Simon Bank: OS-feber? Glöm det

SPORTBLADET

Det svala intresset lever här i Turin - passionen gör det inte

TURIN

Premiärministern sexvägrar, folk protesterar och turinvånarna petar på OS som om det vore en tallrik kall broccoli.

I kväll börjar OS, det säljs under sloganen "Passionen lever här".

Bullshit var ordet, sa Bill.

Gäsp I kväll riktas världens blickar mot Turin och OS-invigningen. Själva tar turinborna det hela med ett stort lugn - trots att staden marknadsförs som "passion lives here".

Jag vet inte hur många gånger jag varit i Turin nu. Sju, kanske åtta? Efter en syndig, piemontesisk chokladtårta och ett varv runt Piazza Castellos 1500-talssvulst känns det nästan som hemma.

Fint, trevligt, välsmakande; ljuvlig solvarmt men rätt tråkigt. Som Turin är. Industriellt men kreativt, intressant men kontrollerat.

Stolt stad

Att sälja den här stan med stämpeln "passion" är som att sälja Sjöbo som "Sveriges smältdegel". Även om Turin förstås är stolt över att hamna i världens epicentrum i tre veckor så förhåller sig många här till OS som i en dikt av Göran Palm:

Jag står framför OS.

Där är det.

Där är OS.

Jag tittar på det.

OS. Jaha.

Det är som på tv.

Det är som om en gigantisk IOK-Gulliver plötsligt ramlat ner från bergen, med alla sina stora berättelser och ännu större anspråk. Runt Gulliver står lokalbefolkningen och lilleputt-petar. Nyfiket. Avmätt. Stolt, förstås.

- OS är bra för stan. Vi har fått nya vägar och världen kan se oss. Förut har vi haft Italiens ögon på oss, men nu ser alla oss. Fast jag bryr mig inte om skidåkning, säger Damiano, en avslappnad taxichaufför som kör mig till Stadio Delle Alpi.

Nu ska fotbollen få stå i skuggan ett tag. Kring Piazza Castello flockas folk för att kika in på det allra heligaste, den enorma kluvna stålboll som ska svälja medaljceremonierna. Sportbladets swat-styrka (professor Ian Vännman, skeleton-expert Anrell och jag) slingrade sig förbi kontrollerna, upp på scenen och fram till prispallen.

Vi fick nog inte vara där. Det var som på tv, det också.

Vinter-OS fungerar så. Det är en briljant uppvisning i tv-rutan, nära och levande och sinnesomvälvande dramatisk. På plats är det så utspritt att även de mest engagerade städer har svårt att riktigt ta in helheten. I Turin hetsar man inte upp sig, här syns inga OS-tröjor eller samlare av pins, som överallt annars.

Det svala intresset lever här - passionen gör det inte.

Många tycker att OS-pengarna (regeringen har nu fått stöd för att täcka ett OS-underskott på 800 miljoner) kunde lagts på annat. Juventus är mästare, men Agnelli är död och Fiat är inte vad det varit. Drygt sju procent av turinborna är arbetslösa, och protesterna mot OS har varit många, som alltid nu för tiden.

Försökte sno elden

I dag tänds den olympiska elden på Stadio Olimpico, igår försökte hundratals demonstranter hindra att den kom fram. De lyckades få arrangörerna att ändra facklans väg - det är fjärde gången det händer på två månader - och de lyckades dessutom få premiärminister Berlusconi att bry sig om spelen.

Det är mer än vad arrangörerna själva lyckats med.

Don Silvio är upptagen med sin valkampanj och har inte ägnat en enda mediaminut åt att stötta OS i (det vänsterstyrda) Turin. Han har till och med lovat total, sexuell avhållsamhet fram till valet i april.

Passion var det, sa Bull.

I kväll tänds den elden, imorgon får vi se Johan Röjler och Janne Ahonen i närbild. Anja håller presskonferens, paråkningen kör sitt korta program och Sverige möter Ryssland i damhockey. De närmaste veckorna kommer att bli fantastiska, spektakulära och levande. Stor idrott, stora mänskliga draman.

Nietzsche hade gillat det här

Men OS inleds i en lugn stad, där ingen hetsar upp sig i onödan. Jag går förbi Piazza Carlo Alberto, där sitter man och dricker sina eftermiddags-aperitivi utan att höja på ögonbrynen. Nietzsche bodde i en lägenhet alldeles om hörnet, det var här han gick in i väggen för 120 år sen eller så.

Han hade säkert gillat OS, Nietzsche. Här finns utveckling och övermänniskor i överflöd. Men nu är han död sedan länge, och innan han dog blev han sinnessjuk just här i Turin.

Nietzsche skrev vackert för att vara filosof, även om han inte hade alla hemma på slutet.

Passionen, däremot, den hade han.

Dagens Zlatan: Nu har hans gamle kompis/kopia Mido dundrat om att "tränaren är en amatör, laget består av amatörer och förbundet består av amatörer".

Zlatan hade aldrig sagt så. Det är inte professionellt, i alla fall inte i närheten av journalister.

De är ju, som bekant, amatörer allihop.

Simon Bank