Skräckbyn är rena påhittet

SPORTBLADET

Bergström: Tro inte på rubrikerna – skandalen är en storm i ett shotglas

1 av 2 | Foto: PONTUS ORRE
Portarna till OS-byn slogs officiellt upp i söndags, men arrangörerna uppger att det dröjer till i morgon innan allting är färdigställt. Med 31 byggnader och 3 604 lägenheter ska här finnas plats för över 17 000 aktiva och ledare.

RIO DE JANEIRO. OS börjar nästa vecka men de första medaljerna kan delas ut redan nu.

Hej världspressen, vi är välkomna upp på prispallen.

Vi, våra korkskallar, har just vunnit guld i överdrifter.

Utanför OS-byn dallrar luften av hetta.

Kameramännen lutar sig flämtande mot sina stativ. De söker något att filma, vad som helst, men framför dem finns bara staket och funktionärer. En lastbil rasslar förbi. Sedan en öppen jeep med militärer som lojt tummar på sina maskingevär.

De 31 byggnaderna som ska härbärgera idrottarna har kostat åtta miljarder kronor att bygga. De sticker upp som glesa tänder på Barras kust och har enligt arrangörerna slagit så många rekord att en misstänker att de hittar på kategorierna i farten: OS-byn är den största, mest genomtänkta och miljövänligaste någonsin. Snart flyttar Usain Bolt, Serena Williams, Michael Phelps och Sarah Sjöström in, snart är detta idrottsvärldens nav, men inte riktigt än.

Australiens fotbollsdamer hoppar in i en buss. Några rugbyspelare chillar i solen. Kameramännens nackar slokar.

CNN frågar om ”The Swedish Rage”

Mitt i stiltjen knackar en kvinna mig på axeln.

Hon presenterar sig övertydligt, med varje stavelse betonad som om jag vore två år gammal, Bar-ba-ra Arvanitidis, producent på CNN.

– Kan vi prata om den svenska ilskan?

Hon syftar på en historia som kan berättas på två vis.

En version är att Isak Öhrström, svensk deltagare i kanotslalom, i morse tog en taxi från OS-byn till en lägenhet. Detta medan det svenska fotbollslandslaget åkte buss till sitt läger i Portobello, tio mil därifrån.

De två händelserna utgör The Swedish Rage. De är sprängstoffet som snappades upp av stora medie-drakar i USA, Brasilien och Spanien och singlade ner på mindre sajter. Verkar det rimligt?

Innan du svarar ska du få den dramatiska återgivningen av samma skeende.

När den australiensiska delegationen kom till OS-byn i Barra reagerade de bestört. Sju års förberedelser och åtta miljarder kronor

verkade inte ha räckt, för toaletter var igenproppade, golv översvämmade och trappuppgångar mörklagda. Kåkarna var obeboeliga, ja hälsovådliga, sa en ledare. Brittiska The Guardian påpekade att 19 hus ännu inte har klarat säkerhetsföreskrifterna.

I väntan på andra nyheter högg världens redaktioner på uppgifterna, trots att de gällde OS-byns skick två veckor före spelen, då de aktiva ännu inte anlänt och bygget gick på högvarv. Enligt medielogiken krävdes sedan uppföljningar, reaktioner, fler vittnesmål och i brist på Bolt och Williams fick Öhrström duga.

Svensken syntes mycket riktigt åka från området i går, vilket var nog för att tidningen AS skulle rapportera om flykten med formuleringar som ”de har beslutat att lämna den olympiska byn på grund av smuts och dåliga toaletter”. Detta snurrades vidare ett par varv och flätades samman med frånvaron av Pia Sundhages landslag – visst har de också farit skräckslagna från byggfusket?

Ingenstans i artiklarna citeras någon. Soppan är kokad på insinuationer.

Hur kan allt bli så fel?

SOK:s verksamhetschef Peter Reinebo kallar skriverierna för rökridåer.

– Isak och hans tränare bodde i OS-byn en natt för att vi inte hade fått våra lägenheter än. När vi fick dem flyttade de, som planerat, ut. Och damerna har hela tiden planerat att ha sitt läger i Portobello, säger han.

Hur kan allt bli så fel?

– Det är några från media som häckar utanför ingången och gör sin tolkning om någon kommer med bagage. Vi vet hur det är före OS: det finns inte mycket idrottsligt att skriva om. Då blir det lite vadslagning om vad som är grejen: säkerheten, att något inte är klart eller miljöfrågorna? Det blir överdrifter.

Mikael Gunnarzon är ekonomichef på SOK och flög till Brasilien för en vecka sedan för att rigga det svenska lägret. Köpa pingisbord och altanmöbler. Ordna internetkablar. Enligt honom var OS-byn ungefär lika färdigställd här som i London 2012.

– Ska du slå upp ett helt bostadsområde med vatten och el blir det alltid lite strul, men för oss har det inte hänt något med planeringen. Hade vi trott att allt skulle funka från början hade vi inte åkt en vecka innan. De första grupperna kommer den 30 juli. Då är allt up and running.

En sanning som liknar en lögn

Mikael Gunnarzon berättar att IOK – Internationella olympiska kommittén – besökte dem i går och ställde frågor om skriverierna. Var de så missnöjda som det hävdades? Varför hade de inte sagt något?

– Allt har blåsts upp. Inget har hänt.

Skandalen är en storm i ett shotglas. Det är viskleken med en skock lomhörda deltagare. Det är en sanning så töjd i alla ledder att du behöver stetoskop för att höra vad som skiljer den från lögnen.

Stående i värmen utanför entrén reder jag och Barbara ut turerna. Hon antecknar, ställer kontrollfrågor, you said his name was Ore-strom? Hennes kollega skyndar dit med andan i halsen.

– Har du hört att Australien har pressträff om skandalen i eftermiddag? Men vad gör vi med Sverige?

CNN-producenten pekar på mig.

– Den här gentlemannen har förklarat.

– Det där med deras damlandslag också? Vad har hänt?

– It’s all bullshit.

ARTIKELN HANDLAR OM