Grattis Films SK – vinnare i Kanslikampen 2019!

avKristoffer Bergström

Publicerad:

Vimplar och pokaler.

Luftfattiga fotbollar med autografer.

En mikrovågsugn så stor att du kan tina ett fruset gödsvin däri.

Grattis Films SK till segern i Kanslikampen 2019!

Films SK – vinnare av Kanslikampen 2019 01:00

Tiotusen ögon övervakar oss.

De sitter på furuplankor och benämns nog egentligen kvisthål. Träet bildar väggar, tak, dörrar och möbler i Films SK:s kansli, Upplands och Sveriges objektivt vackraste klubbhus.

Lokalen har i alla fall gått vinnande ur den långa process som döpts till Kanslikampen. I samarbete med podcasten ”Snett inåt bakåt” har vi mottagit kandidater från hela landet, låtit en jury bestående av bland andra Tommy Söderberg sålla och i slutändan har folket röstat.

Lite sneda lagfoton

Egnahems BK blev trea med sina vimplar arrangerade i krinoliner.

Parkalompolo IK knep andraplatsen med sin färgvarierade pärmvägg och de dubbla overheadapparaterna.

Men ingen rådde på furufesten i Uppland. Den bastanta miniräknaren som går att klubba ihjäl en oxe med. Lagfotona där fotografen siktat lite snett. Den slitna ordförandeklubban och den kvarvarande doften av tiotusen fikor bestående av polarkaka med breda lager smör.

Fler än 8500 personer röstade.

Kanslisten Seija Pekkarinen tar emot ett fång blommor, hedersordföranden Kjell Carlsson det särskilt framtagna standaret. De är rörda.

Fyra seriesegrar i år, damerna nöp sin division 4-serie, herrarna sin sjua, därtill triumfer för flick- och pojklag. Och nu detta.

– Det är kul. Men vad vill ni titta på här? säger Seija.

Allt, tack.

– Jag kan visa er runt, svarar Kjell.

Foto: Jerker Ivarsson
Kjell Carlsson, hedersordförande, och Seija Pekkarinen, kanslist.
Foto: Jerker Ivarsson
Kansliet andas furu.

Pärmarna är arrangerade på snurrställning. Skinnet i den skänkta skinnsoffan är rispat. Decennier av statistikböcker delar hylla med en Guinness rekordbok och en målvaktshandske. Kassaskåpet verkar kunna stå emot atomkriget och i fönstret ruvar en gyllene giraff utan att någon riktigt vet varför.

Vi tar varsin kopp termoskaffe.

– Jag vet inte vem som anmält oss, men på en cup var också Egnahem från Huskvarna med. Jag pratade med en kvinna hos dem som sa att hon tidigare hade spelat för Film. Det är rätt otroligt hur Sverige knyts ihop, säger Kjell.

Det vore lögn och skryt att påstå att hela nationen engagerat sig i Kanslikampen. Men de tusentals som har drabbats har gjort det hårt. I ett samhälle kantat av avgifter utgör idrottsföreningens samlingslokaler en sorts frizoner där inget är effektiviserat eller stajlat. De är som sommarstugor, som restlager, som museer.

Vi är så himla många som suttit där bland furun. Klurat på vimplars förkortningar trots att de sedan länge gått glömda: IFP. AaBK. EIS. Tänk om man finge besöka de platserna.

Grundat av Kjells far

Fredrik Backman är en av de frälsta. När Ove-författaren såg initiativtagaren Marcus Leifbys presentation av finalisterna uppmanade han sina följare att bidra till demokratin.

”Viktigt att alla röstar så att Marcus får fortsätta göra sånt här för alltid”.

Många av er lydde. Och er gemensamma önskan var att vi for hit, vilket Kjell och Seija inte riktigt kan greppa.

– Det finns nog hundra andra fina kanslier. Men vi gillar vårt, säger Kjell.

Foto: Jerker Ivarsson
Kanslisten Seija Pekkarinen är den enda avlönade i klubben, på halvtid. ”Är man inte här någon dag så stannar det upp. Folk undrar.”
Foto: Jerker Ivarsson
Foto: Jerker Ivarsson
Foto: Jerker Ivarsson
Mikro i makroformat.
Foto: Jerker Ivarsson
Foto: Jerker Ivarsson

Historien om Films SK lyder i korthet såhär:

Arthur Carlsson tillhörde en grupp entusiaster som grundade föreningen utanför Österbybruk 1933. Hans far saknade sportintresse men lät skaran klippa ner en bit av havreåkern till en spelbar rektangel. Omklädningsrum saknades, så ombyte anvisades till enbuskar i en slänt.

