I OS 2004 tog våra friidrottare tre guld – i Peking kan vi drömma om...Max två medaljer

Foto: Christian Olsson, Carolina Klüft och Stefan Holm.
SPORTBLADET

VÄSTERÅS. Förbundskapten Thomas Engdahl är nöjd om de svenska friidrottarna tar en medalj i OS.

Jag tror det blir två – men då är jag optimist.

Det säger det mesta om läget.

SM i Västerås gav två positiva nyheter inför OS.

Stefan Holm visade att han hade en tillfällig svacka i Karlstad förra måndagen och Emma Green visade att hon kan hoppa två meter vilken dag som helst.

Däremot blev det inget lyft för Carolina Klüft i längd och Johan Wissman blev blåst på sin planerade genomkörare på 400 meter.

Så det är inte läge att brösta upp sig och lova medaljer som inte finns.

Det har hänt mycket på fyra år. Inför OS i Aten 2004 fanns det faktiskt två säkra svenska OS-guld, som nästan gick att pricka av på förhand: Carolina Klüft i sjukamp och Christian Olsson i tresteg.

Sanna har chansen

Plus en Stefan Holm som inte hade förlorat en enda tävling på hela 2004 då han landade i Aten – varken ute eller inne.

Han hade arton raka höjdsegrar innan han tog den nittonde och vann OS- guld.

Det var inte direkt svårtippat.

OS i Peking är en helt annan sak.

Mina två medaljer är lika mycket ett önsketänkande som ett tips jag hittar bara tre svenskar som kan fixa det.

Stefan Holm och Linus Thörnblad i höjd och Susanna Kallur på 100 häck.

Sanna är fortfarande med på min lista, trots alla problem hon har haft.

Men jag såg henne i varenda tävling fram till världsrekordet på 60 häck inomhus i vintras (7,68) och hon visade att hon höjt sig ett snäpp. Det bevisade hon även i premiären utomhus i Berlin, där klockan stannade på 12,54.

Hon är snabbstartad. Problemet är att hon ska springa tre lopp inom 51 timmar i Peking, efter att inte ha sprungit ett enda på två och en halv månad.

Senast hon sprang var i Oslo den 6 juni.

Risken är stor att hon går sönder, men jag tror ändå på medalj om kroppen håller.

I övrigt. Nä.

Det finns några högoddsare som jag möjligen skulle satsa en tia eller två på om jag får minst tio gånger insatsen.

Carolina Klüft i längd, Emma Green i höjd, Magnus Arvidsson i spjut (äntligen över 80 meter igen i går).

De kan ta medalj om de får på hela skiten som det heter i branschen.

Spurten räcker inte, Musse

Jag nämner inte Mustafa Muhamed, trots att han är näst bäst av svenskarna i årets världsstatistik tillsammans med Sanna. Båda är sexa i världen just nu.

Det finns väl ingen man unnar en medalj mer än Musse, men hans spurt räcker helt enkelt inte till. Då måste han försöka rycka med ett par varv kvar, dra sönder fältet och hoppas att någon av kenyanerna inte orkar följa.

Den synen skulle naturligtvis vara underbar att få se där från läktaren i Peking och det är ett tänkbart scenario.

Men knappast det troligaste.

Jag har varit med om många korkade beslut av de ledande i svensk friidrott, men att låta SM gå före DN-galan är nog det mest korkade jag hört.

SM är amatörernas afton

I går bestämde de styrande elitklubbarna och friidrottsförbundets styrelse att SM ska starta i Malmö den 31 juli nästa sommar. Samma datum som DN-galan redan spikat efter massor av jobb och förhandlingar.

Nu vill Friidrottförbundets nye ordförande Lennart Karlberg tvinga DN- galan att flytta.

Det är ren idioti och skapar ett helt onödigt bråk.

DN-galan är Sveriges största och enda galatävling av internationell toppklass och de har äntligen lyckats boka en fredag.

Det kommer i förlängningen att ge dem en plats i det nya ”Golden League” som ska starta 2010.

SM är SM. Amatörernas afton.

Inget ont i det, men publikt och resultatmässigt handlar det om friidrottens division tre om vi slår ut resultaten.

Det var färre åskådare på SM på Arosvallen i Västerås, än de som gick för att se allsvenska VIK:s första isträning i ABB Arena ett stenkast därifrån.

Dit kom cirka 1 500 åskådare.

Hockey är stort.