Kallur: ”Det är tufft för gamla tanter”

Foto: PETTER ARVIDSON / BILDBYRÅN
SPORTBLADET

BELGRAD. Susanna Kallur har hållit sin sista presskonferens inför sitt sista mästerskap.

Tårarna var nära, men de får vänta.

Nu står hon inför tre topp på en och samma dag - om det ska bli final.

– Ja, det är tufft för gamla tanter, säger hon.

Foto: Jonas Ekstrˆmer/TT / TT NYHETSBYR≈N

Det där med gammal tant gäller förstås bara i friidrottssammanhang. Sanna har precis fyllt 36.

– Men det är stor ålderskillnad i truppen och jag är äldst av alla som är här. Det finns jättemånga som jag inte ens känner, säger hon.

Sanna vet att hon kommer till sitt sista stora mästerskap som en outsider och hon räknas inte ens bland medaljkandidaterna.

Och själv har hon inte en aning om hur bra hon är eller hur det kommer kännas i det skadade benet efter loppen.

”Hoppas på några sköna lopp”

– Jag hoppas bara få springa några sköna häcklopp. Målet är att hitta den där sköna känslan och rytmen . Det är egentligen det enda jag vill. Men hittar man den känslan kan man nå fina resultat. Jag hoppas kunna locka fram det.

– Och man vet aldrig. Jag kan ju få på hela skiten. Jag kan ju springa häck. Jag kanske har en turdag, säger hon.

Nu har inte resultaten varit så fina i de bara två tävlingar hon kunnat göra den här innesäsongen.

– Ja, säsongen har blivit betydligt kortare än jag tänkte från början.  Men 8.06 i första tävlingen kändes okay och då kändes det som det fanns mer att plocka ut. Jag känner mig i väldigt bra form rent fysiskt, men det är så mycket annat som måste stämma också. Finns inte känslan och timingen där spelar det ingen roll om man känner sig överdjävlig rent fysiskt, säger hon.

Slet i sju år

När hon sprang på 8.21 i andra tävlingen i Birmingham fanns inte känslan där och varje häckpassage kostade tid.

Den där häckdjävulen en gång gjorde henne snabbast i världen har inte synts till sedan 2008.

– Ja, då fanns han där i några lopp. Men jag vill gärna återse honom.

Sannas slet i nästan sju år för att ta sig tillbaka till tävlingsbanan och återkomsten blev kort. En enorm arbetsinsats för några få ögonblick av lycka.

– Men det är inget jag ångrar. Känslan att kunna tävla på Bauhaus-galan i somras är något jag aldrig kommer att glömma. Det var magiskt. Jag älskar känslan av att klara av något svårt. Jag är väldigt glad att jag gett mig själv chansen att jag får sluta när jag själv vill och känner att jag inte utvecklas mera.

Hoppas på semifinal

Återstår att se om hennes sista tävling blir lika magisk som återkomsten i somras.

Hennes tränare Torbjörn Eriksson hoppas på en semifinal.

– Ja, kan hon springa på 8.06 ska hon ta sig till en semi. Men springer hon som i Birmingham blir det bara ett lopp. Och får att ta sig till final tror jag det kommer krävas åtta blankt, säger Torbjörn.

Men ingen vet egentligen hur långt det kommer att räcka. Inte ens Sanna själv.

Det enda alla vet är att i hennes värld är ingenting omöjligt.

ARTIKELN HANDLAR OM