Årets kalkon – Tre Kronor

SPORTBLADET

Lasse Anrell: Bengt-Åke log – när vi missade mål

TURIN. Ett skrattretande uselt skådespel.

Det finns inte något annat sätt att beskriva gårdagens Tre Kronor och deras match mot Slovakien.

Gud bevare spelarna för svenska folkets vrede om de förlorar mot Schweiz i dag.

Ja, se det var ett spektakel.

Det finns Oscar för bästa huvudroller och bästa biroller.

Så finns det en kalkonakademi som delar ut priser till årets sämsta filmer och skådisar. Den akademin har ett lätt jobb i år: ge hela Tre Kronor priset. Det kan inte komma några andra som är ens i närheten av den stora uppvisningen vi såg i går i att inte spela hockey.

Här är alla kalkonpriser:

Bästa Film: ”Blåsningen”, en tragikomisk komedi av Tre Kronor.

Bengt-Åke Brando

Bästa regissör: Bengt-Åke Gustafsson. Jag såg honom faktiskt le – diskret men fullständigt tydligt – i andra perioden när Sverige lite olyckligt fått ett läge att spela fem mot tre i 1.39 och Nicklas Lidström råkat skjuta ett skott i stolpen. När det var över och det inte blivit något mål andades Bengt-Åke ut med ett litet leende. Så diskret att det var värdigt en Marlon Brando. Bara en skiftning i mungipan. Det räcker ibland. Puh, det var över. Det gick vägen.

Det var en uppvisning i konsten att försvara ett underläge – i spel fem mot tre...

Bästa manliga huvudroll:

Lagkaptenen Mats Sundin som inte slog en enda passning rätt på hela matchen. Han har i och för sig övat rätt mycket på det under hela OS men den här gången var han fulländad. Att två av hockeyvärldens mest skickliga målskyttar – Mats Sundin och Fredrik Modin – spelar med världens överlägset bästa passare och inte gör ett enda mål, eller ens hamnar i ett enda riktigt bra läge, är sensationellt. Det är skådespeleri på en mycket hög nivå i kalkonbranschen.

Bästa manliga biroll:

Mikael Tellqvist, målvakt. Hur kul som helst att få spela först när laget ska förlora. Grattis Mikael. Vilken casting. Vilken drömroll. Vilken härlig studie a la Lars Norén i mänsklig förödmjukelse och grävande i det mänskliga psykets undervegetation. Mikael Persbrandt... förlåt, Tellqvist, var briljant. Han var den enda som inte fejkade. Han spelade hockey. Han fick ingen support. Han gjorde jobbet.

Bästa special effects:

Slovakien ville inte heller vinna, men de hade en svårare uppgift eftersom de ville det lite mindre. Lockelsen i att slå ut storebror Tjeckien i dag gick inte helt att koppla bort. När Marian Gaborik i ett utbrott av överspel föll handlöst för att få en utvisning gick inte domaren på det utan visade tecken för ”filmning”. En mardröm för så usla skådisar.

Bästa kvinnliga biroll:

När Fredrik Modin i tredje perioden vid 1–0 kom – av ett rent misstag, antar jag – helt fri med Slovakiens målvakt visste han verkligen inte vad han skulle göra utan såg helt skräckslagen ut. Kolla på bandet får ni se. Det var efter 2.41 i tredje perioden. Han stannade upp och vände hemåt. Där var han illa ute. Han såg också gladast ut när slovakerna gjorde 2-0 två minuter senare.

Bästa kvinnliga huvudroll:

Tomas Holmström var absolut bäst i att alibikämpa. Det fanns inte ett byte då det inte såg ut som om han spelade på kropp eller åkte mycket skridsko. Alltid i närbild. Alltid helt ofarligt. Pucken var aldrig i närheten.

Bästa manus: Mats Olsson, Tre Kronors presschef, som på klassiskt mediatränarmanér gav Bengt-Åke Gustafsson manuset som gjorde honom klassisk: ”Att lägga sig eller inte lägga sig, det är frågan”.

Bästa orginalidé från annat medium:

Den här versionen av Blåsningen var en nyinspelning – en så kallad remake – av förrförra sommarens succéfilm ”Blåsningen” (Sverige-Danmark-i-fotbolls-EM-som-slutade-på-ett-sätt-så-att-hela-Italien-hatade-oss-nordbor-när-backarna-till-slut--bara-slog-bollen-mellan-varandra-i-timtals-

men-det-slutade-verkligen-2-2-och-båda-lagen-gick-till-kvartsfinal-eller-hur...?” av Söderberg-Lagerbäck.

Ja, ni minns den säkert...

Det finns många sätt att se den här matchen.

Smarthet för att få en enkel kvartsfinal? Säkert. Men det finns inga enkla kvartsfinaler. Det vet vi alla som var med i Salt Lake City 2002 och såg vad som hände mot Vitryssland.

Dessutom har Schweiz varit bättre än Kanada här i Turin. Betydligt bättre.

Men facit av den smartheten har vi i morgon. Gud bevare de svenska spelarna om de misslyckas efter det taskspeleri de visade upp i går mot Slovakien.

Då blir domen inte nådig.

Då fruktar jag att svenska folket inte vill se en enda av de här usla aktörerna i Tre Kronors tröjor mer.

Gud nåde Tre Kronor

Men allvarligare är kanske ändå ilskan som många svenskar kände redan i går.

En hockeyälskare sms:ade till mig:

”Vitrysssland, sexskandal, läggmatch. Fy fan, Hoppas swissarna slår ut oss. Jag håller på Ryssland nu.”

Han är inte ensam är jag rädd.

På väg ut från arenan stötte jag på en liten besviken 10-årig pojke med sin mamma. Ledsen över att svenskarna spelat så dåligt.

– Jag tror de gjorde det med vilje, sa jag och försökte förklara varför.

Han tittade konstigt på mig. Förstod inte alls. Det fanns inte i hans värld.

Och eftersom hockeyn som idé egentligen vänder sig i de små pojkarna inom oss så var det naturligtvis ett fruktansvärt brott mot den idén och alldeles obegripligt det som det Tre Kronor gjorde i går.

Tyvärr.

Som sagt: gud nåde er för svenska folkets vrede om ni förlorar mot Schweiz i dag.

Verkligen, gud nåde er.