White Sox mästare igen – efter 88 år

Foto: ÄNTLIGEN White Soxs Jermaine Dye, som fick priset som MVP, lyfter bucklan efter den efterlängtade segern i World Series.
SPORTBLADET

NEW YORK

Räkna med att festen i arbetarkvarteren på Chicagos sydsida fortfarande pågår – när du än läser detta.

För tidigt i morse, svensk tid, blev Chicago White Sox för första gången sedan 1917 världsmästare i baseball.

Foto: White Sox tredje basman Joe Crede (t.h) tänder en segercigarr tillsammans med sin coach efter segern i World Series.

White Sox vann alltså även den fjärde World series-matchen – den fjärde raka – mot Houston Astros.

Det skedde med minsta tänkbara marginal:

1-0.

Den store hjälten blev Jermaine Dye (matchens lirare) som med ett flackt slag rakt ut i centerfield såg till att Willie Harris kunde springa hem den avgörande poängen.

Inget White Sox-fans lär heller glömma Juan Uribas enhandslyra i sista inningen. Genom att helt handlöst kasta sig ut i publiken (!) såg han till att bränna ut en en andra Astros-slagman och därmed var matchen i princip avgjord.

Stor kyla i sista inningen

Start-pitchern Freddy Garcia svarade i stort för en perfekt insats och grovhuggna kollegan Bobby Jenks höll med stor kyla tätt i sista inningen.

Ett värdigt slut, tycker de flesta. White Sox har varit slutspelets klart starkaste, smartaste enhet och förtjänar verkligen en world series-titel.

Samtidigt är det svårt att inte känna lite för underdoggen Astros, som hela tiden varit så nära.

I onsdagens rekordlånga maratonmatch ledde Texas-laget ett tag med 4-0 och tvingades sedan vika ner sig efter hela fem extra-innings.

I natt var det framförallt synd om start-pitchern Brandon Backe. Han gjorde antagligen sitt livs match och strikade ut White Sox-slagmän på löpande band. Men när hans arm tog slut kom Brad Lidge in och släppte omedelbart

iväg den där enda, försmädliga och helt avgörande poängen.

Det var skillnaden:

Houston gjorde ett misstag. Chicago gjorde inget.

Efter matchens slut utbröt vild fest i arbetarkvarteren i södra Chicago, White Sox hemmabas.

Där har man väntat på den här titeln i 88 långa år och var så säker; den firades – och firas säkert fortfarande – grundligt.

Per Bjurman