Laul: Jag tycker att det här är vackert

SPORTBLADET

PARIS/ANNECY. Island mot England.

Lasse vs Roy.

Eller om man så vill:

Den svengelska modellen möter en av männen som uppfann den.

Jag börjar kanske bli blödig men jag tycker det är vackert.

Foto: Sportbladets Robert Laul.

Det finns fotbollsmatcher jag skulle kunna skriva om i dagar.

Island-Österrike till exempel.

Så många perspektiv, vinklar, historier, händelser, scenarion och konsekvenser.

Jag lämnade en nätkrönika på slutsignal som var 8000 tecken lång men när tidningsredakören fick syn på den var det bara att ta fram sågen och kapa hälften: För att få in hela krönikan i pappersupplagan hade Aftonbladet behövt köpa loss ett par hektar av Lasse Lagerbäcks skog uppe i Ånge.

Jag hade med lätthet kunnat skriva 8000 tecken till.

Om hur Eiffeltornet lystes upp i Islands färger, om hur ”Áfrám Island” ekade längs Paris boulevarder under natten, om Lagerbäcks omklädningsrumstal, om spelarnas löfte och framför allt om det som nu väntar: En åttondelsfinal mot England i Nice.

Jag hade säkert suttit kvar och skrivit ännu om jag inte varit tvungen att kasta mig i bilen i gryningen för att köra de nästan 60 milen mellan Paris och Annecy.

Fick följa via Youtube

Island hade tidig presskonferens, och jag gjorde mitt bästa för att få dit den Peugeot-märkta dieseltraktorn i tid. Trots en tredje blixt från de väl dolda franska fartkamerorna var jag chanslös: Jag fick följa Lasse Lagerbäck via en Youtube-länk som mina journalistbröder i den isländska fotbollsfamiljen var hyggliga att ladda upp.

Jag såg Lasse Lagerbäck torka svetten ur pannan, rätta till kepsen och säga med stadig röst:

– Jag har mött England sex gånger och aldrig förlorat.

Det låter kanske kaxigt, och det var precis så det rubriksattes: Lagerbäcks kaxiga pik mot England.

Då känner man inte Lars Lagerbäck.

Han är inte kaxig, och han delar sällan ut pikar.

Däremot gillar han fakta.

Fakta är att han som förbundskapten för Sverige mötte England sex gånger utan att förlora. Två gånger i EM-kvalet 1998/99, två VM-möten (2002 och 2006) och två träningsmatcher. Två segrar, fyra oavgjorda.

Det blir svårt för England att mjölka tändvätska ur citatet.

England jublade

Däremot kanske Island kan få just tändvätska av det jag nu tänker berätta, nämligen hur de engelska journalisterna reagerade på att få möta Island. Utan Arnor Traustasons 2-1-mål i slutsekunden hade ju England fått Portugal i åttondelen, och jubelvrålet som steg från Wennmans fyrbenta vänner i Drevet vid Traustasons mål ska ha hörts ända till Reykjavik.

Jag bjuder på det om det kan vara till någon hjälp, Lasse.

Jag är nu inte så dum att jag egentligen tror att Island behöver sådant för att tända till inför en åttondelsfinal mot England i ett fotbolls-EM, däremot undrar jag om de klarar att ladda om mentalt till hundra procent? Det måste vara snudd på omöjligt för Island att inte känna sig nöjda med det de redan har åstadkommit.

Det ska bli intressant att följa hur Lasse Lagerbäck och Heimir Hallgrimsson arbetar med de mentala bitarna inför matchen.

För Lasse Lagerbäck blir det en speciell kväll igen. Varje match Island spelar i det här EM:et kan ju vara hans sista, och nu ställs han dessutom mot gamle vännen och inspirationskällan Roy Hodgson.

I samma veva som Lasse läste fotbollslinjen på Gymnastik- och Idrottshögskolan (GIH) i Stockholm inledde Roy Hodgson tränarkarriären i Halmstads BK. Två år tidigare hade en annan engelsman, Bob Houghton, tagit över det Malmö FF som han senare skulle leda till final i Europacupen. Bob och Roy tog den brittiska fotbollsfilosofin till Sverige, Sven-Göran Eriksson och Lasse Lagerbäck skulle senare förfina den svengelska fotbollsmodellen, i strid med 1980-talet förbundskapten Lars ”Laban” Arnessons tyskinfluerade fotbollsfilosofi..

– Jag har influerats mycket av Bob och Roys sätt att jobba med fotboll, sa Lasse Lagerbäck idag.

Starkt bidragande

40 år senare möts de, läromästaren och eleven som sprang om honom.

Det handlar inte bara om Island mot England, eller Lasse vs Roy, utan det är också en match mellan två män som under olika årtionden varit starkt bidragande till de framgångar som svenska klubblag hade under 1970-, -80- och -90-talet, och de landslagsframgångar som följde på det. Kalla mig blödig men jag tycker det är vackert.

Ja det är vackert som alpslottet jag precis har checkat in på, som kvinnan jag har vid min sida, som Mustangen jag ska köpa och som Winnerbäck-musiken som strömmar ur högtalarna när jag far Frankrike runt under ett fotbolls-EM som Lasse Lagerbäcks Island har lagt beslag på.

Åtminstone i tre dagar till.

ARTIKELN HANDLAR OM