Äntligen fick polarna guld-jubla ihop

Publicerad:
Uppdaterad:

SPORTBLADET

Man får otroliga känslor i kroppen när man tänker på den resa vi gjort tillsammans

UPPSALA

Det började på den uppspolade isen på Lillboplan bakom Nyrénsvägen i Edsbyn. I går var arenan en annan – men spelarna desamma: Stefan Söderholm, 24, och Daniel Liw, 25.

– Man får otroliga känslor i kroppen när man tänker på den resa vi gjort tillsammans, säger Söderholm.

Daniel och Stefan.
Foto: GUNNAR SEIJBOLD
Daniel och Stefan.

Edsbyn är inte stort, men Nyrénsvägen ligger ändå en bra bit från Ön. För Daniel Liw och Stefan Söderholm var det närmre till isen på Lillboplan strax bakom gatuadresserna 29 och 31. Det var där de växte upp – härskarna av Studenternas mittfält.

– Stefans radhus satt ihop med vårt garage. Vi gick i skolan tillsammans, ja vi gjorde det mesta tillsammans, säger Daniel Liw.

I mars 2000 åkte båda för första gången på Studenternas för att spela final. Men den gången var de mer fiender än vänner. Daniel Liw spelade i Hammarby, Stefan Söderholm för Sandviken. Den gången var det bara Söderholm som fick jubla. Daniel Liw satt i förlorarnas omklädningsrum.

2004 stod Stefan mitt i det rödblå jublet i Edsbyns omklädningsrum.

– Under den senaste veckan har jag fått en hel del frågor om hur det fungerar runt en SM-final, och jag har hjälpt till med det jag kan. Nu åker vi till London för att möta Vodnik och fira vidare, säger Söerholm

Och för första gången ska han få skåla i guldchampagne tillsammans med Daniel Liw.

Martin Fransson

Publicerad:

ÄMNEN I ARTIKELN