Finns inget försvar

SPORTBLADET

”Handlar om total brist på omdöme”

MALMÖ. Bremberg, Steen, Carlén, Petersén, Seifert, Djuric, rally-Carlsson…

Årets redan allt för långa lista över elitidrottsmän som supit bort sin roll som föredömen förlängdes i torsdags natt med Elfsborgs Daniel Mobaeck.

Jag kräver inte absolutism av idrottsutövare men för rattfylleri finns inget försvar. Om en ung vältränad ickemissbrukare kör hem efter en festnatt handlar det om en total brist på omdöme.

Mobaeck är givetvis ångerfull när han pratar ut om sin fylla.

Det hjälper ju tyvärr inte.

Varje gång som en känd idrottsutövare går över gränser betalar han eller hon priset för att inte vara en i mängden. För en ”vanlig” 28-åring hade samhällets straff blivit det samma som väntar Mobaeck, men för kändisen följer offentlighetens skampåle.

Tvingad att träda fram

Idrottskändisen blir närmast tvingad att träda fram för att hans närmaste lagkamrater ska slippa bli misstänka. Eftersom tusentals snabbt ändå får veta vem det handlar om spelar det heller ingen större roll. Alla som vill veta vem som gjort bort sig har tusentals möjligheter att ta reda på den skyldiges namn. Internet har tagit sladder till dess historiska höjdpunkt.

Elfsborg antog i fjol, efter att mittbacken Andreas Augustsson filmats full fyra dagar före match och filmen lagts ut på Youtube, en ”Code of conduct”, det vill säga förhållningsregler till olika saker som lagets spelare ska respektera.

Offentlig dygnet runt

Policyn säger att när det gäller alkohol finns det dels en punkt om att spelarna inte ska dricka inom åtta dagar före match, dels en mer allmän skrivelse om att man oavsett tidpunkt alltid ska sköta sig om man är ute i offentliga sammanhang.

En toppidrottsman är i dag precis som skådespelare, politiker och andra av mer suspekta anledningar kända personer offentliga dygnet runt, sju dagar i veckan året om. Man kan tycka vad man vill om det, men jag tror inte att klockan går att vrida tillbaka till tiden då skandaler tystades ned därför att med elitism följde ett vidsträckt utrymme för utsvävningar som så att säga hörde till statusen.

Jag förvånas ofta över den nya ­tidens moralpaniska tänkande. Min tonårsperiod gick från slutet av 1960-talets vänstervåg och in i nästa decennium lika präglat av drogliberalism och naturlig nakenhet.

En tjej som ­inte var topless på stranden var en sensation medan det i dag är en bröstchock när en kändis bröstvårta skymtar på bild i en djupt skuren urringning.

Jag har svårt att uppröras över att Stefan Nystrand och ett gäng simpolare dricker en öl efter att de simmat klart i OS, men jag förstår det olämpliga i att de gör det. I dag handlar det inte bara om vad man verkligen gör utan också mycket om vad andra tror att man gör eller har gjort.

Sätter igång rykten

Idrottsstjärnor med öl i händerna är en fyllefest på gång.

Många resonerar så utan att ha den minsta aning om vilket antal öl, centilitrar eller promille det verkligen handlar om.

Dagens idrottsstjärnor riskerar att sätta igång rykten om sig själv och därmed sina föreningar och sporter varje gång som de syns med sprit i ­något sammanhang.

Det är tragiskt men i de fall när spriten verkligen har pressat vettet ur skallen på idrottsstjärnorna är tragiken en helt annan och väldigt mycket allvarligare.

Då handlar det inte längre om moralpanik, för då har stjärnan förvandlat sig själv till en tragisk mänska som till och med riskerat andra mänskors liv.

Då är det en tragedi.