Efter Andra världskriget arrenderades ett stycke mark av kyrkan och fick namnet Björkparken. Det första damlaget kom på 60-talet och decenniet därpå valdes mittbacken Kjell, son till Arthur, till ordförande. Där kom han att stanna ett halvt sekel.

Omsätter 1,3 miljoner

På 80-talet anfördes klubben av Anders ”Dojan” Nilsson och låg som bäst i division 2. Det omständliga cupsystemet ledde till tävlingsmatcher från Bromölla i söder till Kiruna i norr.

Numer spänner sig upptagningsområdet över Film, Österbybruk och Dannemora, till åtminstone 3000 invånare.

Foto: Jerker Ivarsson
Hemmaplan.

Det hör ofta till historien att besjunga den här sortens byaklubbar i molltoner, men den här gången finns ingen anledning. Föreningen har 13 lag och 200 spelare, varav en femtedel hjälper till som ledare. Ett knippe tidigare spelare hjälper till med dagliga göromål som gräsklippning och enkla snickerier, utan högre betalningskrav än ett par mackor.

Omsättningen är 1,3 miljoner kronor och därtill finns en ansenlig summa på banken efter forna tiders bingolottoförsäljningar, som enligt stadgarna inte fick användas till driftskostnader utan enbart till investeringar. Det svåraste är att årligen täcka de dryga 200 000 kronor som anläggningen kostar att driva och försäkra, vilket inte ens täcks till en tredjedel av kommunens bidrag.

Kravet: In i hall of fame!

Den enda som har betalt är halvtidaren Seija Pekkarinen.

– Jag var i en annan förening i tio år, men blev arbetslös och sökte mig hit. Jag har typiska kanslistuppdrag, plus bokföring och postsysslor. Det är långt över tusen verifikationer om året, säger hon.

Jag frågar om det är ensamt.

– Absolut inte. Nu är det decemberlugnt och många är förkylda, men annars är det bra.

Jag berättar vad jurymedlemmen Martin Carlsson-Wall sagt. Docenten leder ett forskningscenter knutet till Handels i Stockholm som forskar på sportkanslier och vill uppvärdera dess betydelse. Carlsson-Wall uppmanar alla föreningar att välja in kanslister i hall of fame så att de blir ihågkomna på samma vis som trofasta innermittfältare.

Foto: Jerker Ivarsson
Foto: Jerker Ivarsson

Seija verkar inte så mån om att framhålla sig själv, men efter lite trugande nickar hon.

– Jo. Är man inte här någon dag så stannar det upp. Folk undrar.

Jag tackar för mig, lämnar Kjell, Seija och segrarlokalerna. Älgen blänger på oss i fönstret, prydnadsbollarna vilar slappt på sin hylla.

På vägen därifrån känns allt hemtamt.

Det är första gången jag är här. Ändå känns det som att jag suttit i den skänkta soffan hela min uppväxt.

BILDEXTRA: Så såg det ut hos de två andra finalisterna

Parkalompolo IK

1 av 4

Kommentar (av podden Snett inåt bakåt): Ovan ser ni ett starkt bidrag från Parkalompolo vars kansli redan väckt starka känslor på twitter. Och det är lätt att förstå. En färgvarierad pärmvägg, dubbla overhead-apparater, två tjockskärmar, stämpelsnurra, diskettelåda med lås och nyckel(!), fasta telefoner, skrivmaskin, plastblomma i hylla, en högt placerad pappershållare i orange, räknemaskin med papper, trång känsla, lim och gott om tejp. Så här ska ett kansli se ut.

Egnahems BK

1 av 3

Kommentar (av podden Snett inåt bakåt): Vår näste tävlare i #kanslikampen är Egnahems BK från Huskvarnabergets höjder. Det är en liten förening, men med en stor kanslist, som hellre mönsterarrangerar vimplar och bonar golven i allmänutrymmena, än pyntar den egna arbetsplatsen. Kontoret är istället enkelt och anspråkslöst, med ett stort plus för vad vi tror är Kanslisveriges högst placerade och hyllmonterade pennvässare, närheten till tejp, Doro-telefon, en stryktålig hålslagare och att stämpeln ligger inom räckhåll.

Publicerad:
ARTIKELN HANDLAR OM