”Att bli pappa ger minst lika mycket perspektiv”

SPORTBLADET

Västerås lagkapten om lyckan och sorgen

1 av 10 | Foto: Magnus Joneby med dottern Lily, 3 månader.

VÄSTERÅS. Inför fjolårets SM-final hyllade han den avlidne lagkamraten Victor Engström.

I år laddar Magnus Joneby, 30, med en bebis i knät.

– Att bli pappa ger minst lika mycket perspektiv som tragiska bortgångar, säger Västerås lagkapten.

Foto: Victor Engström, som här firar ett mål med Anders Östling 2009, blev bara 24 år.

Det är inte ovanligt att spelare, ledare och åskådare gråter i samband med SM-finalen i bandy, men det sker i regel efter titelmatchen. Så var det inte i fjol, då många av dem som besökte Friends Arena kämpade mot tårarna redan före avslag.

Anledningen var att Magnus Joneby skrinnade fram till VSK-fansen och höll ett väldigt känslosamt tal. Han pratade inte bara till supportrarna utan också till den förre lagkompisen Victor Engström.

”Att VSK skulle vara här i dag var det nog inte alla som trodde för några veckor sedan. Men vi har något, eller rättare sagt någon, som andra lag inte har. Vi har vår Victor. Detta ger oss ytterligare en källa att hämta kraft och motivation ifrån. Jag vet att det till stor del är din förtjänst, Victor, att vi tillsammans är här i dag. Vi vet vad våra hjärtan har för färg, nämligen samma färg som himmelen. För himmelen är och förblir grönvit.”

”Victor var omtyckt av alla”

Ett år senare sitter Magnus Joneby vid ett bord på Rocklunda restaurang & konferens. Han kom hit från jobbet som butikschef på Ica Grytan för att äta lunch inför dagens träning. Framför sig har han en tallrik med pocherad torskfilé, räksås och grönsaker, som han hämtat från buffédelen.

SM-finalen mot Sandviken stundar och under kvällen ska VSK-kaptenen skriva ett nytt tal, som ska handla om klubbens stolta traditioner.

– Förra året kändes det så naturligt att prata om Victor och i efterhand fick jag höra att folk tyckte talet var fint. Det är kul, för det var det som var meningen. Victor var omtyckt av alla. Det som hände honom är så tragiskt, säger Magnus Joneby och spetsar en bit broccoli med gaffeln.

Magnus och Victor växte upp i stadsdelen Rönnby och började spela tillsammans i VSK:s juniorlag. De hade snart slagit sig in i A-truppen och hjälpte 2009 klubben att vinna SM-guld.

Även när bandysäsongen var över träffades de ofta.

– Vi spelade mycket golf ihop och hängde en hel del på somrarna. Han var en fantasisk människa, var social och hade jättemycket vänner. Han var en fantastisk lagkamrat och en fantastisk person att ha runt sig, säger Magnus Joneby.

Årets pojkspelare 2006

Victor Engström var en stor talang och utsågs, som förste VSK:are, till Årets pojkspelare 2006. Storheter som Mikael Forsell, Ola Fredricson, Jonas Claesson, Daniel Mossberg och Daniel Berlin har hedrats med samma utmärkelse, men till skillnad från dem fick Victor aldrig debutera i landslaget.

Han led av den kroniska tarmsjukdomen ulcerös kolit, drabbades av en systersjukdom och fick 2011 veta att levern angripits av cancer. Victor Engström, som spelade 16 ungdomslandskamper och fyra matcher med U23-landslaget, dog den 1 juli 2013.

Sista natten före den eviga vilan måste han ha drömt om den sport och den klubb han älskade, för han pratade i sömnen om sina bandyhandskar.

– Det gick så fort på slutet men jag hann hälsa på honom på sjukhuset två gånger. En gång var Jonas Nilsson med. Det var nästan alltid folk som hälsade på honom, och det är just det som var grejen med Victor. Han var en glädjespridare som var omtyckt av alla, från småbarn till vuxna. Han sa aldrig något ont om någon och tänkte på alla, säger Magnus Joneby.

En dryg vecka efter begravningen i Västerås domkyrka publicerade VLT en förteckning över dem som nyligen avlidit.

”Victor Engström, 24 år”. På familjesidan Nära & kära hamnade hans namn mellan en kvinna som blev 81 år och en man som hann fira sin 90-årsdag. Det är med döden som med livet. Den är inte heller rättvis.

