”Kan köpa mat – men det är där gränsen går”

avMalin Wahlberg

Publicerad:
Uppdaterad:
Foto: KLAS ROCKBERG / BILDBYRÅN

De bästa åkarna drar in miljoner – men utanför rampljuset är det en betydligt tuffare verklighet.

För Kristoffer Jakobsen har den nästan inneburit slutet på karriären.

– Jag har väl så att jag kan köpa mat till mig själv, men det är där gränsen går, säger han.

Flera av de senaste årens alpina stjärnor har tackat för sig. Kvar på herrsidan finns André Myhrer, som redan meddelat att han gör sin sista säsong, och Matts Olsson som var tveksam på en fortsättning redan efter förra. 

På damsidan står det stora hoppet till Anna Swenn-Larsson. 28-åringen stod för en supersäsong i fjol med två pallplatser i världscupen och en silvermedalj på hemma-VM i Åre.  Bakom topptrion kämpar flera landslagsåkare både för att få sitt genombrott i världscupen – och för att få ekonomin att gå ihop. 

– Om man inte ligger där uppe på topp-toppnivån kämpar man med ekonomin, det gör alla. Man gör det här för kärleken, inte för de stora pengarna. Men jag är väldigt glad att jag har fantastiska sponsorer som är extremt lojala. Och de är smarta, de investerar i en bra aktie, säger fartåkaren Alexander Köll.

”Finns en risk”

Kristoffer Jakobsen har målats upp som nästa svenska stjärna på herrsidan. 25-åringen var 12:a i slalom sin världscupdebut för tre år sedan och slog till med en överraskande sjundeplats på OS i Pyeongchang 2018.

Men bortsett från det har resultaten uteblivit, vilket har fått Jakobsen att tveka på framtiden.

– Om jag ska fortsätta med den här idrotten är det dags att det händer något snart. Jag säger inte att jag slutar om jag gör det dåligt den här säsongen, men det finns absolut en risk. Nu har man lagt ganska många år och inte fått igen något för det. När man inte går runt ekonomiskt är det lite segt att hålla på, säger han.

Foto: KLAS ROCKBERG / BILDBYRÅN

Mikaela Shiffrin och Marchel Hirscher vann totala världscupen i fjol. De drog in 8,6 respektive 5,5 miljoner kronor bara i prispengar förra säsongen. Anna Swenn-Larsson, som var bästa svenska i världscupen, körde in nästan 800 000 kronor och André Myhrer 650 000 kronor.

”Tur att jag har snäll familj”

Trots att de tillhör de bästa i världen är det pengar åkare längre ner i resultatlistorna bara drömmer om.

– Det är tur att jag har snäll familj. Flickvän, mamma och pappa, mormor och morfar och farmor. Det är de som får hjälpa mig och de tycker absolut att jag ska fortsätta, men jag själv tycker inte att det är så kul att inte kunna gå runt själv. Det är ganska mycket den biten som gör det omotiverade, säger Jakobsen och fortsätter: 

– Alla pengar jag får in går till min satsning. Jag har väl så att jag kan köpa mat till mig själv, men det är där gränsen går. Det skulle vara skönt att ha en lägenhet och gå runt, då skulle jag inte ens fundera på det.

”Väldigt höga mål”

Till skillnad från längdlandslaget får de alpina åkarna inget träningsbidrag från förbundet. Däremot har de individuella avtal med sina skidmärken och fler personliga sponsorer. Men de kan vara svåra att hitta. 

– Jag har kommit överens med mina föräldrar att jag inte ska tänka så mycket på det. Vi jobbar hela tiden för att hitta sponsorer. Men jag kommer från Umeå och där vill alla hellre sponsra lag. Vi får nej, nej, nej, hela tiden, säger Charlotta Säfvenberg och fortsätter: 

– Men ska jag tänka för mycket på det kan jag inte fokusera på skidåkningen och då kommer jag aldrig få de här sponsorerna som jag inte får nu eftersom jag inte har de resultaten som krävs. Utan mamma, pappa och farmor hade det inte gått. 

Kristoffer Jakobsen är dock inte redo att ge upp än. 

– Jag hoppas att jag ska kunna öppna starkt i Levi och toppa min världscupdebut som jag hade där. Jag har väldigt höga mål, men det är dags att det händer något.

Publicerad:
ARTIKELN HANDLAR OM