteringen till 3-3 med bara fjorton sekunder kvar av ordinarie tid.

HV:s andra (!) skott

Det var HV:s andra skott på mål på hela den tredje perioden, där de inte varit i närheten av en rejäl målchans.

Där hade de all den flax som krävs för att hota Skellefteå i en SM-kvartsfinal.

HV som är det enda lag som lyckats tidigare på de senaste sjutton kvartar Skellefteå spelat, då de vann med 2-1 hemma i match fyra i kvartsfinalen 2014. Det var också en match som gick till övertid och som avgjordes av Erik Christensen 12.53 i den femte perioden.

Därför hade jag känslan av att något liknande var på gång den här gången.

Men i förlängningen var det Skellefteå som fortsatte att mala på och till slut skedde det oundvikliga, då inte ens Fredrik Pettersson-Wentzel hade en chans på Andrew Calofs styrning.

Helt rättvist måste jag säga, även om jag satt och hoppades på att den här kvarten i alla fall skulle bli lite spännande.

Men efter tre perioder hade Skellefteå 40-22 i skott. Efter förlängningen 50-29.

De förtjänade den här segern.

HV:s coach Johan Lindbom tyckte att HV fått slita för varje mål i den här matchen, men jag kan inte hålla med honom. Att göra tre mål på 22 skott under ordinarie tid är ett facit långt över snittet.

Nej, Skellefteå är på väg mot ytterligare en förlustfri kvartsfinalserie. Det är känslan i alla fall.

Och det är väl bara naturligt. Skellefteå vann grundserien lika överlägset som vanligt, medan HV71 kom nia.

Drömmar om bragden -95

Det utgångsläget har väl väckt en del drömmar om bragdåret 1995, då HV71 slutade åtta och tog klubbens första SM-guld efter att ha slagit ut seriesegrarna Djurgården i kvarten och sedan fortsatt vinna av bara farten.

Men sådana sannsagor skrivs inte numera.

Inte sedan dynastin Skellefteå byggdes. Västerbottningarna har inga svaga punkter. De har inga svackor.

Det är en maskin som bara går och går och som bara kan stoppas av starkare utmanare än det lagbygge HV71 har när vi skriver 2016.

Jag upphör aldrig att förvånas över lagmaskinen Skellefteå, där lägstanivån är så hög att det nästan blir tråkigt när vi talar kvartsfinaler.

16-1 i matcher ska egentligen inte vara möjligt.

Det är som de bara vill få allt överstökat, vinna i fyra raka och åka hem för att ladda inför semifinalen.

Jag är full av respekt.

Min enda farhåga är att Skellefteå är på väg att segra ihjäl sig.

Jag ska inte klaga på publiken i Kinnarps Arena.

Det var en fantastisk stämning på läktarna och fans som stöttade sitt lag in i det sista.

Men inte ens HV71 nådde över grundseriesnittet i den här matchen, även om det bara fattades tolv åskådare från att nå upp till de 6 537 de hade i snitt på de 26 hemmamatcherna i grundserien.

Djurgården är det enda hemmalag som lockat fullt hus på de sex kvartsfinaler som spelats hittills.

Det är något SHL måste analysera och hitta svaret på.

På lördagen styr jag slutspelsbilen mot Karlskrona och första matchen i SHL-kvalet mot AIK.

Karlskrona-AIK och Modo-Leksand kommer att vara betydligt hetare möten än SM-kvartsfinalerna.

Här handlar det om vinna och försvinna. Hopp och förtvivlan.

Det finns inga livlinor.

Det finns inget bättre när vi talar idrott.

ARTIKELN HANDLAR OM