Magnus Joneby, och många med honom, kommer aldrig att glömma Victor Engström, som hade mycket ogjort både som bandyspelare och människa.

– Kyrkogårdar är inte så jätteupplyftande och Victor ville inte att man skulle tycka synd om honom, men jag åker förbi minneslunden väldigt ofta och då tänker jag på honom. Det är likadant när jag är på Rocklunda ibland, och när man spelar golf. Det har gått en tid, men ibland påminns man om olika saker.

”Vill tro jag har ett fint hjärta”

Victor, son till kanslichefen Torbjörn Engström, bar VSK-tröjan med extrem stolthet, spred trygghet omkring sig och hatade att förlora.

De som känner Magnus Joneby, som bara var 24 år när han 2008 fick efterträda Ted Andersson som lagkapten, hävdar att han är exakt likadan.

– Det vet jag inte, men att de tycker det gör mig väldigt glad. Victor var nog lite gladare. Jag är mer butter, men vi vill nog samma saker och jag vill tro att jag har ett fint hjärta.

Hur förändrade Victors bortgång din syn på saker och ting?

– Man får andra värderingar och är glad att man är frisk. Så är det ju, men det är tragiskt att det ska behöva hända något för att man ska få sig en tankeställare och inte ta så mycket för givet. Efter det som hände blev vissa saker inte så viktiga. Det är lättare att smälta förluster och andra motgångar. Visst är det tråkigt för stunden, men det kommer en dag i morgon också.

Har du funderat mycket kring de existentiella frågorna?

– Nej, jag försöker leva i nuet och funderar inte så mycket.

Tror du på ett liv efter döden?

– I det här fallet vill jag tro det, att Victor hör när jag talar till honom och tänker på honom. Jag vill att han ska vara med på något andligt sätt. Jag hoppas att han hörde talet från något moln och känner att han har en del i det om vi vinner SM-finalen.

Hur mår du i dag?

– Det flyter på. Jag trivs med livet, har nyss fått barn, har ett bra jobb och bra arbetskollegor, tycker det är roligt med bandy igen, spelar i en av Sveriges bästa föreningar och har en sambo som jag älskar. Och jag är frisk.

■ ■ ■

Magnus Joneby öppnar dörren till lägenheten vid Hammarbygatan i Västerås och möts av sambon Pernilla Landgren, som bär omkring på ett litet flickebarn. Deras dotter föddes den 7 december förra året och fick namnet Lily efter en karaktär i tv-serien ”Modern family”.

– Vi tyckte att det var ett ganska ovanligt namn och känner ingen annan som heter så. Nu såg vi att det helt plötsligt är topp 5 på någon namnlista. Ah, det är som det är, säger Joneby.

Han njuter av livet som nybliven pappa och konstaterar att Lily ägnar sig åt samma sysslor som andra bebisar.

– Hon sover, låter, bajsar och äter. Det går jättebra. Hon sover på nätterna och det är skönt. Sedan drar ju Pernilla det stora lasset. Jag får mest lektid när jag kommer hem från jobbet och träningen.

Babyboom i Västerås

Magnus Joneby är inte den ende spelaren i Västerås som är småbarnsförälder. Tobias Holmberg har sonen Sigge, som fyllde ett år i januari, Ted Bergström blev i oktober pappa till Theo och Jonas Nilsson och hans Malin fick en pojke fem dagar innan Lily föddes.

Efter döden kom livet till Västerås.

– Det var kul att komma hem förut, men det är ännu roligare att komma hem nu, säger Magnus Joneby och tar Lily i sin famn.

– Här finns någon som alltid är glad, som inte har en aning om att jag spelar bandy, som inte har en aning om hur det har gått - och inte bryr sig om det heller. Det är rätt skönt ibland, säger Magnus Joneby.

”Vi ska ta revansch”

Lily har redan fått sin första bandyklubba och garderoben rymmer en svart sparkdräkt med ”Joneby” tryckt på ryggen och nummer 5 på bröstet.

Förmodligen kommer hon att bära den i morgon, då hon följer med Pernilla till Tele2 Arena för att se pappa Magnus spela SM-final.

Victor Engström, å sin sida, lär följa årets titelmatch från sin plats i Guds boning.

Sluter Magnus ögonen kan han se sig själv lyfta SM-pokalen. Öppnar han dem tittar han upp mot en grönvit himmel.

– Vi ska ta revansch för förra året. Sandviken låg före oss när säsongen började, men vi har vuxit, är ikapp och förbi, säger Magnus Joneby.

ARTIKELN HANDLAR OM