Sista dansen? Nej... TA SISTA CHANSEN!

SPORTBLADET

Wegerup: Känslan är en helt annan än på VM – nu ler och dansar de igen

1 av 6 | Foto: DÅ - OCH NU Under fjolårets VM var det mesta grått för de blågula. Redan inför turneringen hade många en dålig känsla; Sverige var skadedrabbat och utan självförtroende. Men inför stundande OS-kval är stämningen en helt annan, skriver Jennifer Wegerup.

Sista dansen eller de första takterna till samba i Rio?

Mot Norge står en OS-sommar på spel.

Äntligen väntar det första stora styrkeprovet på det nya svenska landslaget.

Vi kan bara hoppas att man hittar rytmen.

Allvaret i uppgiften. Glädjen i möjligheten.

I kväll ska ett nydanat landslag visa att man klarar att förena de båda.

Efter ett långt förspel av EM-kvalmatcher och träningsmatcher är vi till sist, äntligen, här.

Stadion Woudestein i Rotterdam. Norge–Sverige. Den första OS-kvalmatchen.

Nya spelare som klivit fram, gamla spelare som fått en nystart, ett nytt spelsystem, nya förhoppningar.

Det har sett bra ut, mycket bra rentav, under hösten och försäsongen.

Men, som jag skrivit förut, motståndarna har samtidigt inte direkt varit skrämmande.

Mot grannen Norge, också med en lång, stark, vinnande tradition inom damfotbollen, kommer det att krävas mer, på alla plan. Spelmässigt – och mentalt. Nu måste Sverige klara det man inte gjorde i VM: vara vakna från början och, framför allt, våga spela fotboll, inte frysa fast i chock av stundens storhet.

Måste leva upp till förtroendet

”Det är nog första gången folk verkligen förväntar sig något av mig”, säger Olivia Schough. Hon har efter VM vuxit till att bli en nyckelspelare för landslagsledningen. Nu måste hon leva upp till det förtroendet. Det samma gäller Lisa Dahlkvist, som ska garantera ett spel som flyter, även de gånger det låser sig för Caroline Seger.

Pia Sundhages landslag är just nu en fin Gott&Blandat-påse av rutin, erfarenhet och ung hunger.

Ung är också Norges målvakt och mycket av förhandssnacket har handlat om henne, Cecilie Fiskerstrand, blott 19 år, som tycks vara förstavalet. Ingrid Hjelmseth, 35-åringen med en hel nordsjö av erfarenhet att surfa på, är petad. Hon går inte med på den nye förbundskaptenen Roger Finjords version, att hon är skadad.

Med Finjord har Norge fått en lagkapten som blickar framåt. Det gör Pia Sundhage och Lilie Persson också, som vi sett, men utan att kasta ut barnet med badvattnet. Rutinerade spelare med många års erfarenhet av internationellt spel på toppnivå, är ovärderliga. Det vet veteranen Sundhage, om någon.

När jag frågade henne om Hedvig Lindahls status, förra våren i Algarve, eller Nilla Fischers bristande fart i VM, har Sundhage varit glasklar i svaren: alla kan ifrågasättas. Men hennes mening är att erfarenhet slår mycket i de här sammanhangen.

Och på ingen plats är rutin så viktigt som målvaktens. Hedvig Lindahl var hunnit göra svidande misstag, gå igenom kritikstormar, uppleva segersötma men också smärtsamma förluster. För varje storm hon ridit ut står hon allt starkare.

En styrka som Norges 19-åriga målvakt aldrig kan ha eftersom hon just börjat sin karriär på toppnivå och precis börjat känna på sitt vuxna liv.

Skjut mer – målen gjorda för män

Så visst ska Sverige skjuta mycket och det borde man alltid göra. Om det är något jag ofta efterlyst i damfotbollssammanhang så är det mer skott. En bra skytt kan göra otroligt många mål, mer än motsvarande på herrsidan. Helt enkelt därför att kvinnor spelar i mål gjorda för män. Även den bästa dammålvakt täcker aldrig hela målet i längd och bredd; det skiljer ofta 20 centimeter mot de längsta, bästa herrarna.

Den damspelare som kan placera bollarna säkert och med kraft kan göra mål, mål, mål. Det utnyttjar man ofta för dåligt.

Därför applåderar jag Sundhages ”skjut, skjut, skjut” på träningen i dag. För att inte tala om det skadefria läget och sången bland spelarna.

Inför VM i fjol hade många av oss en dålig känsla redan på förhand. Sverige var skadskjutet och utan självförtroende. I dag är känslan en helt annan. Det är helt avgörande, liksom att Sverige klarar att vara vaket. Under alla mästerskap jag följt laget, från OS 2004 och framåt, har svenskorna ofta haft problem med den inledande matchen. Det kan vi inte kosta på oss nu om inte drömmen om OS-spel i Rio de Janeiro ska ta slut direkt. Efter Norge väntar Schweiz och Holland, de sistnämnda på hemmaplan.

Så i kväll vill jag se ett Sverige som visar att man lever upp till det man lovat och som tar sista chansen till en oförglömlig OS-sommar.

OS-kvalet Norge-Sverige spelas i kväll, onsdag, och sänds i Kanal 5 19.30!