Mötet som räddade Sveriges medalj

SPORTBLADET

LAHTIS. Calle Halfvarsson ville inte köra den sista sträckan. 

Under ett långt möte fick lagkompisarna övertala svensken. 

– Hade jag åkt tredje och Marcus sista så hade vi inte varit med i medaljstriden i dag, säger Halfvarsson.

Det råder turbulens i det svenska laget inför stafetten. Kvällen innan laget ska presenteras sitter de svenska åkarna i ett långt möte. Stafettlaget ska egentligen offentliggöras på morgonen dagen efter, men den planerade presskonferensen får avblåsas. 

Calle Halfvarsson, som haft en tungt mästerskap, vill inte köra den sista sträckan och det pågår en övertalningskampanj för att få honom att ändra sig.

– Jag har alltid försökt säga till honom att han är starkare på den. För lagets skull är det det bästa att han gör det så det var bra att han taggade till och ville gå den, säger Hellner och fortsätter:

– Vi sa att ”du har en bra spurt och vi andra passar bättre på de andra sträckorna”.

”Hade aldrig klarat av det”

Efter en timmes övertalning går Halfvarsson med på att köra den sista sträckan och med facit i hand inser han att det var ett bra beslut. 

– Vi diskuterade vad vi tror på varje sträcka och de andra resonerade hur de tyckte. Danne och Johan tyckte att de passar bäst på en klassisk sträcka och Marcus känner att han kunde åka både en tredje och en fjärde, men det var ju mig det var prat om, säger Halfvarsson och fortsätter:

– Vi kom fram till att blir det en spurt så kanske jag är snäppet vassare än Marcus. Sista sträckan brukar ofta gå lite lugnare. Det brukar gå snabbt sista 2,5 och det passar mig lite bättre. Marcus är en sådan som kan åka på enda från början, som han gör i dag. Hade jag åkt tredje och Marcus sista så hade vi inte varit med i medaljstriden i dag.

”Ville inte slänga ut honom”

Johan Olsson är glad att Halfvarsson till slut bestämde sig att gå sista sträckan.

– Calle gör ett riktigt bra jobb. Det är ingen hemlighet att han har ibland inte är så sugen på att åka den sista sträckan. Men den här gången var det han själv som sa att han ville de. Det var viktigt för oss alla att han ville. Att vi inte kände att vi slängde ut honom.

ARTIKELN HANDLAR OM