Medaljfabrikerna – så skapar Kina sin framgång

SPORTBLADET

Handplockade ungdomar drillas stenhårt med OS i sikte

Foto: De unga pojkarna på ShiChaHai sportskola i Peking tränar gymnastik i salen. Målet är OS-guld 2020.

I ett par årtionden har Kina upplevt reformer och en ekonomisk tillväxt som är ojämförbar. Förvandlingen i stora delar av det kinesiska samhället är total – med ett undantag:

Idrotten.

När Peking för sju år sedan fick uppdraget att stå som värd för de olympiska spelen 2008 pumpade staten in miljardbelopp i ett idrottssystem som kopierats från det gamla Sovjet, då framgångar inom idrotten var ett sätt att ena nationen i det kalla krigets kamp med västvärlden.

Idrotten har i flera tusen år varit en stor del av den kinesiska kulturen – men blev plötsligt viktigare än någonsin. Statsägda träningsanläggningar fick plötsligt enorma resurser och i dag drillas mer än 200 000 kinesiska pojkar och flickor, män och kvinnor, i det som i folkmun kallas ”medaljfabriker”. Ungdomarna är handplockade i unga år och målet för dem alla, och inte minst deras ledare, är ett OS-guld.

Och som de har lyckats.

Kina leder guldligan i de olympiska spelen i Peking överlägset, 46 titlar mot 28 för tvåan USA. Med tre dagar kvar att tävla.

Men det finns ett pris. Bakom succén finns en verklighet där -alla de tusentals ungdomar som fostras i statens regi lever som idrottssoldater. De bor under många år i gemensamma rum, deras sociala liv begränsas och reglerna även utanför tränings-hallen är hårda – precis som i det gamla Sovjetunionen. Tio år av träning på samma anläggning är inte ovanligt, eftersom de aktiva skrivs in redan som mycket unga.

Åker bara hem två gånger per år

Kinas president Hu Jintao har i sommar besökt flera av anläggningarna för att gjuta mod i OS-deltagare. När han träffade landslagsstjärnan i volleyboll, Feng Kun, sa hon:

– Vi lovar att betala tillbaka till moderlandet. Med de allra bästa resultaten!

Idrottsfabrikerna finns utspridda i flera delar av Kina, specialanpassade efter bästa tänkbara förhållanden. Mäktigast av de tio största är ”National Training Center” i Peking, där så gott som alla olympiska grenar finns representerade. Men liknande anläggningar finns även längs kusten, där klimatet är bättre, och i centrala Kina, i Qinghaiprovinsen, där det finns utmärkta möjligheter till höghöjdsträning.

Tidningen USA Today har talat med Liu Fengyan, ansvarig för bordtennis och badminton vid regeringens sportministerium. Han berättar att de aktiva lever för sin träning, och drömmen om framgång:

– Varje år kan de åka hem en eller två gånger, men bara en eller två dagar åt gången. De är ju upptagna med att träna eller tävla, förklarar han.

– Några är ju gifta, men i nationens intresse åker de inte heller hem så ofta.

Idrottsmännen som når elitnivå och konkurrerar om landslagsplatser får gratis husrum och mat på anläggningarna, och en lön som ofta motsvarar 3000 kronor i månaden.

De idrottsmän som talat med utländsk media hyllar förstås systemet, och anser att de tränar och tävlar för att göra nationen stolt. Och de får chansen att bygga en unik framtid.

30 årslöner i bonus för OS-guld

De kinesiska idrottsmän som vinner OS-guld i Peking kan räkna med en trygg framtid i nationens famn, de hyllas som hjältar för all framtid och får närmare en miljon kronor i bonus, vilket motsvarar 30 årslöner.

Det högt uppsatta målet att vinna medaljligan i OS, en dröm som nu alltså är på väg att uppfyllas, bygger på en smart satsning på de mindre idrotter där extra många medaljer delas ut; exempelvis tyngdlyftning, judo och skytte – där Kina totaldominerat de senaste två veckorna. Det är sporter där landet aldrig tidigare visat större framgångar i OS.

Hur mycket staten och den Kinesiska olympiska kommittén satsat på att fostra OS-medaljörer inför årets OS-fest är förstås hemligt, men uppskattas vara ett par miljarder kronor – mer än i något annat land.

Och visst har den lyckade medaljjakten enat nationen. Det -råder OS-feber på flera håll. Många kineser, framför allt i större städer, har blivit ”otaku”, soffpotatisar som ägnar all ledig tid åt OS-sändningarna från Peking. De har fått jubla mer än någon annan värdnation tidigare.

Återstår att se hur succén påverkar den kinesiska idrottens framtid. Tidigare har den haft låg status eftersom myndigheterna ogillar stora -organisationer och föreningar där insynen kan -vara dålig.

Men kanske kan reformerna i Kina även hinna ikapp idrotten, i spåren efter ett guldkantat OS.

Källor: China Daily, USA Today, Minneapolis Star, New York Times.

ARTIKELN HANDLAR OM

Sommar-OS