Bergström: Ovärdiga klagomål, Norge

Foto: TT/AFTONBLADET
SPORTBLADET

Någon som har pappersnäsdukar?

Jag vet några mångmiljonärer som är i skriande behov av att torka tårarna.

Stackars, stackars dem.

Längdsportens största bekymmer är varken snöbrist eller stakspecialister. Medan Norge skyfflar hem gulden halkar folkrika nationer som Tyskland, Polen och Italien efter. Enstaka lopp ser vi uppstickare från Slovenien, Japan och Storbritannien, men när tabeller och medaljligor summerats har avståndet till toppen inte krympt ett stavtag.

Få har råd med vallabussar och personliga servicemän. Experiment med syrgas och nebulisatorer är dyra, för att inte tala om studieresor till kommande mästerskapsorter.

”Den bäste förtjänar bra betalt”

Till den kommande vintern gör Fis ett smärre ingrepp för att jämna ut resurserna. Tidigare belönades de tio främsta i världscupsloppen med prispengar, nu ska topp tjugo premieras.

I den bästa av världar kunde detta ske genom att nya pengar sköts till, men den möjligheten saknar ett förbund som får allt svårare att attrahera sponsorer till lopp som främst följs av nordbor. Sa jag att världscupen har slutat tv-sändas i Ryssland?

Nej, lösningen fick bli att plocka från toppen. Segerpremien sänks från 124 000 till 83 000 kronor. Tvåan får 21 000 kronor mindre medan treans summa lämnas orörd.

Om någon är upprörd?

Ködder du?

– Löjligt. Är du bäst i världen förtjänar du bra betalt för det, säger Emil Iversen.

– Vi måste ha det enda yrket i världen som har gått ner i lön från 1995 och fram till i dag, säger Martin Johnsrud Sundby.

– Jag föreslår ett betalningssystem till Fis där förstaplatsen betalar minst och sistaplatsen betalar mest. På så sätt blir man straffad för att åka sakta, säger Petter Northug.

Prispyramiden plattades till efter en omröstning där 80 procent av de aktiva var för utjämningen. Om tillvägagångssättet går att ha invändningar – ska verkligen skidåkarna ges sådan makt? – men att sitta på toppen och klaga på att de sämre åkarna får några tusenlappar mer är ovärdigt.

Northug drog in 45 miljoner

Men signalvärdet då? Är inte detta ännu en seger för curlingsamhället med sin tabellfobi och sitt hyllande av medelmåttighet?

Pffft. Det ska knappast snickras tjugostegs-prispallar eller gjutas tröstmedaljer i plåt.

Men försvinner inte incitamentet att vinna?

Pffft pffft. Toppåkare drar ändå in de största pengarna på materialavtal utifrån framgångarna i spåren.

Men hur ska de stackars norrmännen klaaara sig?

Trippel-pffft. Petter Northug slantade in 45 miljoner kronor på ett treårsavtal med en matvarukedja. Therese Johaug tjänar mer under sin avstängning än vad en genomsnittlig världscupsåkare gör på en karriär.

Risk att framstå som en gniden jävel

Jag hyser inga illusioner om att några hundra euro kommer att göra Estland eller Kazakstan till stormakter, men i valet mellan om ingreppet är bra eller dåligt landar jag tveklöst i det första. Sämre åkare får lite bättre förutsättningar. Det är allt.

Alla vill stötta breddnationerna. Alla är överens om att sporten måste växa för att överleva. Men tydligen var önskan inte starkare än att den evaporerade och blev till luft när den egna plånboken påverkades.

Jag vet att vi journalister ivrigt kan avkräva åkare raka svar på invecklade frågor. Men de kan också låta bli att klanka ner på beslut som majoriteten av kollegorna stöttar. De kan se den större bilden. De kan hålla tyst.

Om inte annat så minskar det risken att framstå som gnidna jävlar.