Jag satt och väntade på "oj, det där och det där"

SPORTBLADET

Jag läste en intervju med SVT:s nye sportchef Albert Svanberg i DN häromdagen.

Han sa mycket intressant, Svanberg. Han pratade om SVT:s eviga balansgång mellan det smala och det populära, och han pratade om vilken roll flaggskeppet Sportspegeln skulle spela i framtiden.

- Sportspegeln måste alltid överraska. Man måste kunna se första kvarten och tänka "oj, det där och det där". Det får inte bara bli en redovisning av det som hänt under dan. Då är Sportspegeln inget bra program.

I går kväll var Albert Svanberg för första gången ansvarig för programmet och jag satte mig ner för att få tänka "oj, det där och det där" under den första kvarten.

Vad jag fick? En redovisning av det som hänt under dan. Jag fick se det jag redan sett - Anja och Markus Larsson åka slalom och Zlatan sätta en bredsida - och jag fick se en traditionell analys av Pim-Pim Johanssons framfart.

Fyrans sändning halvtimmen tidigare behandlade också tennisen i Australien - men följde direkt upp det med ett reportage från Tsunami-turneringen i Indien.

Det var precis det oväntade grepp som fick mig att tänka "oj, det där och det där", och bara det gjorde att Fyrans halvtimme gav mig mer än SVT:s trekvart.

Hur var det då med balansgången mellan det smala och det populära? Tja, de tre halvstora sporterna rally, tresteg och utförsåkning la beslag på sammanlagt 21,02 minuters sändningstid.

Men fotbollen då? Den fick nöja sig med 4,05 minuter, nästan exakt lika mycket som skotercrossen.

Diskussionen om hur vårt public service-företag ska sända idrott är svår och inte något jag tar ställning till efter en sändning - men jag ska erkänna att Sportspegelns uppbyggnad fick mig att zappa över till Madrid-derbyt i fotboll mer än en gång.

Albert Svanberg har en rejäl utmaning framför sig.

Erik Niva