"Vi hatade varandra”

SPORTBLADET

Agneta Andersson slöt fred med Susanne Gunnarsson - och vann OS

1 av 3 | Foto: AGNETAS NYA LIV . OS-finalen i Atlanta 1996 blev sista tävlingsloppet för Agneta Andersson. Hon ger sig fortfarande ut i kanoten ibland. "I morse klockan 6.15 var jag ute och paddlade, bara för att jag tycker att det är skönt och mår bra hela dagen när jag fått träna. Tävlandet saknar jag inte alls", säger hon.

I tre år hatade hon lagkamraten Susanne Gunnarsson.

Sedan paddlade de hem ett OS-guld tillsammans.

- Det var vi två mot resten av världen, säger Agneta Andersson.

Svenska kanotlandslaget var rena Lars Norén-pjäsen i början av 1990-talet. I ena ringhörnan: Susanne Gunnarsson och hennes man Rolf. I den andra: Agneta Andersson och resten av truppen.

- Jag blev VM-etta 1993 men känslan av att jag gjort något bra kom aldrig. Det var inte mer än att jag ville visa den där jävla Susanne Gunnarsson att jag var bättre än hon. Jättehemskt. Så jag slutade i landslaget och flyttade till Australien eftersom jag träffat en kille som bodde där, säger Agneta Andersson i dag.

Men inför OS 1996 i Atlanta kom suget tillbaka. Skulle hon, 35 år gammal, kunna slå konkurrenterna?

Det var förbundskaptenen Kalle Sundkvist övertygad om. Men hans besked var en kalldusch - ärkefienderna Andersson och Gunnarsson skulle paddla ihop.

- Han trodde stenhårt på oss i K-2 och undrade om vi var beredda att växa upp. Vi bestämde oss för att glömma det gamla och tillsammans jobba för att ta guld. Men vi gjorde stor skillnad mellan det professionella och privata. Efter träningarna umgicks vi inte alls.

OS började bra. De vann försök och semifinal, men inte lika lätt som de räknat med. Därför ändrades taktiken inför finalen.

- Vi hade halkat efter i början, men kommit starkt på slutet och haft krafter kvar. Så vi bestämde oss för att gå ut hårdare och sedan spurta 50 meter tidigare. Det var lite idiottaktik över det hela.

Tur var det. För länge såg det ut som om de tyska tjejerna skulle ta guldet.

- Jag hade ingen koll på dem, men hade jag sett hur långt efter vi låg hade jag fan i mig gett upp. Det blev ju oerhört hårt, vi vann med bara någon tiondel. Loppet är det bästa jag har paddlat under 23 år. Tekniskt sett var det fruktansvärt, men det fanns så mycket kraft och vilja.

Men inte heller då blev de sams. Det är först det senaste ett och ett halvt året som Agneta och Susanne tagit upp kontakten.

- Vi är ute och håller föredrag ibland och har nu pratat igenom saker som hänt. Tidigare tyckte jag att allt var hennes fel - vi hatade ju varandra i tre år. Nu inser jag att vi andra också bidrog till situationen.

Hon är enda svenskan som tagit två guld i samma sommar-OS

Agneta tippar OS i Aten

Andreas Utterström