Niva: Vem har dött av lite snö?

1 av 16
SPORTBLADET

ISTANBUL. Trummorna dundrade och läktarna mullrade och hemmalaget öste på framåt.

Galatasaray hälsade oss som vanligt välkomna till helvetet.

Sedan gick det tio snövirvlande minuter – och sedan hade helvetet frusit till is.

Det finns en rätt stor del av mig som tycker att det för helvete bara är att köra.

Vem har dött av lite snö?

Fotboll ska ju aldrig få förvandlas till en idrott som bara utövas då vädret är vackert och planerna är gröna och villkoren är sådana som bolltrollarna uppskattar.

Fotboll ska handla om att behärska de villkor som världen kastar över dig, och de som inte klarar av det får väl helt enkelt börja med innebandy istället.

Snöandet avtar inte

Så långt räcker det traditionalistiska testuggandet. Sedan lyfter jag blicken och tittar ut över fotbollsplanen nedanför mig – och inser att man ibland faktiskt får lov att rätta idealen efter verkligheten.

Drygt trekvart har gått sedan matchen mellan Galatasaray och Juventus avbröts.

Snöandet avtar inte. Det tilltar.

Linjerna som planskötarna skottade fria är redan osynligt vita igen, och även om jag inte tillhör det där inuitfolket som påstås ha några hundra olika ord för snö kan jag konstatera att det här måste vara en av de mer envisa varianterna.

De kuvertstora flingorna som landar på min dator visar inga som helst tecken på att smälta undan frivilligt, utan ligger kvar tills jag plogar undan dem.

Täcket nere på planen måste snart vara decimetertjockt, och till och med jag får acceptera att det helt enkelt inte går att spela en någorlunda vettig fotbollsmatch här.

Bara att köra ändå? Bara att kasta ut en orange boll, plumsa omkring och se det hela som ett lattjo litet fotbollslotteri?

Jodå, det förhållningssättet funkar väl för den som har några hundra miljoner lösa kronor att slänga in på rött.

Rätt få fotbollsklubbar har det.

Utifrån dagens förutsättningar kan ju skillnaden mellan en vinst och en förlust i den här typen av match avgöra hela riktningen för Juventus (i någon mån) och Galatasaray (i allra högsta grad).

Ett avancemang kan rädda ett bokslut, en värvningsstrategi, en framtidssatsning.

Det kanske kan uppfattas som ett resonemang som prioriterar ekonomiska värden framför sportsliga, men när allting kommer kring så fattade faktiskt den portugisiske domaren Pedro Proenca det enda fotbollsmässigt vettiga beslutet.

Trots allt ett sundhetstecken

Hade han istället tänkt som en Uefa-byråkrat och utgått från den globala tv-publiken hade han förmodligen slagit fast att showen obönhörligen behövde fortsätta oavsett vilket.

Då hade han flyttat en VM-match i Manaus till en bättre tid för tittarna i Europa – oberoende av att den då kommer att spelas i en helt omänsklig hetta – och då hade han visslat igång ett snöspex i Istanbul.

Att det inte blev så är trots allt ett sundhetstecken.

Nu är vi visserligen 50 000 människor som står insnöade på en fotbollsarena i Istanbuls norra utkanter och undrar hur vi överhuvudtaget ska ta oss härifrån genom en kaotiskt lamslagen trafiksituation.

Vi funderar på vad det ska bli av våra hemresor, ser över våra hotellbokningar och försöker få reda på när det egentligen kan tänkas bli match igen.

Det får lov att vara okej.

Det är fotboll, och när det är fotboll så kan man aldrig veta exakt vad som ska hända.

Och när allting kommer kring så föredrar jag det framför en sport som aktivt raderar ut alla frågetecken från sin egen verklighet.