Mejla

Stefan Alfelt

Kan vara avgörande i guldstriden

Publicerad:
Uppdaterad:

Hands eller inte hands? Det är fotbollens mest idiotiska regeltolkning eftersom det krävs tankeläsande domare för att döma rätt.

Som regeln är skriven är det endast den som får bollen på handen som kan veta om det är hands eller inte. Han eller hon ska medvetet ta bollen med handen.

Vem erkänner det?

Inte David Elm åtminstone. Trots att han måste vara medveten om att han tog emot bollen med händerna för att få kontroll på den. Annars skulle han tagit till ett ”baggerslag”.

Baggerslag, som är ett av volleybollens tre grundslag, har fått sitt namn efter tyskans ord för grävmaskin, löffelbagger eller trockenbagger. Man håller ihop armarna så att de bildar en skopa och gräver upp bollen med underarmarna, men Elm styrde naturligtvis nedåt i stället för att kunna spela den vidare inne i Halmstads straffområde. Brorsan Viktor fick halvträff med sin bredsida men prickade sulan på liggande David så att bollen ändrade riktning och helt ställde HBK-målvakten Magnus Bahne.

En märklig tolkning

Ett väldigt märkligt mål som jag förstår gör Halmstadspelarna och tränaren Janne Andersson väldigt upprörda. Än märkligare tycker jag att domarkontrollanten Jan-Erik Petterssons tolkning av situationen är:

– David Elm har ingen fördel av att han kryper ihop, det hade varit annorlunda om han sträckt ut armarna från kroppen.

Eftersom David gör som han gör får han kontroll över bollen. Det hade han inte kunnat få utan hjälp av armarna eftersom han då hade behövt stoppa bollen med sidan av kroppen i ett felvänt läge.

Enklast vore självklart att låta alla träffar på armar och händer resultera i avblåsning för hands. Om det är medvetet gjort eller inte är en för svår bedömning för domare att blixtsnabbt göra.

Argumentet mot att blåsa för alla hand och armträffar är att skickliga motståndare då skulle lyfta bollen mot motståndarnas armar. Vilket inte är så svårt, men då kan man ju i stället låta domarna avgöra när det är medvetet gjort och då inte blåsa samt eventuellt varna den som försöker. Jag är övertygad om att det är betydligt lättare att se om någon medvetet lyfter bollen mot motståndarens arm än om en boll stoppas medvetet eller inte.

Storspelande supertalang

Över en säsong jämnar felbedömningar och annan otur ut sig. Det är så vi brukar säga, men det är väl inte så säkert.

Kalmars sena kvitteringsmål kan vara helt avgörande för guldstriden, det vet vi inte förrän sent i höst när vi kan väga in säsongens alla orättvisor i poängraden.

Halmstad gjorde en väldigt bra match mot serieledaren. Satsade offensivt med en smart och ständigt löpande Magnus Arvidsson på topp i stället för avstängde brassen Anselmo. Arvidsson har haft det trögt länge men när han fick sin målchans tvekade han inte utan dunkade upp bollen i krysset med en perfekt vänsterträff.

För andra matchen i rad storspelade Ansel Raskaj med läcker teknik och kreativt passningsspel. Jag beundrar Janne Andersson som vågar låta super-talangen spela sitt eget spel i stället för att placera honom i ett fack som kvävt en del av den medfödda spetskompetensen.

Larsson en auktoritet

Halmstad pressade segermaskinen Kalmar, men serieledaren växte och kom igen. Det är imponerande att se hur laget Kalmar fungerar. Henrik Rydström och Viktor Elm är balansen i laget. Pådrivare som hatar att förlora dueller och poäng. Cesár Santin hölls i strama tyglar men blixtrade ändå till några gånger med bland annat ett hårt skott i ribban. Santin är så bra att han aldrig går att ha under full kontroll i 90 minuter.

Fast bäst på planen var nog än en gång Peter Larsson som för mig är helt given i de kommande landslagstrupperna. En auktoritet som bara kommer att bli bättre och bättre under många år framöver.

avStefan Alfelt

Publicerad: