Mejla

Erik Niva

”Kommer fortsätta mullra och banka i fotbollsfabriken”

Publicerad:
Uppdaterad:

Niva: Tonläget runt Arsenal är alldeles för uppskruvat för att det ska dämpas

Domedagen var här, ödesmatchen var kommen och säsongen var på väg att ta slut.

Det blev det här.

En promenad i parken, en rutinseger på halvfart, en enkel undanstädning av ett underlägset motstånd.

Det är möjligt att Arsenal är i kris – men i så fall är de i alla fall en Champions League-klubb i kris.

Arsène Wenger refererar ofta till ”the noise”. Han syftar på det envetna oväsen som ständigt surrar över fotbollsvärlden.

Svartstänkta mediespekulationer. Överhettade twitterdiskussioner. Upptrissade supporterdelegationer.

Wenger vill inte höra det, vill inte behöva bry sig om det – men de senaste veckorna har oljudet vuxit så mycket i volym att han inte längre haft en chans att värja sig. Med åtta trofélösa säsonger och en premiärförlust mot Aston Villa i nacken har han både fått lyssna och svälja.

Oväsen om den skräckinjagade ödeskvällen

Ska inte Arsenal värva? Ska de inte värva dyrt? Och ska de inte göra det precis just nu?

Tabloidterriers har velat ha svar. Websajter också. Radiostationer med särskilda telefonslussar.

Mitt i ljudpingisen har han suttit, Arsenals en gång så värdigt distingerade manager, med sina fruktlösa försök att få omvärlden att se på fotboll på samma sätt som han själv gör.

Allt prat om värvningar, alla förutbestämda kriser, alla krav på folk som ska avgå till både vänster och höger... Noise, hävdar Wenger. Bara oljud.

Han klamrar sig envetet kvar vid sin bild av fotboll som en sport som spelas mellan 22 män innanför fyra sidlinjer under 90 minuter – allt annat är distraherande oljud.

Skulle man bara ha sett kvällens Champions League-kval mot Fenerbahce hade man kanske lockats att tro honom.

Vi var så många som skapat så mycket oväsen om den skräckinjagade ödeskvällen på den asiatiska sidan av Istanbul – men när allting skalats av återstod nämligen bara en ganska simpel fotbollsmatch.

Där fanns ett totalt ofärdigt hemmalag som förlorade mot Konyaspor häromdagen, och där fanns en erfaren och samspelt elva som kommer att tillhöra Premier Leagues översta fjärdedel den här säsongen också.

Allt annat var bara oljud.

Väcktes av bengaler

Vid tretiden på natten mot matchdagen väcktes flera av Arsenal-spelarna av en delegation Fenerbahce-fans som samlats utanför spelarhotellet för att fyra av bengaler och vråla fram sånger.

Jack Wilshere, Aaron Ramsey och de andra vaknade visserligen – men de tog bara fram sina mobiltelefoner, filmade roat spektaklet och uppdaterade sina socialmediala kanaler.

Sedan somnade de om. Sedan stängde de av oljudet och gick ut för att spela fotboll istället.

Svårare än så behövde det här aldrig bli.

Fenerbahce var så ostrukturerat underlägsna att det dröjde mer än en timme för dem att överhuvudtaget få ihop ett någorlunda organiserat anfall.

Vid det laget hade Arsenal redan gjort 2-0, dödat både matchen och dubbelmötet.

3-0 blev det till slut. Ingen i London-lagets omklädningsrum kommer att hetsa upp sig så värst mycket för det. De kände själva vad det här blev för en match, och lär ta den för vad den var.

Arbetsro? Åvars.

Nu återstår bara resten av säsongen, resten av Arsène Wengers kamp mot alla de där väderkvarnarna som låter så förbannat.

Transferfönstret smäller till sist igen den 2 september, och tonläget runt Arsenal är alldeles för uppskruvat för att det ska dämpas av en överkörning i Istanbul.

I nästan två veckor till kommer det fortsätta att mullra och banka och slamra i fotbollsfabriken – även om det kommer att vina lite mindre i Wengers öron i morgon jämfört med hur det lät igår.

Av: Erik Niva

Publicerad: