Hon jagar guld i bergen

SPORTBLADET

Ljungskog: Jag vet vad som väntar och jag är beredd

Foto: I dag jagar Ljungskog Sveriges första OS-medalj i Peking.

Det glimmar ett guld i Juyongguan.

Ett guld som Susanne Ljungskog länge saknat.

Ett OS-guld.

Cykelresan dit är en av de mest spektakulära i linjeloppens OS-historia.

Starten på söndagsmorgonen svensk tid går i södra centrala Peking vid stadsporten Youngdingmen mellan Parken med Himmelens tempel och Jordbrukets altare.

Sedan rullar klungan vidare förbi Himmelska fridens torg via en bansträckningsallé av tempel, parker och monument.

Sex platta motorvägsmil väntar innan två ruskiga bergsvarv á tolv kilometer avslutar den, enligt de noggranna kinesiska arrangörerna, 126,34 kilometer långa banan.

Och där, i Juyongguan nära Badaling med kinesiska muren som fond, fladdrar målskynket och glimmar OS-medaljer.

”Helt annorlunda bana”

- Det är en helt annorlunda bana än vad det brukar vara. Men jag vet vad som väntar och jag är beredd, säger Susanne Ljungskog till TT.

Hon vann VM 2002, hon vann VM 2003 och hon skulle ju vinna OS-guldet 2004.

Men arga allergier i aldrig så vältränade kroppar sätter stopp för alla olympiska höjder.

Efter fyra års långsiktsbehandling (sensibilisering) med sprutor (två injektioner var sjätte vecka) är besvären borta och Susanne Ljungskog vill fortfarande så hett ha det där guldet.

- Kämpandet är en del av mig. Det finns inne i mig.

- Jag tror på mig själv och är trygg, och jag tror att det är mors och fars kärlek och värme som spelat in.

De svenska cyklisterna bor inte i OS-byn utan i bergen med behagligare temperatur och bättre luft.

- Luften är fuktig, men jag trodde det skulle vara varmare.

Floppen i Aten glömd

OS har egentligen funnits ristat i den ljungskogska hjärnbarken sedan floppen i Aten och allt efter uppbyggnadsträningen, som började i november, har pekat mot Peking.

Ett par förkylningar i våras störde den minutiösa planeringen och en magsjuka förstörde Girodonne i juli, men nu är det ordning på kropp och cykel.

- Formen är bra nu, säger Ljungskog bestämt.

Precis som före girot alltså, då hon vann etapploppet Tour de l'Aude för andra året i rad och dessutom med en sådan effektivitet i ben och huvud att konkurrenterna fick seriösa tankeställare.

Det var ingen tvekan då att Susanne Ljungskog var tillbaka i den absoluta världstoppen.

Inom cykel är känslorna blandade vad gäller prestigen att vinna VM kontra OS.

- Det är betydligt fler deltagare i VM, säger Ljungskog.

- Å andra sidan går OS mer sällan.

I år är det bergsgetter som kommer att trivas bäst. Klättrare.

Det är i bergsbackarna loppet kommer att avgöras.

- Banan passar mig.

- Framför allt gillar jag slutet med en 600-700 meter lång spurtsträcka med uppförslutning, säger Susanne Ljungskog som egentligen bara har en målsättning:

Att göra sig själv rättvisa.

Gör hon det, så vet hon att hon kan gräva guld i Juyongguan.

ARTIKELN HANDLAR OM

Sommar-OS