”Jag hade inte förväntat mig att det skulle bli så här”

Foto: TT
SPORTBLADET

KÖPENHAMN. Det är en sak att simma för att bli allra bäst i världen – men när man väl är framme?

Vad simmar man för då?

– Jag kan bara sträva efter att bli bättre, och jag trivs väldigt bra med det här jobbet, säger Sarah Sjöström till Sportbladet.

Jag har träffat ganska många Sarah Sjöström de senaste tio åren. Den fladdriga dundertalangen, stjärnskottet som vann VM, OS-hoppet som kraschade, VM-simmaren som simmade in i väggen, en deppad, en lekfull, en jagande, en OS-vinnande.

En regnig veckodag i Köpenhamn träffar jag för första gången den Sarah Sjöström som blivit allra, allra bäst i världen.

Hon utsågs till det av ansedda magasinet Swimming World nyligen, en passande kröning av ett 2017 då hon tagit steget från att vara världens fjärilsdrottning till att kort och gott vara bäst över huvud taget.

– Ja, det är ju lite skillnad. Nu gäller det att hitta ny motivation, nya bitar att jobba på. Innan var det mer att jag hade ett mål: ”nu ska jag vinna OS-guld”. Men nu har jag gjort det, jag har vunnit allting, så jag behöver inte sträva efter att vinna någon medalj. Jag kan bara sträva efter att bli bättre, och jag älskar verkligen att träna och hålla mig i form.

– Jag kan fortsätta hur länge som helst känns det som, det ger inspiration och kraft när man känner att man utvecklas och presterar. Nu har jag mer fokus på mig själv, vad jag kan göra bättre.

Som frisimmet?

– Ja, i år har varit så mycket fokus på frisimmet, för det är där jag haft utvecklingspotential. Herregud, jag har persat en sekund på hundra frisim i år. Det är mer än vad jag gjort på fem-sex år förut i princip. Det är ett väldigt stort steg.

”Det är bara kaos där”

Sarah möter upp efter ett kort pass här i Royal Arena. Hon vilar första EM-dagen, och är mest nöjd med att ha klarat av besöket i uppvärmningsbassängen helskinnad.

– Det är bara kaos där. En 25-metersbassäng med tio elitsimmare som simmar åt båda håll. Det är fjärilsim, bröstsim, ryggsim, fenor, paddlar, folk som simmar över varandra, under varandra, allt.

Jag tror inte att en vanlig människa hade klarat sig där.

Sarah Sjöström skrattar. Det är svårt att exakt sätta ord på vad som skiljer den här Sarah (världens bästa) från de tidigare, men det finns definitivt en skillnad. I sättet att föra sig, röra sig. En självklarhet, ett sätt att gå runt som om hon vore i sitt eget vardagsrum.

Det slog mig medan jag väntade här: du försöker dig på att göra en liten mini-Phelps här i EM. Han tog åtta guld i OS, du försöker på åtta distanser här?

– Jag simmar ju bara sex.

Plus lagkapper.

– Men det räknas väl inte?

Phelps räknade dem.

– Ja just det. Okej då.

– Äh, jag tänkte att jag ville simma alla distanser som jag har medaljchans på. Jag känner mig ganska klar med det här året, så jag kör bara. EM blir lite av en bonustävling.

Det visar att du verkligen gillar att tävla?

– Exakt. Jag har aldrig känt mig så redo för att tävla så här mycket som jag gjort i år.

– Jag tycker att det är roligt, trevligt att resa runt i världen. Jag kan göra det ganska avslappnat nu, och inte bara se hotell och simhallar. Jag kan unna mig lite annat också, se mig runt lite. Jag är bättre på att slappna av nu, att inte ladda hela tiden. Jag sitter inte på helspänn hela tiden, utan sparar krafterna tills jag ska simma.

Valde att byta tränare

Efter OS förra sommaren förändrades Sarah Sjöströms simmarliv i grunden, när hon valde att byta tränare. För första gången sedan hon började satsa var det inte längre Carl Jenner som stod henne närmast, utan Johan Wallberg, Therese Alshammars sambo och ex-tränare.

Rent resultatmässigt har det ju varit ett fantastiskt år, men hur summerar du det annars? Har du fått ut vad du velat av tränarbytet?

– Jag har fått ut så mycket mer än vad jag ville. Jag hade inte förväntat mig att det skulle bli så här, om någon hade sagt det så hade jag bara himlat med ögonen.

Sarah Sjöström pausar en sekund, innan hon säger en sak jag hört henne säga många gånger förut:

– Det är inte det att jag tvivlar på mig själv, men jag kan ju inte sätta upp sådana här målsättningar, sådana som matchar de resultat jag gjort. Det hade varit orimligt.

Finns det något utöver resultaten som överraskat dig, som varit en stor förändring?

– Det är mycket som förändrats under året, ett tränarbyte är en stor grej. Sedan har jag haft miljöombyten. Jag har tränat lite i Turkiet, jag har haft två tränare, kört lite med James Gibson som är gammal världsmästare i bröstsim (Barcelona 2003).

”Det är kul att märka det”

Gibson har bland annat tränat Sarahs tidigare konkurrent Fran Halsall, och lett fransmannen Florent Manadou till OS-guld på 50 meter fritt. Nu hjälper han Sarah Sjöström att bli ännu snabbare.

– Det är kul att få en lite annan blick på det man gör. Jag ska träna lite med dem i början av nästa år igen, i Stellenbosch i Sydafrika.

Men först ska hon avsluta 2017. Redan på torsdagskvällen lär hon simma hem sitt första guld, på 50 meter fjärilsim. I bästa fall blir det sju finaler till innan simåret är över och planet lyfter mot Sydafrika och lite semester.

Vad är du mest intresserad av den här gången?

– Jag är nyfiken på att se hur mycket jag klarar, hur kroppen klarar av det. Jag har sett under världscupen att jag blivit väldigt bra på att återhämta mig. Det är kul att märka det.

Här är Sjöströms alla världsrekord 00:24
ARTIKELN HANDLAR OM