Mejla

Mats Wennerholm

Wennerholm: Medaljkandidat i OS i Tokyo

Publicerad:
Uppdaterad:

Michaela Meijer chockar friidrotts-Sverige när hon sätter svenskt rekord med 4,83.

Men det var inte det som imponerade mest den här dagen.

Det var att hon vågade pröva på drömgränsen fem meter.

Att hon inte nöjde sig med det svenska rekordet.

Jag skulle klassa Michaela Meijers 4,83 som en av de största skrällarna i svensk friidrott.

Det är sensationellt bra.

Mondo-klass.

Ja, snudd på i alla fall. Mondo Duplantis som stod för sin chock i vintras, när han hoppade på världsrekord i varje tävling och lyckades två gånger.

Foto: THOMAS WINDESTAM DECA TEXT&BILD 

Eller som när Daniel Ståhl vräkte iväg diskusen 71,29 meter i Sollentuna för tre år sedan och blev stor på allvar.

Daniel Ståhl som gjorde comeback i finska Kuortane på lördagen och kastade 68,48 meter.

Ett världsresultat för vilken diskuskastare som helst, men Ståhl räknas inte till den kategorin längre.

Hans tränare Vesteinn Hafsteinsson vill se de där 70-meterskasten han gör på nästan varje träning även på tävling.

Men det intressanta med Ståhls 71,29 är att det tog upp honom på en åttondeplats i världen genom tiderna i grenen.

Och det är samtidigt ett mått på vad Michaela Meijers 4,83 är värt.

Hon är tia i världen genom tiderna.

Det är alltså bara nio tjejer som hoppat högre, inklusive den som hoppat högst av alla, ryskan Jelena Isinbajeva med sitt världsrekord på 5,06.

Och skulle Michaela Meijer klara drömgränsen fem meter, som hon själv inte känns helt omöjligt, så skriver hon in sig i en ännu exklusivare klubb.

Bara två tjejer har någonsin klarat det.

Och förutom Jelena Isinbajeva är det bara Sandi Morris som lyckats.

Och hon har gjort det en enda gång, då hon hoppade exakt 5,00.

Nej, Michaela Meijer är på en nivå som gör henne till en medaljkandidat i OS i Tokyo nästa år.

Om hon kommer över sin mästerskapsförbannelse.

Jag har ju suttit och svurit mer än en gång då jag sett Michaela riva ut sig i kvalen i de stora mästerskapen.

Nu senaste i VM i Doha i höstas, då hon stannade på 4,35 och inte var i närheten av en final.

Men då var hon inte på den här nivån.

Och när det gäller Michaela Meijer kan vi verkligen tala om en coronaeffekt.

Hon säger det själv.

En sommar med sparsamt med tävlande och jakt på kvalgränser, har hon kunnat nöta på tekniken och lyssna på kroppen.

Nu hoppas jag verkligen att Angelica Bengtsson antar den här nya utmaningen.

Hon har varit ohotad etta i många år nu, trots att Michaela tillfälligt snodde hennes svenska rekord redan för tre år sedan då hon hoppade 4,71.

Men här sommaren har hon definitivt blivit nedpetad till andraplatsen här hemma och nu blev hon även av med sitt svenska rekord.

Det från bragdfinalen i Doha, där staven gick av i det sista försöket på 4,80 och hon gled över den svenska rekordhöjden i ett extrahopp precis efter olyckshändelsen.

Det var till och med tal om bragdguldet efter den insatsen.

Men de höjderna har inte Angelica varit i närheten av i sommar och jag tror, som hon själv också säger, att hon lider extra mycket av att tävla utan publik.

Men även en Angelica i absolut toppform hade inte räckt till mot Michaela Meijer i Norrköping.

Hon behöver ta ett kliv till och har hon saknat motivation, så kunde inte det här rekordet kommit lägligare.

Kul att Kim Amb är i storform också.

Personligt rekord med 86,49 för en vecka sedan och nu 85,68 i Kuortane.

En dag som denna känns det nästan ännu tråkigare att det inte blev något OS.

Av: Mats Wennerholm

Publicerad:

LÄS VIDARE