Visade att han är en världsklassboxare

1 av 3 | Foto: K-G Z Fougstedt / BILDBYR ÅN
SPORTBLADET

LEICESTER. Joe Hughes vänster i sidan på Anthony Yigit small oroväckande högt i Leicester Arena där mer än hälften av publiken hade gått innan huvudmatchen började.

Saftiga vänsterkrokar av den typ som brukar fastna i poängdomarnas huvud.

Men Yigit växlade upp. Ökade slagfrekvensen. Gav inte motståndaren andningsutrymme och visade än en gång att han är en världsklassboxare.

Yigits femte rond är något av det svettigaste jag har sett. Skurar av slag från alla möjliga håll. Fötter som dansade undan och sen studsade tillbaka till attackläge. Det var en boxning man inte kan orka utföra mer än en rond då och då. Hade Yigit försökt fortsätta i den stilen hade han kört slut på sig själv innan motståndaren hade blivit försvarslös.

Tidigare i karriären hade Anthony förmodligen gått på vilja och försökt hålla det enorma tempot men till alla sina kvaliteter har han nu också plockat in taktiskt tänkande. Så när Joe Hughes släppte sin bulldozerboxning med att bara gå framåt och ta smällarna med huvudet och i stället lät handskarna hänga intill höfterna förivrade sig inte heller Anthony då. Med sin klara ledning hade han ingen anledning att öppna sig med att gå fram och ge utrymme för chansslag från britten.

En solklar vinnare

En hård, bra EM-match med en solklar vinnare trots att det var en match på brittens hemmaplan men uppenbarligen inte så mycket hemmaplan att åskådarna kommit för att se Hughes även om det bara är 15 mil till hans hemstad Malmesbury.

Publiken verkade mätt efter förmatcherna, många av dem var fantastiskt bra. Som holmgången mellan Lennox Clarke och Jahmaine Smyle, som Clarke vann på poäng i en fight där ingen av dem borde ha kunnat stå till slutet. En ny damstjärna fick vi nog se i Chantelle Cameron som i sin femte match blev IBO-mästare i lättvikt genom att totalt pulverisera Viviane Obenauf som gav upp.

Bra boxningsmatcher, men ändå obegripligt att så många kände sig nöjda och lämnade hallen innan Yigit och Hughes bjöd på sin stenhårda tolvrondare.

Yigit kan nu ta semester och avvakta vad hans stall Sauerland kan ordna fram till honom. Med sina meriter kan han utmana om VM-titlarna i både superlättvikt och lättvikt. Han har inga som helst problem att hålla vikten i sin nuvarande klass och därför kan det vara en fördel att gå ner en viktklass. Mot lättare motståndare bör åtminstone i teorin hans slag ta hårdare. Anthony brist på riktig knockoutkapacitet är hans enda egentliga svaghet som boxare. Han får helt enkelt slita för sina segrar, vilket han klarar eftersom han är en av de som tränar absolut hårdast i branschen.

Näst bäste svensk

Stall Sauerland ligger också bakom succéturneringen World Boxing Super Series, där ju tyvärr Erik Skoglund åkte ut på en tveksam domarbedömning, och om det blir lättvikt eller superlättvikt som en av de två viktklasserna i nästa upplaga lovar Nisse Sauerland att Yigit blir en av de åtta som gör upp om ett förstapris på drygt 80 miljoner kronor.

Anthony Yigit har byggt upp sig till en världsboxare, jag rankar honom som näst bäst av de svenska toppboxarna efter Badou Jack. Det är nu han är färdig för de riktigt stora matcherna och därmed också de riktigt stora pengarna som ska ge honom lön för allt det slit han lagt ner i sin satsning.

2018 blir ett nytt spännande boxningsår för svenskar. Kanske med en VM-match redan i januari för Badou Jack mot WBC-mästaren Adonis Stevenson i lätt tungvikt. Stevenson håller på att köpa ut sig från sitt obligatoriska försvar mot Eleider Alvarez för att kunna gå för honom en kommersiellt intressantare match. Som mot Badou Jack.

ARTIKELN HANDLAR OM