Det blir jämnare än på åratal – kanske ett blått nytt år i Manchester

SPORTBLADET

LONDON. Den märkvärdiga hösten är över och i Premier League är Manchester City fortfarande obesegrat på hemmaplan under Sven-Göran Erikssons ledning.

Hur långt in på 2008 kan detta hålla?

Efter 0–0 mot Liverpool kan vi i alla fall konstatera:

Svennis menar allvar.

Efter de senaste dagarnas målfyrverkerier i ligan fick vi en rätt låst, chansfri match på City of Manchester Stadium i går och det var uppenbart att Svennis var ute efter att hålla tätt bakåt till varje pris – och sen försöka stjäla eventuella extrapoäng på en fast situation.

Det var ingen skönhetsupplevelse, Citys respekt för Liverpool var stor och berättigad, men det var ändå en intressant kraftmätning mellan tabellens fyra och femma.

Vi vill ju veta hur det blir efter nyår, kommer de fyra giganterna (Arsenal, Man United, Chelsea och Liverpool) att segla iväg som vanligt och lämna en lucka till de andra?

Jag tror inte det blir så när allting drar igång igen redan i morgon.

Det kommer att bli jämnare än på åratal bland de sex bästa.

Svennis och hans City har legat i bekvämt, bakåtlutat outsider-läge hela hösten och tagit varje seger som en överraskande bonus, det har varit ett psykologiskt drömläge, och vi har varit några stycken i min bransch som följt City i varenda match i höst och sagt:

– Nu spricker bubblan snart.

Det har spelats 20 matcher nu och bubblan håller.

Måste bero på moralen

Svennis har handlat nya och en del rätt starka namn till klubben, men det som är så uppseendeväckande är att han skapat ett vinnande lag av en rätt medioker trupp för övrigt.

Manchester City, som gjorde ett mål på hemmaplan under hela vårsäsongen i fjol, är med och fightas om en Champions League-plats efter halva serien.

Man är det med spelare som Darius Vassell, Didi Hamann, unga spelare från den egna akademien, gamle Richard Dunne som mittback (bättre än nånsin!), en orutinerad 20-åring som Joe Hart i målet ... och några nyförvärv som tillåtits göra plattmatcher emellanåt eftersom de ändå saknar konkurrens.

En mästerlig psykolog

Det är enastående, det måste bero på den moral och sammanhållning som Svennis och hans svenska vapenbröder Hasse Backe och Tord Grip med rutin och kunskap fört in i City.

I mina ögon är Svennis ingen bra matchcoach. Jag tycker inte ens att han är en slug taktiker. I bland tycks han inte kunna se skillnad på en spelare i form och en ur form.

Men han är en mästerlig psykolog och må-bra-manager. Han kan skapa en vinnande fotbollsfamilj.

Och, som sagt:

Han menar allvar nu.

Vi får inse, efter 20 spelade matcher, att Manchester City blir att räkna med hela säsongen.

City har slagit Manchester United med 1–0, förlorat mot Arsenal med 1–0, kollapsat mot Chelsea (0–6) och alltså klarat 0–0 mot Liverpool.

Man har alltså varit med i matchen mot tre av de fyra stora och därmed visat att tabellplaceringen inte bara är flyt. Liverpool är en poäng före nu, med en match mindre spelad, men City har kontakt och känner vittring ... och ju längre man kan hänga på, desto intressantare blir det.

I nuläget håller jag personligen Everton som det bästa laget bakom The Big Four, men ett transferfönster slås upp på vid gavel från och med i morgon och om jag tolkar signalerna rätt från mina kontakter inom Manchester City så är en riktig storfräsare på ingång.

Det kan bli en ovanligt spännande vår.

Det kan till och med bli ett Blått Nytt År i Manchester.

ARTIKELN HANDLAR OM