Efter år av punka kan Puh pusta ut

SPORTBLADET

Hatten av för Lorena Ochoa.

Hon sattes aldrig under press och dominerade British Open från start till mål.

Obefintlig vind över St Andrews och ingen kom egentligen nära.

Men Ochoa i all ära, i kväll bultar mitt hjärta lite extra för en svensk kämpe som valde den tuffa vägen – att aldrig ge upp trots punktis på alla däck.

Jag ska jag korka upp en gammal dammig Henkell Trocken, som jag glömde hemma när jag skulle på studentskiva 1985, för att hylla Per-Ulrik Johansson.

Det är han värd.

Han överlägsna segercomeback i Moskva som 40-åring efter tio års torka och delvis mörker imponerar.

Var ett jättelöfte

Det är 28 år sedan jag såg honom vinna Colgate Cup, som dåtidens stora ungdomstävling hette. Han vann före Thomas Svanstedt som var den åldersgruppens stora stjärna vid den tiden.

Sedan dess var Per-Ulrik alltid ett jättelöfte och han var tvåa bakom lagkamraten Phil Mickelson under tiden på Arizona State i USA.

Ofta slog han Phil och hade karriären utstakad när han väl tog steget över till proffsvärlden.

Han hann också med fem segrar på Europatouren och två Ryder Cup innan det plötsligt tog stopp i USA för några år sedan.

Varför vet han nog inte ens själv.

Allting går inte alltid spikrakt för alla om ens för någon och vissa gropar i vägen är djupare än andra.

Nu är i varje fall punkan lagad och om två veckor kan han faktiskt vinna Scandina­vian Masters.

Så bra är Puh när han är bra.

Svårt att komma tillbaka

Att han inte varit det på några år har sina förklaringar. Det är svårt att prestera på beställning några få gånger per år och trots att han hållit en bra nivå har han haft svårt att ta tillbaks sitt kort.

Han är inte ensam.

Det finns massor av bra spelare som halkat ut men få som lyckats komma tillbaka med sådant dunder och brak som Per-Ulrik gjorde i går.

En del av förklaringen är naturligtvis den nya magputtern som han verkar hålla som många håller sina hakputters. Han säger själv att han aldrig puttat bättre och det skadar ju inte direkt scoren.

23 under par och seger med förkrossande sex slag på – inte helt lätta – Meridien utanför Moskva.

Så många under par har han aldrig tidigare gått på 72 hål och det säger faktiskt en hel del.

Gissa om den blonda raggen växer av det. Nu får han dessutom chans att visa sin nyvunna form på hemmaplan om två veckor. Och golfform är en färskvara i allra högsta grad.

Synd om Wessberg

Scandinavian Masters kan bli en svensk kanontävling trots att Niclas Fasth tvekar och att Stenson tackar nej.

Gråter också en liten skvätt för Linda Wessberg som såg ut som åtminstone given tvåa länge på St Andrews. En dålig drive, lite tappad fokus och vips var hon borta.

Ändå ett genombrott och vi får se mer av henne redan på Solheim Cup i september.

Det är jag säker på.

ARTIKELN HANDLAR OM

Golf