Publicerad:
Uppdaterad:

Louise föll på en konstig och orättvis sista tävling

Publicerad:
Uppdaterad:

Det blev en märklig upplösning på en magnifik programserie.

Louise Karlsson skulle varit den mest värdiga mästaren – men hon fick aldrig lov att visa det.

På grund av en konstig och orättvis sista tävling gick hon aldrig ens till final – trots att hon utklassat killarna.

En del brukar hävda att Mästarnas mästare bara är ett underhållningsprogram och inte "på riktigt" (som att sport i allmänhet är mer "på riktigt" - sport är väl också på sätt och viss underhållning.)

Men det hindrar inte att man reagerar över orättvisan när små detaljer får orimligt stora proportioner.

Momentet där Louise skulle få ner sin puls – det var helt enkelt inte rätt att det skulle få bli så avgörande som det blev.

Det kan inte ha fyllt någon annan funktion än att visa vem som har den bästa kondisen – och vem tvivlar egentligen på att Louise Karlsson är vältränad?

Blev avgörande

Eftersom pulsmomentet inte visade det det skulle visa, borde det ha strukits eller gjorts om.

Nu blev det i stället helt avgörande.

När Thomas Johansson fastnade halvvägs upp på berget fick han som enda straff att starta en minut efter segraren Louise Karlsson.

Lika omöjligt som det var för Thomas att klättra uppför klippan, lika omöjligt var det för Louise att få ner sin puls - och det borde alltså renderat samma typ av "straff".

Men det gjorde det inte.

För när Louise Karlsson återigen spöat killarna, denna gång i utklassningsstil, då var upplägget plötsligt annorlunda.

Hade det varit så att resultatet av de båda tävlingarna räknats samman, då hade Louise rättmätigt varit i final.

Den mest värdiga vinnaren

Nu ville man väl ha en häftig bildsekvens med vinnaren springandes längs en väg i stället.

För Louise Karlsson hade varit den mest värdiga vinnaren.

Jag är så jäkla imponerad av hennes mentala och fysiska styrka.

Hon hade sammanlagt tio tävlingssegrar – borde haft en elfte också – och fyra immuniteter.

Hon skulle varit final och jag tror hon hade vunnit den också.

Jag säger inte att Armand Krajnc är ovärdig, inte alls, men det var jäkligt tråkigt att de bästa inte fick mötas när det väl gällde som mest.

Där gick produktionen bort sig, och satte en tråkig punkt för en programserie som i övrigt varit fantastiskt rolig att titta på.

Oavsett om det vi såg var underhållning, sport eller "på riktigt".

Publicerad:
Publicerad: