Jag som trodde att Lückner låg risigare till än Bäckman

SPORTBLADET

Per Bäckman får gå från Frölunda och det betyder att 25 procent av elitseriens tränare fått sparken den här säsongen.

Då sitter ändå största fiaskotränaren kvar.

Harald Lückner i Modo.

Per Bäckman är tränare nummer tre som får gå den här säsongen.

Jag trodde annars att Harald Lückner i Modo låg risigare till än Bäckman, men det är inget som hindrar att Lückner kan bli nästa offer.

Hans regerande svenska mästare Modo går till julvila med fyra poäng ner till kvalstrecket och med flest förluster av alla lag i elitserien.

Det är trepoängsystemet och två övertidssegrar som räddat Modo så här långt. Med det gamla tvåpoängsystemet hade

Modo bara legat en poäng före jumbon

Mora och haft samma poäng som nästjumbon Luleå.

Frölunda är trots allt femma och det måste man ändå se som ett framsteg för en klubb som inte ens tog sig till slutspel i fjol.

Nu vill jag inte peka ut Harald Lückner som ensam ansvarig för Modos misslyckande så här långt.

Han tog trots allt laget till ett SM-guld i våras.

Men att allt inte står rätt till var väl ganska tydligt i ett av de senaste matchprogrammen, där intervjuade spelare får plocka ut lagets ”Snövit och de sju dvärgarna”.

Målkungen Magnus Wernblom valde Lückner som ”Butter”.

Det är inget nytt fenomen att spelare tröttnar på sina coacher.

En elitseriecoachs medellivslängd i en och samma klubb är väl ungefär tre år.

Sedan är förtrollningen bruten, det är grå vardag och spelarna slutar lyssna.

Det verkar vara där Modo befinner sig just nu.

Ett väldigt engagemang

Men tillbaka till Bäckman.

Han var ju en skräll redan i fjol, då Frölunda valde att lösa honom från Västerås då Stephan Lundh fick sparken under hösten.

Bäckis gjorde ett bra jobb och lyfte göteborgarna, men det räckte ändå inte för att rädda laget till slutspel.

Då såg jag Bäckis som en nödlösning säsongen ut.

En typisk tränare som kommer in och skriker i båset och visar ett väldigt engagemang.

Han är trots allt från Surahammar och det är gammal bruksmentalitet i botten.

Bortskämda spelare är det värsta han vet.

Jag gillar grundtanken på ett sätt, men i dagens komplexa och mångmiljonomsättande hockeyvärld är det inte den stilen som går hem.

Vissa tränare passar helt enkelt inte in i vissa klubbar och jag tror att det är vad som drabbat både Per Bäckman och Roger Melin.

Samtidigt har Frölunda varit extremt ojämna och alldeles för dåliga på bortaplan.

Bäckis har heller inte fått ut maximalt av flera spelare, trots att Frölunda värvade flest etablerade namn av alla klubbar inför den här säsongen.

Positiv effekt i Brynäs & FBK

Vem tar över?

Jag vet att Frölunda varit intresserade av Pär Mårts sedan länge.

Efter JVM kan han mycket väl lösa sig från kontraktet som förbundskapten för J20-landslaget.

Men är det rätt lösning?

Ibland finns det en lättja hos klubbledarna att välja ett etablerat ”namn” som tränare och lämpa över hela klubben i deras knän.

Det var väl så Brynäs gjorde då de skrev kontrakt med Leif Boork, som snabbt blev Mr Brynäs och styrde allt från ordförandeval till spelet på isen.

Frölunda tog Per Bäckman som har tre SM-guld och en oerhörd erfarenhet.

Sedan höll man tummarna och hoppades att Bäckis skulle vara en ny Conny Evensson.

Jag tror vi får vänja oss vid att fler tränare får sparken i framtiden.

Dagens tränare har samma kontrakt som spelarna.

De har agenter och vattentäta avtal och nya jobb som väntar runt nästa hörn.

Jag tycker inte att det är märkvärdigare än att en spelare får gå om han inte presterar.

Årets två första sparkningar har också gett en klart positiv effekt.

Under Olof Östblom har Brynäs snittat 1,45 poäng per match, medan Leif Boorks facit var 0,9.

Roger Melin snittade 1,53 poäng per match med Färjestad. Tommy Samuelsson har 1.8.

I båda fallen får man väl säga att det är statistiskt säkerställda siffror.

ARTIKELN HANDLAR OM