Wennerholm: Så grymt – kan inte tro att det är sant

SPORTBLADET

Blåst med minsta möjliga marginal och som att så salt i såret

AMSTERDAM. Michel Tornéus söker desperat efter en sista chans att komma till Rio och allt pekar mot Spanien och hög höjd

i Sierra Nevada.

I normala fall hade jag kallat det för en Ricky Bruch-tävling där man skapar ­optimala förutsättningar.

På gränsen till fusk.

Men i Tornéus fall skiter jag i vilket.

Ingen förtjänar att komma till Rio mer än han.

Nej, har jag någonsin lidit med någon så är det Michel Tornéus.

Inte bara här i Amsterdam där han blev blåst på en OS-plats i det lotteri vindmätningen alltid är.

I OS i London senast missade han ett OS-brons med en centimeter och var så bedrövad efteråt att alla som mötte honom bara ville ta honom i famn och trösta.

Idrotten är aldrig rättvis, men ingen ska inbilla mig att det inte finns tur och otur.

Det är bara att säga Steven Bradbury, australiensaren i short track som var så dålig att taktiken i OS i Salt Lake City var att lägga sig så långt bakom medtävlarna som möjligt och hoppas att de föll. Det gjorde de också.

Bradbury låg sist i varje heat med tog sig ända till ett OS-guld.

I dag känns Michel Tornéus som raka motsatsen till denne idrottens Alexander Lukas.

En man som alltid har marginalerna mot sig.

En som inte ens kunde glädjas åt ett EM-silver.

I övrigt en fantastisk svensk dag

Som blev blåst på sina 8,21 långt över OS-kvalgränsens 8,15 på grund av en otillåten medvind som motsvaras av när jag blåser ut ett ljus på adventsstaken. Vindmätaren stannade på +2,1 i stället för godkända +2,0.

Och det efter att ha blivit blåst av en något starkare medvind i kvalet dagen innan då han landade på 8,19.

Resultatet kan bli att friidrottens största medaljhopp i Rio inte ens får åka dit, medan tio andra får åka utan att ha en större chans än att ta sig in bland de åtta, tio bästa.

Nej, i natt kändes kudden extra tung.

Då är det ändå inte närheten av hur den kändes för Michel Tornéus.

Tornéus öde tyngde sinnet efter en i övrigt fantastisk svensk EM-dag.

Den startade med Susanna Kallurs semifinal på 100 meter häck där hon visade att kroppen höll för två lopp på två dagar. Något hon inte varit med om sedan VM

i Osaka 2007.

Jag såg Sanna stråla efter världsrekordet på 60 meter häck inomhus i tyska Karlsruhe 2008, men jag undrar om jag sett henne stråla så mycket som efter semifinalen här i Amsterdam.

Trots att hon missade final. Men ingen kan le så intensivt som Sanna och ingen kan visa sådan glädje i blicken. Hon var överlycklig att hon överlevde två dagars ­tävlande.

Och vem kan säga nej till en tjej som varit en världsstjärna och sprungit under den officiella OS-kvalgränsen i tre av fyra lopp sedan den redan osannolika comebacken?

Nej, Sanna är klar för OS.

Jag har satt Lindh på planet

SOK må vara tuffa, hårda och till en viss del oförutsägbara i sina bedömningar.

Jag har alltid gillat kraven på att OS ska vara något speciellt och exklusivt där det krävs något extra för att komma med.

Men de kan inte säga nej till Sanna.

Det vore att säga nej till allt vad idrotten står för.

Och så Lovisa Lindh på 800 meter.

Jag ville skicka henne till Rio redan efter knallen i Bislett Games i Oslo tidigt i juni.

Nu har jag redan satt henne på planet.

Hon spurtade sig till en EM-final på tiden 2.00,66 och kommer att fira sin 25-årsdag samma dag som finalen går.

En annan tjej jag tror det blir omöjligt att säga nej till.

Jag hade nästan räknat in Johan ­Rogestedt i OS-truppen också, sedan han sluggat sig till final på 1 500 meter. Men så kom en ­protest och Rogestedt var diskad.

Det sjuka var att det inte var Spanien som protesterade trots att det var spanjoren ­David Bustos som Rogestedt fällt på mållinjen med sin yviga spurt.

Spanjoren hade ändå gått vidare på tid.

Nej, det var Belgien som protesterade för att få med en löpare på tid tre heat senare.

Då kändes det nästan som det var dags för Sverige att lämna EU.

Sofie Skoog lyckades inte övertyga i ­damernas höjdfinal utan rev ut sig på 1,89.

Men hon är ändå delad nia i en mästerskapsfinal, var femma i inne-VM i Portland tidigare i år och har klarat den officiella kvalgränsen. Det gör att hon uppfyller SOK:s krav och har en klar chans på en plats topp åtta även i OS.  Trots att hon uppenbarligen inte är i form. Å andra ­sidan kan det bara bli bättre och det är en månad kvar till OS. Hon måste med nu då alla andra svenska höjd­tjejer misslyckats.

Imponerande också av OS-klare Daniel Ståhl som klämde till med 65,78 i sitt sista diskuskast och efter två ­underkände.

Det är hans fjärde bästa resultat någonsin.

ARTIKELN HANDLAR OM