”Det är ett ganska galet schema”

Avspark 03.00 för programledaren Karin Frick

SPORTBLADET

Se allt från OS i Pyeongchang på Kanal 5 och Kanal 9 eller streama på Eurosport.se

GANGNEUNG. Östersund möter Arsenal på torsdag – men Discovery-profilen Karin Frick inleder direktsändningen först på fredag.

Lokal tid, vill säga.

När Discovery flyttar fotbollsstudion till Sydkorea blir det omöjliga möjligt.

– Olika sporter, olika dagar. Det gäller verkligen att hålla koll på grejerna i huvudet nu, säger den 37-åriga programledaren i en stor intervju.

Foto: STEFAN HOLM
Karin Frick och Håkan Loob, OS-hjälten som blev en kollega.

På torsdag klockan 19.00 är det avspark i sextondelsfinalen i Europa League mellan Graham Potters sagoskrivare och Arsenal.

Karin Frick kommer inte befinna sig på Jämtkraft arena då.

Den populära programledaren uppehåller sig i en annan världsdel och en annan tidszon, men det hindrar inte att hon ska leda sändningen i Kanal 5.

Med tanke på tidsskillnaden väntar inte direkt något sovmorgon i Pyeongchang, där Discovery bygger upp en fotbollsstudio. För Karins del drar matchen i gång klockan 03.00 natten till fredag och innan dess väntar ett uppsnack med expertkommentatorn Kim Källström.

– Det blir intressant. Jag ska jobba mot svensk tid fast det är mitt i natten här, säger Karin Frick, som under OS är programledare för hockeysändningarna.

Vad har du lagt upp för sömntaktik?

– Jag har väldigt lätt för att somna och är bra på att sova på beställning. När jag gästade OS-kväll sov jag lite innan och lite efter programmet. Så länge man håller i gång funkar det ganska bra, och det är ju så kul. Jag får mycket energi av gänget på plats så jag tror att det kommer gå bra. Det kanske kommer en baksmälla efteråt men det får vi ta då. Alla är medvetna om situationen och det finns ju sätt att backa upp det på.

Kan du önska att du hade varit på plats i Östersund?

– Det är klart. I den bästa av världar hade jag kunnat klona mig själv, varit med på Jämtkraft arena och även när de spelar borta. Samtidigt är det så himla häftigt att vara på plats och göra ett OS. Det väger upp så himla mycket, och det här är den bästa lösningen när vi inte har möjlighet att vara där.

Tror du att Östersund har någon chans?

– Det blir jättetufft, förstås, men jag vill inte att den här sagan ska ta slut. På ett sätt är det kul att det blev Arsenal, med allt vad det innebär. Att de kommer till lilla Östersund... Det blir superhäftigt men tufft. Jag kanske hellre hade sett att de fått lite enklare motstånd så att de kan ta sig vidare lite till. Samtidigt... Man vet aldrig. Det kanske blir jättekallt och då kanske det blir lite svårt för Arsenal. Jag hoppas att Östersund har ett bra utgångsläge inför returen.

Trots nattpasset med fotbollen kommer Karin Frick att jobba vidare som vanligt med hockeysändningarna. Hon kommer inte vara sysslolös de kommande dagarna.

– Dagen innan fotbollen har Damkronorna match och dagen därpå spelar Tre Kronor. Sedan är det Europa League på kvällen, ja, eller natten. Dagen efter spelar Tre Kronor igen, men jag kör. Det är ett ganska galet schema, men det ska bli jättekul när man har följt Östersund hela vägen i Europa League. Ja, vi har ju rest runt på alla matcherna och det är så stort att möta Arsenal. Superstort. Vi vill förvalta det så gott vi kan, men alla är ju här. Vi ska jobba med skärmar så att tittarna ändå ska få en känsla, och sedan är vi givetvis på plats med kommentatorer.

”Det är mitt första OS”

Karin Frick befinner sig i Kwandong hockeycenter i Gangneung men så snart studiolamporna släcks, tar hon på sig en dunjacka och söker sig ut från ishallen. Hon ska åka till bergen för att se Stina Nilsson köra hem sprintguldet.

