”Det är såna här dagar man kan hata honom”

SPORTBLADET

Anna Carin Olofsson om tränaren Wolfgang Pichlers träningsmetoder, helveteslägret och vinterns målsättning

RUHPOLDING

Anna Carin Olofsson kommer in för att äta lunch.

Hon har just avslutat drygt två timmars rullskidskytte på 80 procent av max.

På eftermiddagen väntar rullskidor i bergen: 5x12 minuter bara uppför.

– Det är såna här dagar man kan hata honom lite grann, säger hon och blänger på demontränaren Wolfgang Pichler.

Sportbladet följde Olofsson och skidskyttelandslaget ett dygn på helvetelägret.

Wolfgang Pichler ger instruktioner på sin tysk-svensk-engelska:

– 900 meter full gas, 900 meter slow, 1 500 meter full gas, 1 500 meter slow, 1 600 meter full gas, 1 600 meter slow, 2 700 meter full gas, 2 700 meter slow. Killarna gör allt detta tre gånger, the girls två.

Sofia Domeij, en av de unga tjejerna i det nybildade damlandslaget:

– ”Full gas” – är det 100 procent?

Pichler håller på att spricka:

– ”Full gas” är alltid full gas!

Stafan Eklund, förbundskapten:

– Välkommen till cirkusen, haha.

Adepterna ger sig iväg.

– Typiskt tjejer, fnyser Pichler. Det är inte första gången. Jag får de där dumma frågorna säkert 15 gånger varje dag.

Pichler fortsätter bygga myten kring sig själv om den smått galna tyska tränardiktatorn (men under de här dagarna märker vi också vilken innerlig värme det finns mellan åkarna och Pichler mitt i den hårda jargongen).

”Litar på honom till 100 procent”

Anna Carin Olofsson ställer inga av de där dumma frågorna, inte längre i varje fall.

Hon är rutinerad efter fyra år i Pichlers ”våld”.

– Jag försöker göra som han säger. Jag litar på honom till 100 procent, säger Anna Carin.

Protesterar ni aldrig eller försöker få honom på andra tankar?

– Vissa gör väl det lite mer än andra. Men hemma, när han ringt och sagt vad man ska göra och man känner att det är på tok för långt, så händer det att man avbryter. Men det har han förståelse för.

För att försöka lura tulltjänstemannen från Ruhpolding är inte att tänka på – datan från pulsklockorna mejlas ner till honom varje dag.

Men på lägrena i Ruhpolding kan Olofsson bara påminna sig om att hon brutit en gång.

– Det var under ett 20-procentspass (som egentligen borde heta 80-procentspass då de kör på 80 procent av max) på rullskidor. Till slut var jag så trött att jag höll på att ramla. Då hade Björn Ferry just ramlat och slagit axeln ur led.

Får du aldrig ett utbrott mot Wolfgang?

– Inte när jag är här. Men när jag är hemma och han inte hör så kan jag få det. Då får Håkan (sambon) höra en del. Men hemma är man ju ensam, här nere är vi flera som kan gå runt och muttra: ”Fan vad han är dum i huvet”. ”Ja, visst är han”, berättar Anna Carin med ett skratt.

Hela laget lagar mat tillsamans

Rullskidskyttepasset på söndagskvällen med de olika långa intervallerna håller, inklusive inskjutning och skjutövningar, på i närmare tre timmar.

Efter passet åker hela truppen tillbaka till de två hus med små, enkla lägenheter som de alltid hyr i Ruhpolding.

Det här är det andra av de årliga tre tuffa försäsongslägren i det lilla skidskyttemekkat.

När de duschat och bytt om väntar hushållsgöra: varje kväll lagar åkarna mat ihop i det gemensamma köket.

Sedan återstår det bara en timme, som för Anna Carin brukar innebära stickning eller lite ”telefonsamtal” via internet med nära och kära där hemma, innan det är läggdags.

Åtta timmars sömn senare, klockan sju, går reveljen.

Då har Wolfgang hämtat nybakat bröd från Kotter Bäckerei och förbundskapten Staffan Eklund står och rör i en jättegryta med gröt.

I frukosten ingår också ett blodprov för att kolla proteintillströmningen i blodet. Skulle den vara för hög är man för sliten och tar det lugnare den dagen. Under de tuffaste träningspassen tar man ytterligare ett blodprov för att mäta mjölksyrahalten.

Klockan 8.30 är hela gänget på plats på skidskyttearenan där världscupen körs varje år i januari. De inleder med en timme skjutövningar, därefter väntar, för Anna Carin, ännu ett 20-procentspass på 35 kilometer med åtta skjutningar inlagda.

Det är när hon kommer in för lunch på arenan två timmar senare som hon tittar på Pichler och säger:

– Det är såna här dagar man kan hata honom lite grann.

Vilka är de värsta passen?

– Det är de här 20-procentspassen. De brukar vara så väldigt långa. Det senaste jag skulle köra hemma var på fem mil och tog två timmar och 53 minuter. Man ligger och nöter och nöter och det tar aldrig slut.

Vilka är de lättaste passen?

– Jag tycker om de korta, riktigt stenhårda passen, som 10-procentspassen på 45 minuter Då är de snabbt över och man känner sig skönt utpumpad.

Vilka är roligast?

– Alla är egentligen roliga om man känner sig stark.

Tränade extra i tio dagar

Men den här dagen känner sig inte Anna Carin så stark. Hon har varit sjuk i fyra dagar mitt under lägret och de passen måste hon ta igen. Hon hade visserligen tänkt vara kvar i Ruhpolding och köra extra i år de tio dagarna mellan lägren när de andra åker hem, men i stället för semester fyra av dem blir det hårdkörning hela tiden.

– Ja, på fredag ska jag visst uppför Kitzbühler Horn.

Kitzbüheler Horn är årets nyhet på Ruhpoldinglägren: 7,5 kilometer på rullskidor med en höjdstigning på 1 000 meter – 13,3 procents uppförslutning i snitt.

Veckan före har de kört uppför Kitzbüheler Horn tre gånger fördelat på två dagar. Anna Carin blev sjuk till den sista gången.

Det är just backträningen som ska ta henne till förstaplatsen i den totala världscupen och minst ett VM-guld.

– Det är mer backträning än tidigare år.

Wolfgang förklarar:

– Tränar man världsklassatleter går det till slut inte att öka belastningen tillräckligt när det är flackt. Det går inte att åka fortare helt enkelt.

På lunchen följer ett par timmars vila innan det är dags för en annan typ av backträning.

Uppför ett av bergen kring Ruhpolding ska Olofsson & Co åka så långt som möjligt på tolv minuter. När dessa minuter gått stannar de och blir upplockade med bil av Pichler och de andra ledarna. De skjutsas tillbaka ner till startpunkten och så ska de upp så högt som möjligt igen på tolv minuter.

– Det känns för jävligt, och vi har inte ens kört hälften, frustar Anna Carin efter två av totalt fem stigningar.

Vad längtar du efter nu?

– Att tävlingssäsongen ska börja.

Dit återstår det i dag 45 dagar: den 29 november i Östersund inleder Anna Carin jakten på segern i den totala världscupen.

ARTIKELN HANDLAR OM

Skidskytte