En debatt på sandlådenivå

SPORTBLADET

De senaste dagarna har sport-tv-Sverige skakats i sina grundvalar. Claes ”Åkeson” Runheim skrev i lördags en krönika i Metro där han gick till hårt angrepp på kvinnliga sportjournalister i allmänhet och SVT-sportens Katarina Hultling och Åsa E Jönsson i synnerhet.

Efter det har vi förfasats över Claes, tidningar, tv-soffor och krönikörer har spytt galla över honom. När man nu, när den värsta hetsen lagt sig, reflekterar över hela situationen så kan man lätt konstatera att alla inblandade gör fel.

För problemet med alla inlägg i den här sandlådedebatten är att man gör sportjournalistiken till en könsfråga. Runheim angriper kvinnorna. Hans antagonister antyder att han är en gammalmodig karlslok. Alla sänker de sig alltså till den massa av testosteronstinkande, finniga töntar som skickar sina anonyma mejl om att goda journalister är kärringar, gubbjävlar eller idioter.

Vad den svenska journalistkåren behöver fler av är duktiga journalister. Varken mer eller mindre.

Årets mest kaotiska tv-sändning drabbade Canal + i går kväll. 0–0-matchen där Djurgården korades till mästare tack vare rivalerna från Söder. Mickproblem hela första halvlek. Provisorisk studio i spelargången omgiven av kravallpolis och till sist kronan på verket – avbrott förorsakad av tårgas (måste vara första gången i Sverige). Ändå: lysande sändning. Alltid lika imponerande att se Lasse Granqvist småskrattande ta sig igenom det mest oväntade.

Men mest av allt lyste djurgårdstränaren Kjell Jonevret.

Både i intervjuer under matchen, efter densamma och i fyran. Årets allsvenska personlighet.

Jonas Bladh