Varje mål, spelvändning och millimeter var välförtjänt

SPORTBLADET

Lasse Anrell: Djurgården har inte råd att ägna sig åt grubblerier

Där satt vi och pratade om att Djurgårdens hela lag kostar lika mycket i löner som Frölundas tredjefemma.

Sen stod vi där efter matchen och tittade på resultattavlan och fattighuset från Stockholm hade vunnit över guldgruvan från Göteborg med 6-0.

Folk grät av lycka och vi lyssnade på Per Bäckman.

– Vi är en katastrof i dag, sa han.

Jag är benägen att hålla med Bäckman. Ska Frölunda spela så här på bortaplan är det ingen idé att de åker på sina roadtrips överhuvudtaget.

Till de strukturella problemen - som man säger i politiska kretsar - i Frölunda först:

Laget hade ingen förstamålvakt inför säsongen. Bäckman sa före starten att han hoppades att den andra var bättre än den som misslyckats på försäsongen. Han startade med den ena. Sen satsade han på den andra. Efter en period i går - och några halvbilliga baklängesmål - var den andra förbrukad och den ena var tillbaka i mål igen.

Inga grubblerier i Djurgården

Tre mål senare var även han en ytterst tveksam förstemålvakt.

Frölunda köpte nytt och dyrt - men man glömde kanske den där lilla målvaktsdetaljen. Någon klar förstemålvakt har man inte och utan en klar förstemålvakt vinner man inga SM-guld. Det vet alla. Man ville ha Stefan Liv. Det fick man inte. Kanske dags att shoppa nytt snart, Frölunda?

Den typen av grubblerier behöver inte Djurgården ägna sig åt.

Dels för att man inte har råd, dels för att Daniel Larsson var alldeles briljant i går. Han passade på att fira sin förra klubb Hammarbys alla nollor i alla kolumnerna över likvida tillgångar genom att hålla nollan för andra matchen i rad – i Djurgården. Så kan det gå.

Larsson var landslagsmässig i går och spelar verkligen ett fantastiskt stabilt och rörligt målvaktsspel.

Det är lätt att se att han rör sig med stort självförtroende, men också med en extremt effektiv följsamhet. Antagligen grundat på att han är i sån form att han läser vad motståndarna gör - innan de ens hunnit tänka ut det själva.

Jag är mycket imponerad av Larsson.

En annan spelare jag gillade i Djurgården i går var 18-åringen Calle Gustafsson som gick in och brunkade sig igenom matchen som om han varit Jimmie Ölvestads läromästare.

Fredrik Bremberg var som vanligt briljant.

I första perioden gjorde han årets mest utsökta passning - bakom sig själv på något märkligt sätt - till Pär Bäcker som hade hela målet fullständigt vidöppet. Brembergs briljans inspirerade antagligen Pär Bäcker till att tro att han var Bremberg själv för en sekund - och då ville han ju göra en lika briljant passning själv. Det gjorde han inte.

I går var det uselt hela tiden

Men ändå, Djurgården spelade ett snålt och sparsmakat enkelt spel. Varje mål, varje spelvändning, varje millimeter is de åt upp för Frölunda var välförtjänt.

Särskilt i boxplay var laget fantastiskt bra. Det såg ut som om de stod stilla i sin box, men de väntade enkelt ut göteborgarna som spelade runt, runt och runt - tills de satt fast ute i sarghörnen utan att ha en aning om vad de skulle göra. Det var, jag är enig med Bäckman där, mycket pinsamt.

Frölunda hade problem förra året.

Det var det årets fiaskolag.

Jag tycker att en hel del av förra årets problem verkar finnas kvar. Jag såg premiären mot HV. Det var stundtals riktigt dåligt i spelkvaliteten. I går var det uselt hela tiden.

Hans Särkijärvi gjorde ett försök att analysera Frölundas spel. Det är svårt med ett lag som är så starkt och bra på pappret. Det kan bli så att alla vill spela första fiolen. Det går inte, sa han.

Han har rätt på ett sätt. Problemet i går var väl dock att ingen ville spela. Inte fiol och knappt ens triangel, som en annan stor göteborgare vid namn Kurt Olsson, brukade tycka om. Frölunda bestod i går av 20 Gudrun - med felstämda trianglar.

Tills vidare hoppas jag att de skäms över sin pinsamma spelning i huvudstaden.

Det gjorde i alla fall Per Bäckman. Det hedrar honom.