– Det är mitt första OS. Det är jättehäftigt, men vi är lite frånkopplade vid kusten i och med att alla andra tävlingar avgörs i bergen. Vinter-OS-känslan kanske inte har infunnit sig. Det känns mer som ett hockey-VM eller något sådant. Nu ska jag försöka kika lite där uppe också.

Vad vill du helst se?

– Skidorna tycker jag är jätteroligt. Sedan hade jag gärna varit där när Kalla tog guld. Så är det ju bara, men då sände vi Sverige-Japan. Sedan tycker jag att det alpina är väldigt roligt också. Det är lite så på ett OS, att allt är kul så fort det finns svenskt intresse.

Sonen fyller fyra år

På väg till Discoverys containerliknande loge utanför ishallen berättar hon att ett av hennes barn, Gunnar, hinner fylla 4 år innan hon kommer hem från Sydkorea.

Hon önskar att hon hade varit där då, men nu får han fira med pappa Andreas, 45, och storebror Sven, 7, i familjens hem utanför Trosa.

De långa, fullspäckade arbetsdagarna hjälper Karin att dämpa saknaden av nära och kära.

– Lite så är det. Så länge man är i gång hinner man inte stanna upp. Det är på gott och ont. Det är en lång tid att vara borta och det är jobbigt, så klart. Man saknar dem. Samtidigt är de glada för min skull, att jag får jobba med ett OS. Det är ju få förunnat.

Är det en dröm som går i uppfyllelse?

– Jo, alla som jobbar med sport vill nog jobba på ett OS. Det är verkligen häftigt att få leda sändningarna och att få göra det med våra stora profiler inom svensk hockey är super.

Hur många timmar jobbar du en normal dag?

– Det är lite olika. Nu har vi inte haft supertidiga morgnar men det blir 12-13 timmar i alla fall.

Karin Frick berättar att hennes första tydliga OS-minnen kommer från Lillehammer 1994. Hon var 13 år då och följde spelen i barndomens Jönköping.

– Mitt första starka minne är nog hockeyn och Foppas straff. Jag såg matchen hemma med mamma och pappa. Det var häftigt. Annars är det riktigt stora minnet stafettguldet och Kallas sistasträcka 2014.

I dag är hon kollega med både Peter Forsberg och Håkan Loob, två av spelarna i guldlaget. Loob väntar i samma container, redo att åka till bergen och titta på skidtävlingarna.

Hur är det att jobba med 94-hjältarna?

– Underbart. De är så härliga och det är mycket glädje. De är prestigelösa, omhändertagande och peppande, sådana lagspelare att jag blir varm i hjärtat. Vi har sjukt kul tillsammans och jag är väldigt imponerad av deras arbete. Det är inte så himla lätt att vara expert. Det är en sak att man kan mycket hockey, men det är så mycket tekniska saker med tv. Man ska titta rätt, formulera sig på inte allt för lång tid och framföra det så att alla förstår, vara avslappnad och kemin ska funka mellan alla.

Vad gör ni utanför sändning?

– Vad vi gör? I går, när vi kom hem sent till hotellet, beställde vi pizzor till ett av rummen och så satt vi där, tio personer. ”Looben”, Kim ( Martin Hasson), ja, alla... Det är bra sammanhållning. Vi tränar tillsammans och för någon vecka sedan var jag, Håkan, Petter Barrling och Calle (Johansson) på en koreansk restaurang där man sitter på golvet och steker kött. Du kan ju tänka dig ”Looben” och Calle sitta där på golvet. De är ju inte purmjuka i kroppen, direkt. Calle var lite stel när han skulle resa sig, säger Karin Frick och skrattar.

Hon skiner, solen skiner. Det är seneftermiddag i Gangneung när hon lämnar området på silverfärgade klackar. I en annan världsdel och en annan tidszon gnuggar moder Svea ögonen av trötthet. Ur led är tiden.

ARTIKELN HANDLAR OM