Gnälliga kaptener? Nej, smarta - de tar ansvar och provocerar

SPORTBLADET

HALMSTAD

Patrik Andersson vill ha fler klasspelare i MFF.

Markus Karlsson vill ha lagkamrater som tänker fotboll.

Två lagkaptener som gnäller?

Inte alls. Snarare två ledare som vågar ta sitt ansvar. Utan dialog sker inga förändringar och ibland nås bäst effekt genom att provocera offentligt.

- Kanske kan vi vinna på lotto så vi kan köpa in några klasspelare, sa Bjärred om MFF:s oförmåga att göra mål i Canal plus sändning direkt efter 0-0 mot Sundsvall.

Jag har känt Patrik så länge att jag vet vilken urusel förlorare han är, vinnare är alltid det. Jag vet också att han aldrig säger något ogenomtänkt.

I lägen när han provoceras att tycka till i en fråga han inte vill ha en offentlig åsikt om blir han helt enkelt tyst.

Patriks kontroversiella uttalande kan nog spaltas upp i flera delar.

Han tolererar bara maxnivå

Typ en liten gnutta skämt (nej, Patrik efter missade poäng är ingen stor skämtare).

Samt en stor del medveten provokation, som i så fall vänder sig antingen direkt till MFF:s styrelse eller till lagkamrater som underpresterar.

Bjärred har, efter sina säsonger i världslag som Bayern München och Barcelona, ett kvalitetstänkande som inte tolererar annat än maximalt utnyttjande av de kvaliteter man har som spelare.

MFF är fortfarande en stark guldkandidat, men när Niklas Skoog snackar sig till en avstängning i en paus finns inget anfall alls till toppmatchen mot Djurgården.

Afonso och Grahn på topp är nödlösningar som Tom Prahl ville slippa se som anfallare den här säsongen.

MFF har förmodligen inte pengar att köpa färdiga kvalitetsspelare.

Vågar ni värva, MFF?

I går skickade man för att lugna oroliga fans ut en lång förklaring om hur riskkapitalbolaget som köpt Afonso egentligen fungerar.

Vet inte om någon blev klokare av upplysningen? Fortfarande är det ganska svårt att begripa om det är Malmö som klubb som riskerar att förlora pengar eller inte.

För MFF handlar det om att värdera rätt. Tror man att det är nu som den stora chansen att vinna guld igen finns, krävs förmodligen kostsamma blixtvärvningar. Talangerna Darko Lukanovic och Behrang Safari anses uppenbarligen inte lovande nog för att få chansen på sina naturliga platser, vilket förvånar mig eftersom en av MFF:s stora styrkor genom åren alltid varit att man vågat satsa på ungdomen.

Men vad finns att köpa?

Ska jag vara krass undrar jag hur ett lånekontrakt i svensk fotboll ser ut? Vad skulle hända om MFF i morgon säger att utlåningen av Markus Rosenberg är över. "Vi tar hem honom nu och inte efter säsongen. Stäm oss om ni kan".

Nej, vi kan inte stänga igen

Bättre förstärkning skulle Malmö knappast kunna få. Rosenberg var mot Djurgården återigen snudd på briljant. Snabb, teknisk, bollskicklig, skottvillig, påhittig och suverän framspelare.

Skönhetsfläcken är såklart knocken av djurgårdskaptenen Markus Karlsson vid 2-2, men Rosenberg var framme så många gånger och bad om ursäkt att det rent psykologiskt känns som det verkligen var en olyckshändelse.

Markus Karlsson sågade, när han kvicknat till, sina lagkamrater och det gjorde han förbannat rätt i.

Att stänga en match har aldrig varit en svensk kvalitet. Om ett italienskt lag leder med 2-0 är matchen slut. Men vi fortsätter antingen att spela offensivt eller så tror vi att det räcker att stå någorlunda i vägen för att ledningen ska hålla tiden ut.

Svenska lag kan inte stängandets psykologi. Ställer man bara upp sig för att skärma av passningsvägar blir man ett rundningsmärke för antingen löpningar eller just passningar.

Att stänga en match kräver ett annat tänkande, men arbetsinsatsen får inte bli mindre än när man jobbar för att göra de vinnande målen. Djurgården skänkte Halmstad kanterna efter paus och gav därmed sitt utmärkta mittförsvar en dödskyss i form av oattackerade inläggslägen.

Marksus Karlsson hade alltså all rätt att vara förbannad.

Stefan Alfelt