”Jag ville slå sönder hela rummet...”

SPORTBLADET

Halfvarsson räddad av Olsson efter käftsmällen: ”Har lärt mig – nu ska jag testa en helt ny taktik”

Foto: Efter tävlingarna i Lillehammer, där Halfvarsson åkte in på tjugonde­ plats, var svensken nära att slå sönder sitt rum i raseri. Men ett samtal med Jonas Olsson hargett Halfvarsson nytt hopp –och en ny taktik.

Davos. När Calle Halfvarsson var så förbannad att han ”ville slå sönder hela rummet” bröt Johan Olsson in.

Några dagar senare står Halfvarsson på startlinjen gladare och med en totalt förändrad taktik.

– En viss mr Världsmästare har lärt mig, säger han.

Tävlingarna i Lillehammer gick förfärligt för Calle Halfvarsson. Han har tänkt ta upp kampen mot Petter Northug i vinter, men kom förra lördagen på tjugonde plats på 15 kilometer. På söndagen tappade han 47 sekunder på sin stafettsträcka. 

Efteråt var han missmodig.

– Det blev en rejäl käftsmäll. Jag kom hem tvärförbannad och ville slå sönder hela rummet. Jag tänkte att jag inte kan fortsätta åka så här, jag måste testa något nytt, säger han.

In klev Johan Olsson. 

Världsmästaren på femmilen noterade att Calle ­hade disponerat sina lopp fel och sökte på eget bevåg upp honom för att vägleda och pigga upp.

”Har tagit åt mig”

Samtalet har kommit att förändra Calle Halfvarssons sätt att köra. Sex dagar efter misslyckandet i Lillehammer ska 24-åringen i dag stå på startlinjen för 30 kilometer fristil i Davos. Han kommer ha Johan Olssons ord ekande i huvudet.

– Han visste vad jag gjorde fel och jag har tagit åt mig av vad han sa när vi pratade. Nu ska jag testa en helt ny taktik, säger Halfvarsson. 

En grundbult i Halfvarssons tävlande har fram till i dag varit att jämföra sig med rivalerna under loppet. Nu ska han göra tvärtom, som Johan Olsson alltid gör, alltså bara ha de egna tiderna i huvudet. Placering ska vara egalt från start till målgång.

Skiftningen lägger tyngre ansvar på de svenska ledarna. Under loppet måste de ha bättre koll på Calles fart.

– När det går för fort måste de säga till mig så att jag inte kör mig stum, säger han.

Och det har aldrig hänt förut?

– Nej, men det kanske jag hade behövt i Lillehammer.

Det här är en fånig anmärkning, men det låter roligare att ha placeringar som målsättning.

– Ja, men det är därför jag har gjort så. Det måste jag ändra.

Så hur kommer det gå med Johans råd?

– Målet är att inte åka som i en sprintprolog. Jag vill öppna i sådan fart att jag ­inte blir stum.

”Låter jäkligt duktig”

Calle tystnar och tänker efter. Sedan skiner han upp och säger halvt på skämt, halvt på allvar:

– Nu sitter jag här och låter jäkligt duktig. När jag sedan står på startlinjen kommer kanske den där tävlingsdjävulen och så sprintar jag i väg ändå. Det kan jag komma på precis när jag blir stum: ja, just det, så här skulle jag ju inte göra...